Mitt så kallade liv

Det bästa som finns är att krypa ner i nytvättade lakan.. Då är dom så där "hotelliga", fluffiga och lyxiga på nåt sätt. Man kryper ner och känner doften av tvättmedlet och man andas in den nya fräsha doften. Man drömmer sig bort och inbillar sig att man ska sova en hel natt i dessa fluffiga lakan och bara BRE ut sig ENSAM, armarna ska få vara fria och bara för att man kan lägger man sig på magen och sluter ögonen...

Då hörs stampandet och vips så har man två små ögon stirrandes på en. Och fastän detta lilla kött kan prata, så är det enda ljudet denna ger ifrån sig är:  hnnnnnnnn....*stön*.. Vilket man tydligen klockan 23:35 ska förstå betyder: MAMMA! Lyft upp mig!

En av tre, men det är ändå lyx. Då finns det ändå plats. Man gör ett nytt försök och fluffar in sig i täcket med en liten liten hand hållandes på ens kind.

Man slumrar men någonstans så befinner sig två nya ögon vid en sida och samma procedur: hnnnnnnnnnnnnnnnsnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnn... Dock lite högre decibel denna gången..

Två av tre.. utrymmet krymper och nu ger man en spark på den vuxna parten som ligger konstigt nog orörlig trots denna cirkus som på går mitt i natten.

Nu är det nappar, dockor, telefoner, filtar ( jojo - allt måste medtagas från dom små kötten...vem vet vad som kan hända under de 30 meterna de går innan de entrar mammas säng?.. Troll, tomtar eller spööööööken kan ju komma i deras väg, och då måste det ju kännas tryggt att ha 20 nappar i famnen bara omifallatt, eller om man helt enkelt bara måste slå en signal till fafaaaaa mitt i natten så är leksakstelefonen ett måste ju)

Bland dessa dockor, nappar, filtar, kaniner, fötter, armar, snoriga näsor och små händer som drar i en försöker man ta tag i det där fluffiga goa fräscha täcket igen.. men det är borta. Ett av kötten fördrar att sparka bort allt vad täcke innebär.

När tredje fötterna slår mot golvet då inser man att drömmen om den där fluffiga hotellliknande natten är förbi. Man förvisas ner till fotänden av sängen, på en rosa dekorationskudde som luktar källare... Med några fötter i ansiktet och en snorig hand som säger: mamma...väjjjjllinnnnnn....... NU! då har man glömt allt vad fluffigt hotelltäcke är och det enda fluffiga man känner är snoret när någon skall ta mitt ansikte intill sitt bara för att försäkra sig om att jag inte försvinner mer än 10 cm bort. För vem vet vad som kan hända då?

 

Så inatt gjorde jag det.. Jag rymde! Först krypandes på alla fyra bara för att dessa två små besatta smådjur inte skulle se mig. För på nåt konstigt sätt har dom mörkerseende..

Ute ur rummet! YES! Med min nytvättade kudde kryper jag ner ensam i en tom säng!

Virar in mig i täcket och gosar till mig...

- maaaaaammma... gööööö duuuuu?

Som en liten hundvalp skäms när den gjort något något fel, förvisas jag tillbaka till min egen säng,med dockor, telefoner, nappar & icke existerande fluffiga hotell-täcken.

När det börjar ljusna och man ligger som ett Z för att få plats - man är så trött så bara en uppenbarelse av John Blund hade fått mig att börja snarka, då känner man en klibbig hand - maaaaammmaaa... Baaaankanal???

 

 

 

Ja du har verkligen nått upp till ditt rykte den här gången!  

Vi inleder första veckan med skitsjukan -  varav ett av ynglen tar sig friheten att helt enkelt bara skita på heltäckningsmattan i syrrans rum! Ja men varför inte? Mina händer stank ju inte annat skit så jag kunde ju lika gärna ägna flertalet timmar med att svabba, torka, bikarbonata bort bajsen på mattan. 

Och nej - husmorstipset fungerade inte på nykläckt två årsbajs. 

Mycket skit prat - men det är så vi levde förra veckan. 

 

Vi samlade styrka och blev friska - ja i ett dygn iallafall. Sen insjuknande Neah i feber. Eller ja insjuknade vette katten om man får lov att kalla henne - 39 graders feber å en annan vet knappt hur man ska överleva eller om man ens orkar vända på sig i sängen. Men en två åring - hell yääääää!! Nu kör vi! All in! Här röjs, bråkas, slåss, stökas ner som en tornado gång på gång slår fram i vårt vardagsrum! Jag såg framför mig lugna dagar med os-mys framför tv:n... Jo säkert! jag drar fram dammsugaren för 5000:e gången - agerar samtidigt fredsförhandlare i dockkriget samt lyssnar till tvättmaskins ljudet och försöker andas nånstans där emellan! 

 

Vabruari - jojo jag tackar. 

Ensamkväll - The dream

barnen leker med varandra under tystnad, man har tid att ordna med maten som blir perfekt tillagad. I fönstret brinner ljusen och ur högtalarna en lugn ljuv musik. Man sipprar på ett glas rött och under middagen äter alla sin mat och vi pratar och skrattar. 

När maten är uppäten går tvätt och pyjamas ombyte hur smärtfritt som helst. När tiden är inne kryper dom in i sina små sängar och somnar hårt tätt med sina vovvar intill sig. Kvällen spenderas med ytterligsre ett glas rött och man njuter av sin egentid och kollar filmer hela natten lång. Man somnar nöjd och tillfredsställd med ensamkvällen En lördag. 

 

Ensamkväll - The reality 

redan när han stängde dörren efter sig så startade tjatet om när vi skall äta.. Varannan minut får man springà upp för att åter igen vara en del av fredsförhandling del 32190! När dockorna väl är jämnt fördelade mellan alla parter och lugnet återställt springer man ner för att få nån ordning på maten. När den väl är klar var pommes inte klara och vi glömde såsen. Kvällens höjdpunkt : godis är ju lika med krigsutbryt igen. Trots den likt fördelade skålen så är det inte mycket som passar. Med choklad doppade munnar och klibbiga fingrar tas pyjamas på med mer eller mindre tvång. Hot om tandtroll gör att borstningen iallafall blir godkänd. När tystnaden väl råder ser köket ut som ett kaos och den där rödvinsflaskan står där å hånflinar. Med en duns faller man ner i soffan och fem minuter senare mutar man femåringen med film för att få gå upp i sängen. Vi somnar båda två på två röda och det enda som hörs är Ekot av hånflinet från rödvinsflaskan och alla filmerna man skulle sett. 

Köpte allt som fanns på blomsterlandet igår! 

En Skogsrunda - sen är jag redo för att hugga in i pynteriet! 

Love it !!! 

1 - du är hes och har två vilddjur hemma som bara hittar på rackartyg. Man hörs liksom inte.... 

2 - du är sjuk, vill sova, har feber men enbart har två småsyskon som klättrar gapar och skriker i örat på dig

3 - du är trött hängig & önskar sova ut men har två som gapar: hoppa nereeeeer kl;05:56

4 - du å stor tjej är sjuka men två andra verkar inte riktigt förstå det där utan kör på i 250 från det dom slår upp sina blå.... 

Här kommer den - bekännelsen! 

Eller också kanske den s.k. känslofulla bergochdalbanan man föds in i när man får barn och blir förälder. 

För att ena dagen känna att jag har jordens finaste barn till att ena dagen slita sig sönder å samman och undra vem som egentligen släppt in dessa i ens hem. Vilja ringa barnlösa vänner och förvarna om vad den kommande befruktningen verkligen innebär! 

Samtidigt vill man visa hela världen sina fina duktiga barn som är så fantastiskt duktiga på att göra sinà föräldrar till på gränsen galna ibland. 

 

Dessa små guldklimpar som gör livet värt att leva kan också få en att riva sitt hår. Skrika rakt ut: jag orkar inte mer, och så tittar dom på en oskyldigt med sina små valpögon och med ens glömde man varför man var  arg. 

Dom kan få en att vilja packa väskan, lämna hemmet för man bara blir galen av att ens bo under samma tak. Man är trött, utsliten för man skall jonglera hela livet samtidigt som man ska tänka på motion, vikt, mat, kärlek och försöka lära dessa små juveler om livet. 

När man med ens funderat på att packa den där väskan så ger dom en kram säger: ja älkar däjjjj mamma och man smälter. Allt gör ju det värt värt det hela. 

I samma sekund som hjärtat smälter så inser man hur stolt man ska vara - att man har dessa tre om ändå kallade vilddjur- underbara fina håriga guldklimpar. Det är ju dom som är jag. Dom som får en att uppskatta så mycket. 

 

När dom är vakna längtar man ibland till att dom ska somna men när man väl lagt dom vill man bara stå där å pussa dom så att dom vaknar igen. 

Man åker bort för att få den berömda egentiden men väl borta längtar man hem för "borta bra men hemmambäst" 

Alltså att springa e ju inte så svårt, förutom att det som gör ont hindrar en från att springa så däringa asagobbafort....

Och att tänka e ju inte heller så svårt, bara man tänker rätt...

Och att sparka på en boll, hur svårt kan det EGENTLIGEN vara?

jåråååemensåatteeeee........

Det svåraste av allt är ändå att benen skall göra EXAKT det hjärnan säger..

Inte heeeelt lätt i alla lägen konstaterar jag.

Men vad mer kan man egenligen kräva - som sagt vissa kan inte ens räkna till hur längesen det var jag stod på en fotbollsplan senast, iklädd matchkläder...

 

Kul var det!

Ont gjorde det!

& jag lär vilja testa fler gånger, för det kan ju bara från nu - bli bättre!

 

 

 

 

 

 

 

Mina ben satt kvar.

Mina lår hängde med.

Huvudet satt där det skulle.

Men bollen...meeennnjoooooooorååååsatteee...... Men men...

 

Första träningen avklarad förra veckan i 10 minus!

Härligt!

 

Ikväll på´t igen bare!

 

 

Å angående bollen... Så är det bara dom rosa och lila skorna fel än så länge! Sådeså!

Ni vet den där känslan, när man skrattar - så att det liksom gör ont i magen. Man skrattar å tror att NU nu kommer jag på riktigt att kissa ner mig. Man skrattar och kan inte sluta - känns som att någon nästan vridit upp dig och allt du kan är bara att skratta. Och när man tänker på episoden som fick dig att bli så där hysteriskt skrattig - då börjar man igen. 

Ett sånt skratt - som även om det gör ont i magen - är väl bara en av de härligaste som finns?!

och sådana skratt hade vi under hela tisdagen, min födelsedag alltså.

Kunde inte ha blivit en bättre födelsedag - för den var fylld med massa fniss, skratt och bubbel! Och en massa annat! Men skrattet - va härligt! 

t.o.m alla skrattade, nämner inga namn ;) 

 

 

 

Planer för 2013:

 

1) ehhhh... Okej har ingen återvändo nu: springa efter rund boll måste jag fixa! Då det på födelsedagen bland annat gavs: benskydd OCH fotbolls- skor.... *gulp*.... Jajamän , bara att köra på!! 

 

2) skaffa mig ännu mer timmar per dygn... Har ännu inte bara kommit på huuur riktigt! 

 

3) skriva ännu mera! 

 

4) ta vara på livet och verkligen njuta! 

 

 

Det är nytt år! 

Nu kör vi!

För nån vecka sen fick vi en tid till läkarn med stor-troll. Återbesök på grund av hennes eventuella astma...

Vi fick dock en väldigt "snabb kallelse" som det stod skrivet för hand på kallelsen. "Hoppas ni kan komma" - läste vi på lappen 3 dagar efter att "komma dagen" hade passerat....

aj då...

jaja...

Sen typ 1 dag senare dyker en faktura upp...

300 spänn..

WTF.....

Igår laddade jag inför samtalet där jag prompt skulle häva fakturan.. Helt full med "irri" & motvation svarade nån halv irriterad person som "satt med något annat nu....men va säger du jag hör dig dåligt.." - va typ det enda hon sa...

Jag försökte förklara, fastän med trevlig röst när jag egentligen bara ville gorma ut henne.. Ifrågasätta varför hon lät så barsk osv... men jag höll min goda stämma.. Redo för en avhyvlning liksom.. Jag var redo för argumentation... Men det enda denna person i andra luren säger är: Har du en faktura där? Å en kallelse där det står att det är en sen kallelse? Ta med dem då till nästa tid! okej,,,tack hej!

hmmppfffff..dtskjskdkgl..... Hallå!!

 

å jag som inte ens ska gå med på läkarbesöket nästa vecka... Attans också. Varför är det alltid så? När man väl laddat för att verkligen diskutera.... Så bara poff! Blir det inte så..Ville ju verkligen skälla på nån.... jaja.. vi slipper ju betala verkart som!