Mitt så kallade liv

När man var gravid så hade man svårt för att kunna föreställa sig att man liksom skulle vara hemma på heltid för att ta hand om ett litet knyte. När jag skrev på föräldaledighetslappen hade jag en stor ågren över när jag skulle tillbaka till jobbet. Jag ändrade datum några gånger och bestämde mig tillslut för april -10.

Lite mer än ett år "behövde" jag väl ändå inte vara hemma....

Snuttran kom och tankesättet har ändrats åt båda hållen måste jag säg.

April-10 är hon bara 13 månader. Och då kanske hon inte ens kan gå, e allmänt liten för att gå på dagis mellan 7-17.30.. (om ni nu undrar vart vår pappa är så skall han inte vara pappaledig än). Så nej under tiden hon funnits har jag ändrat mig och kommer vara hemma till september-10. Man har liksom förstått att tiden hemma är så otroligt värdefull och det är liksom once in a lifetime just den här tiden kommer finnas.

MEN - ibland finns det dagar då man undrar varför man inte jobbar och "gör nåt", ja jag vet jag är mamma och tar hand om mitt barn - dom skall skötas, matas, bytas blöja på, tröstas och en själv skall helst klaga på hur jobbigt det är att vara mamma och helst gnälla lite extra över jobbigt det är (eller?..), MEN jag tycker verkligen inte det. För mig har det måste jag nog erkänna - vart en dans på rosor. Våran lilla tjej har sovit hela nätter alltid - så det där med jobbiga nätter existerar inte. Att sova har hon alltid gjort. Att jag ska gnälla över att hon är gnällig - nej det går inte, för det är hon inte, och om hon nu skulle vara det så är det väl ett barn sätt att kunna meddela världen att något är fel om man nu inte kan prata får man göra sig hörd genom skrik.

Allt för ofta tycker jag mig höra föräldrar på nåt sätt "klaga" över deras barn..(och nu menar jag inte föräldrar med kolikbarn och sömnlösa nätter i flera månader, dom har väl all rätt att få klaga av sig ibland tycker jag) Precis som om när man är förälder till små bebisar så måste man ge uttryck att det är "så himla jobbigt" Glöm tvätt,städ,dig själv för några månader för att ta hand om ett barn tar ALL ens tid. Så glöm att hinna ta på dig rena kläder, dom kommer alltid vara nerkräkta, glöm att gå till frissan, det funkar inte ändå med en frisyr. Glöm att sminka dig du kommer ändå se ut som ett vrak... Nej jag kan faktiskt inte hålla med där. Visst det tar kanske lite längre tid att kanske städa (typ 2 dar..) för då och då behöver man se till att hon får lite uppmärksamhet och vill att du ska dela med dig av din tid. Visst det tar lite längre tid att åka iväg nånstans (så man kommer aldrig i tid längre) , men vadå? Visst det är lite mer komplicerat att handla men okej då..

Allt blir precis vad man gör det till, tror jag. Jag ser inte något problem med att vara mamma, ha barn och samtidigt leva livet som vi lever. Att få barn, visst det ändrar hela ens värld men det behöver väl ändå inte betyda att man behöver ändra hela ens liv ändå, om ni fattar vad jag menar.

Jag talar ur eget perspektiv och kanske...kanske jag återkommer med andra ord efter vårt andra barn (som inte ens finns i planerna men om några år kanske) som då inte alls kanske kommer att bli ett underbarn som snuttran. MEN, min inställning kommer dock alltid vara - det blir vad man gör det till!

Stöter man på problem så är det ju helt otroligt tacksamt att man har andra mammor omkring som man kan tipsa och råda ihop med.

Lös problemet istället för att gnälla sig fast!

Att vara mammaledig - fika - slappa - å pilla sig i naveln... NJAEE nej.. inte riktigt.. Men det är en "ledighet" som mammor har rätt till och som det största problemet för mig är att se till att stanna upp och njuta ordentligt av. Inte se allt för långt framåt utan ta en dag i taget. Jag älskar mitt jobb men jag måste också se till att älska och njuta av denna tiden.

Vet egentligen inte vart jag ville komma men jag tror jag är mest trött på folk som gnäller "här ta mitt barn", det är väl inte barnens fel att dom kom till världen. Det är två människor som bestämde sig för att sätta ett barn till världen. Barnet valde inte att det skulle komma, utan det är resultatet av två människor.

Nej, var tacksam och glad över det miraklet som finns. För det är ju bara hur vackert som helst!

När man väl fått beskedet om lilla miraklet som bor i magen så får man vara beredd på att ta emot allt som ingår i det lilla paketet som man satt till världen.