Mitt så kallade liv

Sagt och gjort. Hon blir eld å lågor över att få gå över SJÄLV för att fråga. Hon säger till mig att hon visst kan ha joggingskor på sig när jag säger att hon skall ha stövlar.

Joggingskor på och jacka. Sedan står jag i altandörren när hon går ned för uppfarten. Stora tjejen tänker jag. Hon vänder sig om ser supernöjd ut över att få gå själv. Hon vinkar och säger Hej då Mamma.. (med jordens stoltaste leende)

Jag säger att hon måste se sig ned på gatan så det inte kommer en bil. Hon går sakta över till Nova & Ella och plingar på dörren. Frågar om hon får gräva och sedan går hon in till dem.

Shit. Hon är alltså å leker med grannbarnen. Va stor hon e tänker man.

Jag passar på att duscha och greja då twinsen ändå sover.

En timme senare - gallskrik från grannhuset. Jag har altandörren uppe för att höra om Molly skulle komma och inte gå över gatan själv. Nu bor ju vi högst upp på gatan vid vändplatsen så det är ingen större trafik här.

Då visar det sig att Nova & Molly lekt "laga mat" och Molly hade fått tag i nån fiskmat som hon gjorde soppa med. Nova visste inte vad det var Molly kokade soppa på så hon drack ju förstås..............

Då tänker man: ja just det ja..hon är ju faktiskt bara 2 år fastän hon ibland känns så stor. Klart hon inte förstod vad det var för nåt i burken som hon hittade, för henne var det ju soppa.

Men hon e stolt som rackarns när hon får leka med andra barn och få vara själv. Tror hon speciellt nu när twinsen kommit, uppskattar mer de stunderna då hon faktiskt bara får vara Molly.