Fan va jag älskar..
min finaste prinsessa!
Tänk att hon är vår! bara våran lilla tjej!
Dyngkåt och hur helig som helst!
Läst den?
Läs den!!!
Grymt bra och Mia Skäringer tar upp allt som ingen annan vågar skriva om. Precis så som de flesta
säkert tänker inom sig nångång men aldrig säger.
Man sitter där å skrattar för man känner igen sååååå många gånger!! Skitbra!
Lucköppning från i lördags? Ja tack!!
Bröllop i helgen....superduperfina var dom! Lägger ut bilder sen, men eftersom inte ens R&K sett dem själva än känns det inte riktigt rättvist att slänga ut dem här än.
Vädret blev topp och stämmningen var oslagbar.. Dumt bara att det var nån "tvingade" i mig för mycket vin, eller ja för mycket var det inte, jag stod på benen och dansade som bara den, men en å annan lucköppning hade ju vart trevligt. Otrevligt när man tappat vissa grejer och nån timme på festen så där...hehe...men men... är man vitt vin älskare så är man! kan ej hjälpas.
Var dock inte SÅÅÅÅ sugen på vitt vin igår kväll när Katrin kom förbi med 2 flaskor... nänä... får vänta till lördag = kräftskiva....not så sugen på det just nu....
3..2...1...
ja då var det bara 2 dagar kvar....sen är det dags för JOBB!!! känner en litenlitenlitenlitenliten jobbångest komma krypandes tillsammans med frågan: Vart tog tiden vägen?
flytt,hus,barn,totalrenovering av hus.....på 1 1/2 år....jisses...swisch så var det förbi..
Men jag har längtat lite efter jobb, komma in i vardagsrutiner igen så det skall bli kul att liksom få lite vuxenumgänge igen, börja få använda den delen av hjärnan som fått vila sig ett tag nu...men ändåååååååååå.....nu förstår man hur lite tid man helt plötsligt får med snuttran. Blir till att ta vara på kvällarna och helgerna nu!
Å snuttran börjar bli så STOR! imorse sa hon två ord sammanhängande: pappa..neeeee...(pappa ner) alltså att pappa D hade gått ner för trappan.
Å så säger hon när vi ska gå till dagis: mammas..koooooooo... (mammas skor) duktiga snuttefia!
Tänk....ensam snuttra på dagis...hon är redan så STOR!
Har precis vart å lämnat av snuttran på dagis..Hon skall vara där själv idag tills efter lunch..Helt otroligt..tänk att hon går på dagis..Hon är så stor helt plötsligt. Vart tog tiden vägen??
Visst jag har vart hemma länge och jag är verkligen riktigt sugen på att börja jobba igen och få tillbaka vardagen igen, men ändå..så tittar man på kort från när snuttran var minibebis..Har hon vart så liten frågar man sig då?
Då när hon var jordens snällaste bebis, låg vid bröstet och ammade, låg på filten å gurglade, hade det mörkaste hårkalufsen och ja var bara allmänt liten å skruttig.
Nu...nu springer hon runt säger:
Mamma
Pappa
Offa = morfar
Affaff=Farfar
ohvoohv= Mormor
IA=Mia
Nenne=Elin
Ishja=Kissat
Aschj=Bajs
Ninis= Kaninen
Babbs=Napp
Duscth= Ut
Dennis
Vovov =hund
och så pratar hon sitt egna språk som vi fortfarande håller på att lära oss översättningen på.
Igår spelade jag in henne när hon "pratade" i sin mobiltelefon...haha..hur sött som helst och man fattar ingenting..
Stora tjejen som nu äter all våran mat, säger till oftast när hon kissat eller bajsat, förstår när man ber henne hämta saker och ja..hon har bara blivit så stor.
Och under denna hösten lär hon väl bara växa ännu mer.
Då 1 månad gammal
Nu...18 månader och på väg till dagis..
Visst är dom söta? Anton + Molly = sant ;=)
Imponerad!
Jag har konstaterat att jag är grymt imponerad av personer som jobbar med barn hela dagarna. Det är liksom ett måste att vara på topp hela dagen, vara glad och positiv hela dagarna när man jobbar med barn. Allt går i ett och man måste se till att tycka om alla barnen lika mycket... Ja det är verkligen imponerande måste jag säg. Och det är ju inte ETT barn eller två...det är ju 15-20 st barn som stojjar, stimmar, leker, ramlar, snorar, kissar, bajsar, äter, spiller, gråter, skrattar, gapar osv... Och hela tiden är man lika glad och som ett barn själv...
Jisses...har genast förstått varför jag är en kontorsråtta som gömmer mig bakom en dumburk hela dagarna och trivs med det! =)
Kroppen är märklig men ändå grym.
Senaste tiden har man insett hur konstig eller hur grym kroppen kan vara, men ändå på nåt konstigt sätt grym alltså inte grum som elak utan grym på cool.
Exempelvis när vi var på semester i Ystad så ramlade först snuttran på asfalten och slog upp pannan och näsan. Nästa dag ramlade hon ned för husvagnen och spräckte läppen. Blodet spruta och tårarna rann, men sen var det inget mer med det. Endast två dagar senare var allt läkt och det syns inte en skråma = coolt hur kroppen läker.
Exempel på hur grym kroppen är, som i grym som elak = mammas cancer. Tänk att man bär på detta, utan att veta eller ana. Inte ett tecken har kroppen visat på att hallå det är nåt som inte är som det skall här! Och så bara BANG!! Det växer cancer, läkarna har förklarat att den ser ut som en riskaka.... riskaka? usch... Men ändå... 1 vecka sedan så opererades hon och såret på magen är otroligt stort, men det läker. Och idag får hon åka hem... Kan man förstå att fast kroppen är elak så är det grym på att på nåt sätt återhämta sig?
Idag kan hon göra det som man skall kunna, gå på toa osv. Hon är trött men det är ju inte så konstigt efter allt. Nu är det rehab och allt vad det innebär. Men vi håller alla våra tummar på att allt kommer gå bra och att kroppen denna gången är snäll och gör vad den skall - läka!
Tiden läker alla sår eller hur var det nu....
Snuttran åker farfars bilar på liseberg
Snuttran åker farfars bilar på liseberg
Första dagen på förskolan!
Idag kl 9 var vi på förskolan för första gången. Molly möttes av Anton som gav henne en stor kram å puss... pojkvännen liksom...
Sedan lekte hon duktigt och allt gick jättebra.
Blev trött fort av alla nya intryck osv och blev lite gnällig i slutet, men jag tror allt kommer gå bra.
Nu är jag själv trött å skall lägga mig att läsa en bok tänkte jag.
Tänk att snuttran går på dagis nu...stora tjejen!
Sommaren är kort!
Rackarns va tiden går fort...Har varken haft tid eller ork till att skriva och på måndag börjar snuttran förskolan.. Broms tack!!
Juni susade förbi och Juli försvann i ett nafs ungefär. Fast vi har ändå hunnit med mycket och då menar jag inte bara semesterfirande och bad i havet utan även lite pyssel i trädgård med betoning på lite.... Det har varit en bra sommar men det blev ändå inte den sommaren man trodde. Det blir aldrig som man tänkt sig och denna gången vet jag verkligen vad de orden innebär. Telefonsamtalet när jag fick veta att mamma fått cancer kommer jag aldrig glömma och det var då det mesta blev som aldrig förut...Cancer...smaka på ordet och det känns aldrig bra på nåt vis.
Detta var för några veckor sedan när "den nya familjemedlemen" som den kallas kom å hälsade på oss. Han är inte välkommen hos oss och i Tisdags opererade dom bort honom. Allt gick bra och nu är det en lång tid med rehab kvar men klart vi ska klara detta! Mamma är stark och det kommer bli bra! Finns inget annat!
Nu blickar vi framåt, tar en dag i taget och snart är det dags för förskola och jobb.. Blir en spännande höst på alla sätt å vis!
