Kan man vara sur på sin 11 månaders dotter?
Jag vet inte vad de är för "arier" (som min farmor hade sagt) "arier" tror jag betyder "dumheter" ungefär, som snuttran håller på me på nätterna... Vid 23 vaknar hon oftast och har sådana mardrömmar så hon är jätteledsen. Man bara ser i hennes ögon: Mamma rädda mig!!
Så fort man tar upp henne så somnar hon i famnen, antingen går det bra att lägga ned henne och så somnar hon i sin säng eller så märker hon att man lägger ned henne å blir jätteledsen. Sen håller man på så ett tag och antingen vinner jag eller så vinner hon och får hänga med till våran säng. Somnar hon om så vaknar hon igen vid 3-4 tiden, och då har hon för sig att hon skall vara vaken! Ligger å snackar, slänger nallen hit å dit eller försöker väcka mig eller D på nåt annat sätt.. Efter två timmar blir man aningen trött på henne å lägger henne i hennes säng. Hon är ju alltså så trött så hon inte vet vad hon heter, hon kliar sig i ögonen och gäspar hela tiden, men ändå skall hon stå emot och inte sova! När man lägger henne i hennes säng så kurar hon ihop sig och blundar, men så fort man tar ett steg ut ur rummet börjar hon gråta..
Vid 5 tiden var jag så trött på henne efter 2 timmars krångel i våran säng, så jag la henne i hennes säng, hon sov, men vaknade så fort jag kurat ned mig i min säng.. D blev då lite irri och gick upp, sa med lite arg röst: Molly nu ska du SOVA! sen tog han upp henne och hon somnade på tre röda på hans axel.. Han la henne i våran säng och vi sov till 8...
Fattar inte varför hon fått för sig att hålla på såhär vid 3-4 tiden..Okej för mardrömmar men inte det här buset hon börjat med och att hon dessutom är jättetrött men vägrar somna..
En annan är ju aptrött vid den tiden så man blir ju bara sur på henne..
Var lite sur på henne i morse när jag vaknade men efter man tittat på henne i 3 sekunder och hon sitter å headbangar med en t-shirt över huvudet kan man ju inte annat än bara glömma det som varit..
Tror inte man kan vara sur på sin 11 månaders dotter?..eller... jo inatt var jag sur faktiskt..
Så fort man tar upp henne så somnar hon i famnen, antingen går det bra att lägga ned henne och så somnar hon i sin säng eller så märker hon att man lägger ned henne å blir jätteledsen. Sen håller man på så ett tag och antingen vinner jag eller så vinner hon och får hänga med till våran säng. Somnar hon om så vaknar hon igen vid 3-4 tiden, och då har hon för sig att hon skall vara vaken! Ligger å snackar, slänger nallen hit å dit eller försöker väcka mig eller D på nåt annat sätt.. Efter två timmar blir man aningen trött på henne å lägger henne i hennes säng. Hon är ju alltså så trött så hon inte vet vad hon heter, hon kliar sig i ögonen och gäspar hela tiden, men ändå skall hon stå emot och inte sova! När man lägger henne i hennes säng så kurar hon ihop sig och blundar, men så fort man tar ett steg ut ur rummet börjar hon gråta..
Vid 5 tiden var jag så trött på henne efter 2 timmars krångel i våran säng, så jag la henne i hennes säng, hon sov, men vaknade så fort jag kurat ned mig i min säng.. D blev då lite irri och gick upp, sa med lite arg röst: Molly nu ska du SOVA! sen tog han upp henne och hon somnade på tre röda på hans axel.. Han la henne i våran säng och vi sov till 8...
Fattar inte varför hon fått för sig att hålla på såhär vid 3-4 tiden..Okej för mardrömmar men inte det här buset hon börjat med och att hon dessutom är jättetrött men vägrar somna..
En annan är ju aptrött vid den tiden så man blir ju bara sur på henne..
Var lite sur på henne i morse när jag vaknade men efter man tittat på henne i 3 sekunder och hon sitter å headbangar med en t-shirt över huvudet kan man ju inte annat än bara glömma det som varit..
Tror inte man kan vara sur på sin 11 månaders dotter?..eller... jo inatt var jag sur faktiskt..
Kommentarer
Trackback
