Mitt så kallade liv

Jag tror vi har misslyckats lite i vårt "tomtetänk" hemma...

 

Tomten ska ju vara nåt lite kusligt, lite skrämmande ( jaaa det är kul att skrämma barn med Tomten..) lite förväntasfullt, lite spännande, lite kul å ja nåt speciellt.

Han ska ju liksom inte va nån slags poolare som kommer förbi en gång om året med allt jag sagt att " det får du skriva upp att du ösnkar dig av Tomten"

 

På väg hem från stan, när stor troll sett nåt hon ville ha.

Och då jag som vanligen sagt " Det får vi ta å skriva upp att du önskar dig å så ge till Tomten".

 

-Mamma...det fåj vi nu säg till Tomjten att ja önskaj mejj...Å så fåjj ja det av han! För han haj iallafajl tatt mina nappajj!!!

 

I det här konstaterande finns liksom inget annat än:

- nä okej...Ja han tog ju faktiskt dina nappar, men det var ju typ 2 år sen....Å man får ju inte allt som man kanske önskar sig.. Utan man får ju önska sig så får vi se vad Tomten kommer med.

 

- Ja, fajst, om ja sägejj tijl han att ja vijl ha det så fåjj ja det.. Föj han togj mina nappajj juuu!!!!

 

 

Tänk att det där förbannade napp-scenariot fortfarande kan sitta så hårt i hennes tankar forfarande...

Tvillingarna ska få ha napp till dom är 5 så får vi se om dom iallafall har kvar respekten för Tomten...

eller ja kanske inte 5...

men ändå....