Vissa dagar är nog bara bläähh..
Igår morse hade jag en blä dag. Inget var kul och inget kände man för att göra. Tydligen hade Anneli samma känsla hemma hos sig! och hade vi inte bott så "långt" (handlar om några ynka mil så det är inte så att man direkt tar vagnen å promenixar dit men ändå..), men hade vi bott nämre varann hade vi säkert suttit å surat ihop hela dan =)
Ingeting var roligt och om snuttran bara råkade gnälla till så var det ASjobbigt..
Vet inte varför man får sådana där downisar men det är väl bara helt enkelt så. Det är inte alltid lika kul att vara ensam hemma, ta hand om barn, hus, städ, tvätt osv. så ENKELT är det. Fastän jag tror att det är ganska många mammor som inte vågar erkänna det. Läste en artikel i MAMA om detta, och oftast är det precis som om mammor får dåligt samvete på nåt sätt om man bara rakt ut skulle säg: jag vill bara dra ifrån ALLT just idag!
Men ibland ÄR det ju bara så. Inte för att jag för fem öre skulle överge snuttran - aldrig i min värld. Men ibland så blir man bara trött på att vara mammledig tror jag. Man saknar vuxen-umgänge, kunna snacka skit på fikarasten, ha en diskussion med säljarna om varför det är si eller så, snacka utbildning med chefen, känna att man utvecklas på det sociala planet...osv.
Mitt liv som mammaledig är underbart men ibland är det bara blääähh och det är väl nåt man får lära sig och erkänna för sig själv.
Igår när allt var som mest bläähh...och jag hade lagt snuttran i sängen för att sova förmiddan, hörde jag henne tjöta däruppe och kasta nappar ut ur sängen, solen strålade med så starka strålar att man knappt kunde titta med öppna ögon här inne, det slog mig: Vad f-n gör jag inne???
Så ut med vagnen och snuttran och ut på en långpromenad. I en timme med bara fleece på mig ( ja jag hade byxor också..) så funderade jag på allt underbart och hur jädrans bra man har det, jag la upp en plan över bröllopet i skallen och vips så vart allt blääähiigt borta!
Solen strålade och allt var bara härligt!
Jag erkände för mig själv att fastän allt är så underbart i mitt liv, så ibland så får man faktiskt lov till att känna känslan blääähhhhh för en dag. Det är inte förbjudet men det är inte heller nåt man inte kan göra nåt åt!
Så enkelt är det!
Ingeting var roligt och om snuttran bara råkade gnälla till så var det ASjobbigt..
Vet inte varför man får sådana där downisar men det är väl bara helt enkelt så. Det är inte alltid lika kul att vara ensam hemma, ta hand om barn, hus, städ, tvätt osv. så ENKELT är det. Fastän jag tror att det är ganska många mammor som inte vågar erkänna det. Läste en artikel i MAMA om detta, och oftast är det precis som om mammor får dåligt samvete på nåt sätt om man bara rakt ut skulle säg: jag vill bara dra ifrån ALLT just idag!
Men ibland ÄR det ju bara så. Inte för att jag för fem öre skulle överge snuttran - aldrig i min värld. Men ibland så blir man bara trött på att vara mammledig tror jag. Man saknar vuxen-umgänge, kunna snacka skit på fikarasten, ha en diskussion med säljarna om varför det är si eller så, snacka utbildning med chefen, känna att man utvecklas på det sociala planet...osv.
Mitt liv som mammaledig är underbart men ibland är det bara blääähh och det är väl nåt man får lära sig och erkänna för sig själv.
Igår när allt var som mest bläähh...och jag hade lagt snuttran i sängen för att sova förmiddan, hörde jag henne tjöta däruppe och kasta nappar ut ur sängen, solen strålade med så starka strålar att man knappt kunde titta med öppna ögon här inne, det slog mig: Vad f-n gör jag inne???
Så ut med vagnen och snuttran och ut på en långpromenad. I en timme med bara fleece på mig ( ja jag hade byxor också..) så funderade jag på allt underbart och hur jädrans bra man har det, jag la upp en plan över bröllopet i skallen och vips så vart allt blääähiigt borta!
Solen strålade och allt var bara härligt!
Jag erkände för mig själv att fastän allt är så underbart i mitt liv, så ibland så får man faktiskt lov till att känna känslan blääähhhhh för en dag. Det är inte förbjudet men det är inte heller nåt man inte kan göra nåt åt!
Så enkelt är det!
Kommentarer
Trackback
