Mitt så kallade liv

Molly har de senaste kvällarna strulat enormt mycket när det gäller att gå att lägga sig. Hon som vi bara har kunnat att gå att lägga i sängen efter vällingen vid 19 tiden har nu förvandlats och blivit en liten skrikis så fort vi lägger henne i sängen. Efter hon ätit vällingen skall hon börjar busa fastän hon är så trött så hon inte vet vad hon heter.. Hon kliar sig i ögonen och är jättetrött men på nåt sätt vägrar hon att vilja visa det för oss. Fast vi fattar ju det liksom.. Hon har ibland fått somna i soffan men nu tycker vi att det är dumt att liksom vänja henne vid det. Sover gör man ju i sin säng. (eller mamma och pappas.)
Så ikväll, för 20 minuter sedan så la vi henne i sängen och hon blev skogstokig. Jag var inne efter 5 minuter och då ligger hon å halvsover men totalt gallskriker.. Jag säger lugnt till henne att hon skall sova och hon blir lugn men så fort hon anar att jag skall gå därifrån skriker hon. Jag går ur rummet och sätter mig här..måste ju göra nåt som inte får ens hjärta att slitas från kroppen när man hon henne gråta. Just nu är D uppe å försöker lugna henne på samma sätt. Men jag hör hennes skrik så jag tror inte att det lyckas så bra..
Fan va svårt alltså! Hur gör man? VAD gör man?
Läste om 5 minuers metoden och det stod att man inte skulle börja med den om man inte orkade stå ut... för det innebar till viss del skrik. Jo tack!
Det stod också att man skulle hålla ut i 30 minuter.

Någongång måste man ju få en fast rutin på läggning och sovning på kvällarna tycker jag. Men jag trodde vi hade en rutin men tydligen tyckte inte snuttran det..
Vet ännu inte om det är hennes tänder som spökar fortfarande....
Ja...det är väl såhär det är,  nån som har ett mammalexicon till salu? ;=)