Mitt så kallade liv

Ja...förutom vissa då....som liksom verkar ha svårt för det däringa med att hälsa....Klart gatan är ju rätt stor och bred när man möts...säkert 5 meter bred..så dom kanske har dålig syn och inte ser en när man säger Hej till dom?

Innan när jag kom hem, så la jag Molly i vagnen och skulle gå för att hämta posten. När jag kommer ut på gatan ser jag en av de däringa grannarna som verkar ha svårt för att säga hej, komma gående lite längre ned på gatan..Han går på högersidan och jag VET att han är på väg till brevlådan för jag har sett han flera gånger när han kommer hem från jobbet och det första han gör att gå till brevlådan.

Iallafall, han går på högersidan, och hans hus ligger på vänstersidan vilket bekräftar ännu mer att det är just till brevlådorna han skall..

Han är kanske cirka 8 meter ifrån brevlådan när han upptäcker att JAG stannar vid brevlådorna, han trodde säkert att jag skulle ut och gå och då gå förbi brevlådorna bara...Men jag säger hej och stannar vid våran brevlåda.. DÅ ser jag i ögonvrån att han liksom viker av och går in mot sitt hus....

haha..

Allt för att det kan ju trots allt vara lite jobbigt att behöva säga mer än ett hej till en granne kanske?

Eller så är det jag som ser så oerhört hemsk och otrevlig ut...

Eller vad är det som gör att vissa personer bara har så oerhört svårt för att få fram ett litet Hej?

Ja jag vet inte... Jag drar en suck och sen bryr jag mig inte mer...

okej...jag skrattar lite också....