Mitt så kallade liv

Molly har de senaste nätterna lurat oss i fällan genom att tro att hon inte kan sova i sin egen säng längre. Hon har blivit galen så fort vi lagt henne i hennes säng. Men efter i söndags kände vi att Nä nu får det vara bra. Det här har ju blivit till en stor grej som hon gör. Hon förstår ju att blir hon galen så får hon sova mellan oss. Visst är hon sjuk eller rädd så givetvis får hon sova mellan oss. Men när hon är frisk och inget annat konstigt så skall man sova i sin säng, det är vad jag tycker iaf... Och grejen är den att alla parter sover mycket bättre om vi får sova ensamma och hon får sova i sin säng. Annars ligger man där, vaknar av en fot antingen i pannan eller i magen och så vänder man å vrider på sig rädd för att lägga sig på henne och man sover liksom inte så där djupt å skönt som man gör när hon sover i sin egen säng. Och jag upplever att hon sover på nåt sätt oroligare även om hon ligger mellan oss. Visst hon blir lugn när man hämtar henne när hon drömmer mardrömmar, men annars ligger hon där mellan oss, tittar på klockan i taket, tjötar och försöker leka när det är mitt i natten.
Så igår fick det vara nog! Redan när D gick uppför trappen med henne när hon vart jättetrött så började hon gnälla... Han la ned henne i hennes säng och hon blev störttokig... Jag gick upp, satte mig bredvid hennes säng och höll henne i handen och spelade speldosan. Då vart hon lugn. Sedan gick jag ut och sa att nu skall du sova och att mamma är här. Hon blev galen... D gick dit igen.. Satt bredvid henne och hon var lugn. Hon höll precis på att somna så han tassade ut ur rummet.. Hon gnydde till precis som för att protestera.. Sedan somnade hon och vaknade kl 06.20. Då hämtade jag henne och vi sov till 7.30. Alla utvilade och pigga å glada!

Nu har jag precis vart uppe å lagt henne igen för hon var så trött. Och åter igen, precis som för att protestera, så gnydde hon och var lite ledsen när jag närmade mig sängen. Men sen blev hon tyst....men nu hör jag henne att hon håller på att kasta ut napparna ur sängen... Men snart somnar hon nog.

Vet inte om det är nån separationsfas hon går igenom igen..Hade ju en sånhär period för ett tag sedan. Men den gången vann vi och vi kommer vinna denna också. Skall bara få henne att förstå att vi finns här även om hon sover i sin säng.

I morse snöade det så jag såg knappt ut så jag satte mig för att göra en fotobok som snuttran skall få på sin 1-års dag..1 år!! helt sjukt...men men... iallafall...när jag nu vände mig om och kikade ut så strålar solen! Får allt bli en promenad sedan, för man blir änna trött på att bara vara inne hela tiden!