Mitt så kallade liv

sjunger Cher.

& Jag säger: om jag bara fick backa tiden. Backa tiden tills då du fanns och göra så att du fortfarande skulle finnas.

Ville inte säg att det är över ett halvår sedan nu.. Det känns konstigt, att tiden gått så fort, men ändå inte en dag utan dig i mina tankar.

Så fort jag vaknar önskar jag att du fanns.

När jag somnar för natten önskar jag mig att världen skulle se annorlunda ut och att jag skulle vakna nästa dag och att min mamma fanns.

Så fort tjejerna lär sig något nytt önskar jag du fick vara här för att höra Stella säga: Öllkkk... Neah ropa: EAH, och Molly som är så fruktansvärt förstående och "lillgammal" i sitt funderande.

I allt som dom gör - önskar jag att du bara fick vara en del av.

Se hur dom vuxit, hur dom ändrat sig och blivit stora tjejer. Fått lära känna dom, hur dom utvecklats till två olika personer men ändå är som en. Fått krama dem, fått pussa dem och känna deras dreggliga små läppar.

Önskar bara du hade fått vara här och en del av dem.

Men jag kan inte stanna tiden. Kan inte göra så att du finns.

Och det gör så förbannat ont.

För jag saknar dig.

Nästan mer och mer.

Saknar dig när jag bara tänkt ringa å berätta att jag kommit hem när jag vart iväg med jobbet. Saknar dig när jag bara ville berätta om dagis-bravaderna för dagen. Saknar dig när jag bara tänkt ringa för att fråga nåt. Saknar dig i varje minut jag bara önskar du kunde komma hit. Saknar dig - när jag kommer på mig själv att du aldrig mer kommer se oss igen.

Saknar dig när jag bara vill ha min mamma.

Saknar dig i mitt liv.

 

"If I could reach the stars...."

 

Mina ben satt kvar.

Mina lår hängde med.

Huvudet satt där det skulle.

Men bollen...meeennnjoooooooorååååsatteee...... Men men...

 

Första träningen avklarad förra veckan i 10 minus!

Härligt!

 

Ikväll på´t igen bare!

 

 

Å angående bollen... Så är det bara dom rosa och lila skorna fel än så länge! Sådeså!

Vaknade på min födelsedag - inte så där perfekt att man själv sten sov, familjen tassade och sjöng stämningsfullt "ja må hon leva".. Nej, för i verkligheten funkar det ju inte så, man vaknar av två gapande hårbollar, en tjurig 3 åring som bara vill gå upp när man själv unnar sig att ligga kvar, sen är det blöjbyten ( ja som jag iofs var befriad ifrån just denna dag). Men ändå... Man var uppe... Fick snällt gå å lägga sig igen, med två hårbollar i sängen som gör allt annat än ligga still, så övriga i familjen kunde fixa. 

Sen kom sången, frukosten ( som nej vi inte åt i sängen), och paket ! Precis som det ska va! 

Fast, 

sen... Så kom känslan. Fastän jag hade mina guldklimpar omkring mig, så fattades det något. Det var luren och samtalet från dig. Som du alltid gjort i 29 år - kramat mig och sagt grattis.... 

Denna gången och allà gånger som följer - så blir det inte så. Kommer aldrig mer få ett samtal från dig på min födelsedag igen. Det är tomt. Det är tyst. Och luren är borta. Och känslan som slog mig när jag åter igen insåg att jag inte få prata med dig mer - känns som bly, det är tungt och det gör ont. Och jag känner att den där delen i hjärtat fortfarande är ganska hård - den där biten av saknaden. Men när de där tårarna föll så tror jag att du ändå hjälpte till att torka dem, för du vill inte att jag skulle vara ledsen på min dag. Det ordnar sig som du sa! Och sen hjälpte du till att göra min födelsedag till en av de bästa någonsin. 

Så fastän det för en stund var tomt och tyst - fanns du ändå hos mig.

 

 

 

saknar dig Mamma.... 

Ni vet den där känslan, när man skrattar - så att det liksom gör ont i magen. Man skrattar å tror att NU nu kommer jag på riktigt att kissa ner mig. Man skrattar och kan inte sluta - känns som att någon nästan vridit upp dig och allt du kan är bara att skratta. Och när man tänker på episoden som fick dig att bli så där hysteriskt skrattig - då börjar man igen. 

Ett sånt skratt - som även om det gör ont i magen - är väl bara en av de härligaste som finns?!

och sådana skratt hade vi under hela tisdagen, min födelsedag alltså.

Kunde inte ha blivit en bättre födelsedag - för den var fylld med massa fniss, skratt och bubbel! Och en massa annat! Men skrattet - va härligt! 

t.o.m alla skrattade, nämner inga namn ;) 

 

 

 

Planer för 2013:

 

1) ehhhh... Okej har ingen återvändo nu: springa efter rund boll måste jag fixa! Då det på födelsedagen bland annat gavs: benskydd OCH fotbolls- skor.... *gulp*.... Jajamän , bara att köra på!! 

 

2) skaffa mig ännu mer timmar per dygn... Har ännu inte bara kommit på huuur riktigt! 

 

3) skriva ännu mera! 

 

4) ta vara på livet och verkligen njuta! 

 

 

Det är nytt år! 

Nu kör vi!