Mitt så kallade liv

Jag anser mig själv vara en person som har ett ganska gott tålamod. Om man iallafall jämför mig och D. Jag har inga större problem med att sitta å titta på snuttran när hon kladdar ned sig själv å lite till när hon äter yoghurt, D däremot får dåndimpen direkt och ska torka...torka...torka.. (kanske inte så mycket med tålamod men jag har mer tålamod att låta henne försöka lära sig, så därför får hon kladda å slabba lite)
Jag kan försöka ge mig på saker jag aldrig gjort innan, som att snickra ihop en pall, borra, skruva...ja you name it...och klarar jag inte det med en gång, kanske jag funderar eller läser bruksanvisning (vilket verkar vara helt förbjudet för killar att göra...) jag försöker in i det minsta med att försöka och JAG KAN SJÄLV har nog alltid varit en röst inom mig som sagt. D däremot går gärna den enkla vägen och låter andra i hans närvaro hjälpa istället för att själv lära.
En gång brast mitt tålamod kan jag dock säg, och det var efter att D hållt på i ungefär 1 minut med att försöka byta däck på Bobbcaren, då sket han i det..jag tänkte a men va fan...så svårt kan det inte vara...MEN det var det... bilen var sååååååå när att flyga ut genom dörra..så då tog jag också den enkla fuskvägen = svärfar..
Men när det kommer till nätter då man inte får sova...då vet jag inte om mitt tålamod existerar... Snuttran vaknade till ock från några gånger vid 23 tiden...var ledsen....var tyst...var ledsen...var tyst...
å jag låg bara å tänkte jaja..ingen idé att somna för snart vaknar hon ju (typiskt mammasyndrom tror jag..) å irritationen växte på grund av att jag ville ju sova...
Hämtade henne in till oss vid halv ett då var jag trött på att springa fram å tillbaka... Då börjar det.... Jollret, sparkandet och kastandet med nallen å nappen hit å dit... Får panik vid 2 tiden av att hon å jag fortfarande e vakna... Lägger tillbaka henne i sängen... somnar inte i min säng för jag tänker ingen idé att somna för snart vaknar hon ju....
10 min senare...skrik....tystnad....skrik....tystnad...jämmer.....tystnad...skrik...... Går tillbaka å hämtar henne orkar inte ligga å vänta på gallskrik, lika bra att hon får sova mellan oss....spark, joller, prat, kast, napp ut, nalle hit, nalle dit...PANIK!! blir arg...hur man nu kan bli det? men jag blir irri på henne när hon håller på...hör ju henne gäspa emellanåt... Tillbaka till hennes säng medans jag drar en ramsa om att nu ska vi SOVA....Tyst!
03....Skrik.....jämmer......
jag: orkar inte....suck....
D vaknar å går bort.... kommer efter en stund med henne igen...lägger henne mellan oss å somnar på 1 sekund å snarkar sen....(typiskt pappasyndrom)
å där ligger jag...större ögon än jag vet inte vad....ingen idé att somna, hon sover ju inte heller.... spark, jämmer, napp ut, napp in, nallen bort, hämta nallen, spark, gäsp.......tystnad.....prat......jämmer......gäsp....
04.00....sover hon nu? så jag kan somna eller????
Jo det gör hon nog..eller nej.... 04.15 - prat...spark....napp ut....napp in......
SSSSSSSSCCCCCCCHHHHHHHHHHHHHH är det enda jag orkar med......
D snarkar....
Jag : ingen idé att somna, hon vaknar ju säkert snart....
04.20.....TYST!!!!
07.30 - ppapaaappapapappapappapapapapappaa....
SCCCCCCCHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH......
08.30- daddaäädääädäää............
ok då får det väl vara morgon nu.....

Tålamodet som jag tappade mellan 23-04 har återhämtat sig...dock inte mina ögon å mitt huvud...men men...