Den som inte redan är stressad eller också önskar att dygnet hade typ 6 timmar till...
kan ju gå in på Facebook och läsa andras status uppdateringar om att städningen är klar, pyntet är fixat och klapparna är klara och fan vet allt... & hela livet är bara så rosa pluffigt och perfekt....
Herrrejisses..
Antingen har jag hamnat helt fel men inte finns här tid till att ens ange ngn status på FB, om städning eller inte... Ingenting hinns med på veckodagarna numera...
Ska va glad man orkar/hinner se dammråttorna nu för tiden.
Oftast så gömmer dom väl sig när man i högsta hugg försöker få tag i ett av vilddjuren, kanske ska sluta kalla dem vilddjur men mellan kl 17-19 beter dom sig som inget annat, men men...dammråttorna gömmer sig iallafall..
Och städa, pynta, fixa,dona, KÖPA julklappar? Hallå....
Vart f-n hittar ni tiden?
Mitt dygn hade lätt kunnat behöva ha 6 timmar till... Så kanske man hade hunnit med NÅT annat än hämta,lämna,plocka,diska,tvätta,plocka mer,tvätta ännu mer och sista slänga sig i soffan 1 minut innan man däckar.
Om jag överdriver?
Nej...
Med tre kids och heltidsjobb finns tyvärr inget över om hur rosa pluffigt livet är - för just nu vet jag inte vart det hade fått plats...
Vi hoppas på bättring - och när tiden finns ska jag också berätta om hur perfekt och lyckligt och fint och underbart livet är!! - ja på Facebook alltså..
För skrikiga ungar, komma-på-vad-vi-ska-äta-diskussion-varje dag, irritation över vem som ska tvätta,ännu mer irritation över vem som sover längst på morgonen och andra vardagliga saker som kallas livet - finns väl inte på en status på Facebook.....?
eller....
Mamma - kan jag bara få låna din mormor ibland?
Ibland gör det väldigt ont. Ont som när man själv inte riktigt vet hur man ska hantera det.
Kollade på kort av dig igår med stortroll.
Tittade på henne samtidigt och såg i hennes ögon att hon tänkte samma sak som jag.
Vi saknar dig.
Sen sa hon från ingenstans
- Mamma...jag tänkej på mojmoj nu..
- Saknar du henne?
- Mmmmm.... Å du mamma... Jag haaaj ingen mojmoj meeeeja..
Nä älskade unge det har du inte. Eller jo, fast hon bor i himmelen.
- Fast mamma...hon är i jorden..Fast i himmelen också....
Inte nog med det att samtalet hittills skär i hjärtat, så frågar hon med en sån liten ledsen röst, så man förstår att hennes tankar verkligen är hos dig.
- Mamma....jag haaaaaj ingen mojmoj meeeeja, men.....om ja vill.... kan ja väjll bajja låna din?
- Det klart du får!
Och vet du vad - du har din mormor hela tiden. Fast hon syns bara inte mer...
Älskade lilla fina troll..
När taktiken inte funkar....
Taktiken som inte alltid håller:
1: Kommer du inte ner nu så åker vi ifrån dig...
Resultat: Fungerar oftast inte.... vi ÅKER ju inte liksom utan henne...Det veeeeeeeeeeeeeet hon ju..Och hur många gånger man ändå står å låtsas slår i dörren så är reaktionen lika med noll.
Lösning: Verkligen ÅKA på riktigt...?
2: Ät upp maten annars får du inget godis...
Resultat: Maten ligger kvar och kidset har godis i munnen...
Lösningen: Mamman i huset borde också ha läxats upp till att lära sig äta upp maten..
3: Sluta klättra på väggarna annars går väggen sönder.
Resultat: Jag klättrar inte...Jag gör bara såååjjhäääääääää....
Lösningen: Innerst inne rätt kul att den där apgenen jag hade som liten verkligen går i arv till henne. Så fastän pappan i huset hotar så tycker jag innerst inne att det är rätt kul att se... Kommer själv ihåg när mamma skällde på mig när jag klättrade som en apa på väggarna.....Å då snackar vi alltså KLÄTTRA på väggarna..
4: Sluta gapa nu...å så hyschjar man med fingret!!
Resultat: Dom skrattar, ser ut som " vadå morsan kom igen...sluta gäll" å så gapar dom ÄNNU mer...
Lösning: Sluta hyscja...ingiva mer respekt..frågan är bara hur... För nu är det verkligen respekt lika med noll komma noll noll...
5: Och så favorit hotelsen: Om du inte är snäll så kommer inte Tomten alt. ÄR du inte snäll RINGER jag Tomten, den du!!
Resultat: Gallskriket fortsätter.... " jag tänkejj inte va snälljjjlll..."
Lösning: ööhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh.......... ( fan)
4 månader - du skulle vara här.
imorgon har det gått 4 månader.
4 månader utan dig.
4 månader.
Tänker på att tvillingarna var 4 månader när vi döpte dom. Och på nåt sätt är jag så glad över att vi tillsammans bestämde att göra din brudklänning till en av dopklänningarna dom hade på sig. Den blev ju så fin och igår när jag såg den, insåg jag hur mycket den betyder nu. Den är så oerhört vacker. Tänk att dom var så fina i sina klänningar.
4 månader utan dig Mamma.
Jag kan nog fortfarande inte förstå att du aldrig finns mer. Det är en konstig känsla, man förstår men samtidigt förstår man inte.
Det finns ju liksom inte att Mamma inte finns. Eller den tanken fanns ju aldrig förut. För mamma skulle ju alltid finnas. Mamma skulle ju alltid vara där. Och mamma skulle alltid vara hemma. Ingen annanstans. Inte långt borta. Och du skulle aldrig försvinna för alltid.
Du skulle ju finnas här och jag skulle ju inte växa upp utan dig. Du skulle ju vara här och ge en massa bra tips som en mamma ska göra. Du skulle ju finnas här och vara med om allt.
Du skulle finnas och du skulle vara här.
Och jag skulle inte behöva vara utan min mamma, för ibland känner man sig så liten så liten och då önskar man att man fick ha mamma igen.
Ibland får man den där känslan, som jag minns från när man var liten, man hade badat, fick ny pyjamas, du bäddade ner mig, jag låg där i sängen bland miljoner nallar och hörde tv:n från vardagsrummet - det var tryggt, för då visste jag vart du fanns. Du fanns bara där på nån minut om jag ropade.
Men om jag ropar nu så svarar du inte. Åtminstone inte så att jag hör dig.
Du skulle vara här.
Och vi skulle inte fått vara utan dig i 4 månader. Utan vi skulle fått ha dig kvar.
Du skulle bara fått vara kvar här.
Och jag skulle inte behöva vara utan min mamma.
Egentid!
Inte bara mammor & pappor som älskar egentid.
Även stor-troll.
Idag var det gympa-time, bara för henne. Utan två gamar som hänger å drar å gapar.
Där får hon bara leka själv och vara sig själv.
Hon vinkade så glatt åt dom när hon åkte. & jag tror faktiskt hon tycker det är rätt skönt att få vara ensam ibland.
Igår sa hon:
- skajj ja sova hos fajjbjoj på lördajj? Bajja ja?
- ja det är bara du! inte Neah & Stella.
- de e sjjönnttt.. För...... dom bajja gappaj och roppajj hejla tijjden...
& ja...kan inte annat än hålla med. Dom är rätt gapiga... Undrar vad det beror på...
Måste googla på: högljudda tvillingar?Orsak: Ständigt i behov av att överrösta varandra...?
Vem behöver träningspass?
När man har två "vilddjur" att jaga?
Vem behöver träningspass på gym? Åk till MoraTräsk istället med 3 hårigabollar.. nja okej då, varav en skötte sig exemplariskt och dansade å sjöng - hon älskade det.
Men de andra två?
Helt galna..
Stackars grabben framför som satt där med sin son till ljus och lyssnade å myste, med Neah ständigt hängande i hans axel å försökte leka tittutt... Eller " ttiiutttooooooooooo" som hon säger. Snorig å fin...
Å Stella som bara slänger sig hit å dit, gnager på skor, häller vatten och bara e överallt å ingenstans på en sekund...
Helt genomsvett efter en timma med trion på MoraTräsk.
Men nu vet jag det, jag klarade det också!
Om folk ville att vi bara skulle åka hem? förmodligen.....
Uppladdad!
För nån vecka sen fick vi en tid till läkarn med stor-troll. Återbesök på grund av hennes eventuella astma...
Vi fick dock en väldigt "snabb kallelse" som det stod skrivet för hand på kallelsen. "Hoppas ni kan komma" - läste vi på lappen 3 dagar efter att "komma dagen" hade passerat....
aj då...
jaja...
Sen typ 1 dag senare dyker en faktura upp...
300 spänn..
WTF.....
Igår laddade jag inför samtalet där jag prompt skulle häva fakturan.. Helt full med "irri" & motvation svarade nån halv irriterad person som "satt med något annat nu....men va säger du jag hör dig dåligt.." - va typ det enda hon sa...
Jag försökte förklara, fastän med trevlig röst när jag egentligen bara ville gorma ut henne.. Ifrågasätta varför hon lät så barsk osv... men jag höll min goda stämma.. Redo för en avhyvlning liksom.. Jag var redo för argumentation... Men det enda denna person i andra luren säger är: Har du en faktura där? Å en kallelse där det står att det är en sen kallelse? Ta med dem då till nästa tid! okej,,,tack hej!
hmmppfffff..dtskjskdkgl..... Hallå!!
å jag som inte ens ska gå med på läkarbesöket nästa vecka... Attans också. Varför är det alltid så? När man väl laddat för att verkligen diskutera.... Så bara poff! Blir det inte så..Ville ju verkligen skälla på nån.... jaja.. vi slipper ju betala verkart som!
En rapport ifrån Himmelen?
Går det att få en rapport?
En rapport från Himmelen?
En rapport, som en slags status, om hur det är där?
Finns det någon annan där som du kan prata med?
Finns det någon annan där som du kan skratta med?
Och när du är ledsen, finns det någon som håller om dig då?
För när du saknar oss, så måste det väl göra lika ont för dig, som det gör för oss?
Går det att få en rapport ifrån Himmelen som berättar om det är varmt där?
Och är det verkligen så blått?
Molly undrar ofta om du hann få med några kläder dit?
Och är molnen verkligen så vita och mjuka som det sägs?
Går det att få en rapport, en rapport från Himmelen som säger hur du mår?
Det finns väl inga sjukdomar där?
Om himmelen bara kunde ge en liten rapport om att du finns där.
Att du ser oss och följer oss.
Att fastän varje gång man tänker: Varför får inte mamma vara med om det här?, så finns du ändå här bredvid, och vi ser dig inte bara.
Och varje gång man önskar att du fanns, så torkar du tåren på min kind precis som du lovat.
Och varje gång man önskar att det inte skulle vara så här, så intalar du mig att det kommer bli bra.
Och varje gång man kommer på sig själv att inte få prata med dig mer så läser du mina tankar och hör mig ändå.
Går det att få en rapport från Himmelen, som berättar om vad du gör.
Om det finns någon du kan dela dina minnen med?
Någon som kan skratta åt historierna om tvillingarna och Molly?
Om det finns någon som längtar tillbaka lika mycket som du gör?
Eller har man det bra i Himmelen?
Ser du oss varje dag?
Går det att få en rapport från Himmelen?
En rapport som hör dig säga att allt är bra och allt kommer bli bra..?
Bitterheten och Tacksamheten...
Två så olika men så nära varandra just nu - Bitter och Tack...
Bitter har nog börjat visa sin sida den senaste tiden. För att ena stunden vara bitter, så är man helst plötsligt tacksam.
Man hänger själv inte med på känslo-dal-banan riktigt..
För:
Man e bitter för att du inte finns. Men tacksam för att jag fick ha dig i mitt liv den stunden jag fick.
Man e bitter för att den där sjukdomen finns och att ingen aldrig kan fixa nåt som gör att den inte finns mer. Men tacksam för att det faktiskt fanns nåt som gjorde att vi fick ha kvar dig i två år trots sjukdomen.
Man e bitter för att just min mamma är borta. Men tacksam för att jag fått mina tre klimpar och är mamma.
Man e bitter för att jag vet att jag aldrig får prata med dig igen. Men tacksam för att jag hör din röst inom mig.
Man e bitter för att jag aldrig får se dig igen. Men tacksam för att jag har minnen som spelas i mitt huvud.
Man e bitter.
Man e glad.
Man e arg.
Man e lessen.
Man e allt på en gång.
Men mest av allt och det som väger tyngst - är saknaden.
