Mitt så kallade liv

Och hon skrev just om att hon vill att det skall hända NU;

Och man kan ju inte annat än bara längta tillbaka till den där underbart härliga bubblan man flyttar in i så fort bebis är ute. Där på BB där bara denna bubblan existerar. Där, där man går runt i slappbyxor å drar runt sin liten i en plastbalja. Stolt och stoltare över miraklet. Där, där man äter varannan timme och fortfarande är hungrig, man luktar på nybebis och allt är bara så tyst å lugnt. I bubblan så får man se ut precis hur som helst och mannen tycker man är fin trots superduper blöjan man tvingas ha, och man e bara så otroligt lycklig i den bubblan. I bubblan så dricker man nyponsoppa som aldrig förr, äter choklad och njuter av att möjligheten med alarm-knappen där man bara med ett knapptryck får all hjälp man vill. I bubblan så älskar man att stå under grislampan och byta jordens största bajsblöja, i bubblan så pratar man tyst och möter varje människa med ett leende.

Ja det finns nog inget som slår känslan av att befinna sig i den bubblan.

Efter den bubblan, så består allt annat i att förflytta sig emellan olika bubblor. Alla bubblor i sig har ju något fint att erbjuda. Men just den bubblan, den allra första bubblan - nybebis... Finns inget härligare!

(och NEJ vi ska inte ha mer barn trots det...) =)