Mitt så kallade liv

Inatt kände jag bara...okej..det var detta man aldrig fick läsa i instruktionsboken som man dels aldrig fått iofs, hur fixar man tre kids ensam under en natt som på samma gång bara vill vara nära mamma..?

Lösningen: Stort barn - får som alltid känns det som, försöka ta sig samman efter en lång puss i pannan liggandes nära mamma med orden: sscchhh...så sov nu... det är natten å pappa flyger flygplan.. (hon skriker alltid efter pappa när han inte är hemma.) Så stort barn sover!!.. 1-0 till mamman...

Sen kör det igång.. Neah har nog magknip verkart som.. ingeting verkar vilja vara bra.. Tillslut efter en svettig kamp så vinner mamman.. Samtidigt under den här episoden ropar Stella & en enveten hosta från sin säng. Hon är ledsen.. ja så där super ledsen som bara Stella kan bli.. Hon liksom bubblar med läpparna och säger: bbuuguuugbbuuguuubbuuu och spottet står åt alla möjliga håll. Nappen är liksom inte att tala om.. Inget är bra när Stella Nilsson är på det humöret.. Så ja det är väl bara att ta med sig barn nummer 3 till sängen som redan är full av kids å ben å armar överallt. Får trängt ned oss vid fotändan lite försiktigt för att inte väcka Neah som äntligen somnat in. Stella blir vansinnig.. Förstår inte varför. Men efter ytterligare en kamp, samtidigt vaknar Neah och jag får liksom "vagga" henne med en foten samtidigt som Stella halvligger på mig och är arg och buuguuuhbbuguubbubububububu-lätet på högsta volym.. Men åter igen vinner mamman. 3 kids sover och där ligger jag... ena foten försiktigt på Neahs rygg, ryggen går som ett ess och så vägrar Stella släppa mina fingrar, så för att inte totalt klämma ihjäl henne med min arm får jag liksom hålla armen i luften och låta henne hålla mina fingrar..

Tror jag verkligen att jag vann här?...hmm..

Hade jag vunnit på riktigt hade jag väl fått utnyttjat min enorma stora säng - ensam! Med ett stort täcke, miljoner kuddar och en drömsömn genom hela natten. alla barn sov på sina rum genom hela natten.

Klockan 8 skulle Molly väcka mig genom ett leende å säga Godmorgon mamma.. Ska vi mysa i din säng en stund?

maammmaa... jag vill gå neeeeeeeejrrjjj..!!

men allvarligt det är mitt i natten...scchhhhhhhhhhhhhhh... (redan irriterad för det känns verkligen som mitt i natten..)

jag kan inte sovvjjjaaaa..

allvarligt...tyst med dig..

Sedan brakar det loss... både för barn och mamma..

Tålamodet tar slut för mamman och barn åker ner i vardagsrummet, nerbäddat under filt med uppmaningar som: kissa inte i soffan!.. Ska du med upp? Vi ska sova! För det är sånt vi sysslar med där uppe....

Trampar lite extra hårt i trappen så hon ska förstå att jag är arg ( = trött)

Men hon verkar ändå tycka det är okej att vara kvar där nere å kolla mussekanalen.. Så mamman får slumra till godkänd tid till det vi kallar morgon.

Men jag klarade ju faktiskt två nätter ensam. Med två armar och två ben kommer man rätt långt ändå..