Vajjföjjj..??

Med sina blå ögon tittar hon på mig och säger:
- kan vi hämta ner mormor nu? Från himmelen?
- nej vi kan faktiskt inte det gumman.
- men......
Å så blixtrar det i hennes blå ögon...
- jag vijj det nuu!!
- men det går inte...
- vajjföjj dåååååå...
- det är så när man kommer till himmelen kommer man inte tillbaks. Men du vet ju att vi kan åka till mormors grav eller titta på kortet i köket när vi saknar henne.
- ja... å såj kan vi ta bijlen å köjja ner till henne i gjaven..? Fick hon kläjder av mojfaj..?


Ja ibland undrar man va som snurrar i hennes lilla huvud vårt lilla troll...

Aj, det där gör ont...

Så svårt att förklara när man inte ens själv riktigt förstår.
Men hur förklarar man att mormor inte finns?
Och vad svarar man en 3 åring som gråter och säger:
- Mamma, jag längtajjj eftej mojmoj....

Det gör ont..så helvetesont... att inte kunna svara henne. Att inga ord någonsin kan få henne att förstå.
För när vi säger att mormor finns i himmelen så svarar hon: Då kommer hon snart tillbaks... Då vet man inte vad man ska säga..
När hon låtsas att hon ser mormor på molnen då låter man henne vara.
Men när hon gråter och säger att mormor ska komma nu... Då gör det ont.... jävligt ont i mammahjärtat....


Dagens:

Uppdrag: Städa övervåningen, lika med att torka bort allt damm efter slipning och spackling.
Åka: Till BVC med twinsen! De vägde som sagt 5600 resp 5800.
Kollar på; Tom & Jerry ( fast Findus enligt Molly...)
Vill: Vila mig! Är lite trött känner jag! Så jag tror jag och Molly slappar i soffan ett tag.
Måste: Hitta batterierna till ikväll då det är tjejmiddag....Undrar bara vart laddningsbatterierna är.

Vacker!

http://www.youtube.com/watch?v=BkHkl9H0T1c&ob=av3n
I´ve been crushed beaten down
And I'm frozen to the ground
Like a fool I've trusted you
Still I'm hopelessly in love

I never thought that I would be this helpless
I can't believe I'm giving in for you
I've been crushed, I've had enough

Now I wanna leave but I'm lost
So now I can't break away
Although I've made up my mind
My heart is refusing me
(heeey yeaah eeeey eeeey)
My heart is refusing me
(heeey yeaah eeeey eeeey)

Me for you, you for me
It was us against them all
But slowly it came to me
What was underneath it all

I never thought that you could be this reckless
I can't believe you're doing this to me oh
Strip me down I'm naked now

And I wanna leave but I'm lost
So now I can't break away
Although I've made up my mind
My heart is refusing me
(heeey yeaah eeeey eeeey)
My heart is refusing me
(heeey yeaah eeeey eeeey)

heeey yeaah eeeey eeeey yeaaah

And I wanna leave but I'm lost
Now I can't break away
Although I've made up my mind
My heart is refusing me
(heeey yeaah eeeey eeeey)
My heart is refusing me
(heeey yeaah eeeey eeeey)

I've been crushed, beaten down
Still I'm hopelessly in love

När det inte blir som man tänkt...

Vad gör man då?
HUR gör man?

SSSSSSccccchhhhhhhh......

Tystnad - gud vad skönt ibland.
Det är tyst i hela huset.
Mia ringde å väckte mig precis. D är och klipper sig ( har inte hört ett knyst av honom när han gick upp...,måste sova stenhårt nu för tiden)..
Trissen sover.
Det regnar ute (ganska skönt om man får säg det..)
Kaffet är klart.
Sätter mig i köket och njuter lite av tystnaden och ensamheten.
Det är helt underbart skönt.
Snart vaknar trissen och den andra trissen av Skogsängsbarn kommer snart - och då är garanterat tystnaden bruten =)

Mina jag skall:

* Börja promenera mera.
- Lösning: Köpte ett par nya träningskor idag och nu skall degmagen och allt annat överflöd bort.
Kommer hem och meddelar D om mitt nya liv, han påstår att magen består av uttöjt skinn sedan tvillingarna befann sig därinne och kanske inte alls går att träna bort.......Låter ju äckligt med uttöjt skinn men visst borde det gå att träna bort till en viss del?
Jag blir sur men tittar sedan på tvillingarna och gör mig påmind att det var de två guldklimparna jag fick för mödan!
Men oavsett så skall det promeneras mera!

* Göra om min layout på bloggen
- Lösning: Ta hjälp av ngn eller fixa Photoshop...
* Att varje dag vara lycklig och stolt för den underbaraste trion och familjen jag har!

Sov gott!

Igår var det sista snuttran sa: Gonatt Mamma.
Sov gott Farmor säger jag.
Hon somnade in idag.
Det var dags för henne att kila vidare & äntligen få träffa farfar igen ser jag det som.
Att få ha berikats med ett liv på 93 år, med barn, barnbarn & barnsbarnbarn så tror jag hon var nöjd med att tillslut få sluta ögonen.
Sov gott Farmor!

ok...nu tar jag det lugnt...

E lite offensiv ibland. Men kan liksom inte låta bli att inte göra nåt alls. Men senaste har jag ju känt att det räckt med att jag dammsugit och så har det börjat kännas i magen. Men jag har ändå tagit det lugnt under tiden jag fortsatt göra saker. Som sagt - kan inte bara inte göra nåt..
Envis?
Dum?
Igår var jag och Molly ute i sköna solen och klippte ned lite i trädgården...= sammandragningar fast ändå inte så farligt. Vill ju kunna röra på mig.
Idag var vi ute igen, klippte, krattade och grävde lite.. Not so very good... Rackarns sammandragningar nu.. Okej jag fattar nu..Ska ta det lite lugnt.. eller lugnare iallafall. Vill ju gärna att klimparna ska stanna kvar i magen ett tag till så dumt att göra för mycket. Men ändå så har jag så svårt för att verkligen TA DET LUGNT, förutom ikväll för nu känner jag bara shit va det spänner... Känns som om dom e på väg typ..
Så ikväll blir det soffläge, vila och en massa glass som jag absolut e värd!


Prickigt och så...

Molly fick vattenkoppor i tisdags. Skönt! De flesta kompisarna har haft det så vi har försökt att ses så att det skulle smitta. Känns bra att det är "avklarat" innan A&B anländer känner jag.
Hon har inte så ont av det, värst med prickarna som är i rumpan som hon säger kliar och vill därför duscha hela tiden.
Annars så är hon ganska pigg och leker ganska bra.
Jag har dock vart helt däckad sen i måndags tycker jag.. Ingen energi alls.. På UL i måndags, fick vi ej ha samma läkare som förra gången och my god vilken skillnad det kan vara... Denna läkaren hade bråttom kändes det som, ville bara bocka av i sin kalender vilka patienter hon haft under dagen kändes det som.. Vi var där 8.15 och gick därifrån 8.40..... Men allt var bra med de två, dom växer som dom skall och allt såg bra ut... Vilket man VERKLIGEN får lita på när hon säger så! Om två veckor skall vi träffa vår favorit läkare igen och det känns jättebra!
Jag känner ju twinsen i magen hela tiden så jag är inte så värst orolig att hon skulle ha missat nåt, men hade vi haft henne första gången och inte fått träffa favoriten, då hade vi nog verkligen vart två frågetecken om vad och hur A&B verkligen mår.
Hon sa att allt vatten fanns och att dom var i stort sett identiska i storleken och det är ju hennes ansvar att se att det verkligen är så och då litar vi på det.
Efter UL hade jag besök hos MVC. Tog blodprover och mitt blodvärde är asadåligt.. Inte konstigt man e trött...
Skulle börja med järntabletter, vilket jag är skeptisk till då jag vet att jag mådde pyton med dem när jag väntade Molly. Men jag tänkte ändå att jag ger det en chans då blodvärdet verkligen var dåligt denna gången och jag är TVUNGEN att få upp det.
Tog en tablett i måndags.. spydde i tisdags förmiddag, eftermiddag och kväll.... Tror ni jag är TRÖTT på att spy eller? Har spytt tillräckligt denna graviditeten... Tänkte ändå att jag får försöka stå ut..
Vi åt spenat igårkväll, jag dricker blutsaft och knaprar jordnötter som jag läst skall innehålla järn och till frukost åt jag spenat & ägg....
Imorse när jag vaknade hade jag ont i magen och sen den har jag besökt ett antal gånger under dagen om man säger så.. Funderar på om jag ska ge upp tabletterna redan nu?
Eller hur ska man göra?
Ska man tvinga sig igenom några dagar till?
Det är så satans obehagligt att ha ont i magen nu tycker jag..
Vill att nån ska säg till mig hur jag ska göra..
På MVC när jag ringde dem i tisdags tyckte hon promt att jag skulle fortsätta + att ta en tablett VARJE dag... det har jag alltså inte gjort och mår alltså såhär ändå?...
Precis som jag är lika vilsen i järnträsket är jag i när det gäller jobbfrågan... Hur länge ska jag jobba? SKa jag jobba heltid? SKa jag sluta i april? I mitten? I slutet? NÄR ska jag bestämma mig? Det är snart i slutet av mars liksom...
Kommer jag bli stor som en padda ( svar ja..)
Hur tungt kommer det bli?
Det är mycket frågetecken.. Hoppas allt får ett svar och det får det ju tillslut det vet jag.. Men om nån ändå kunde säg till mig att järnvärdet blir bra, du slutar jobba då och A&B tänkte titta ut DEN dagen =)

Ett bubbel där och ett bubbel här..

Nu känns ni.. Det liksom bubblar i magen hela tiden. Då och då känner jag en liten liten liten "spark", en där och en där... Hur skumt som helst men helt underbart som helst.
Bubblet ger mig en känsla och påminnelse om verklighet -ni finns faktiskt. Inte bara på ultraljudsbilden, inte bara från tanken på att det ÄR två, utan nu känns ni på riktigt.
Vet att ni inte är så stora än, och inte jag heller för den delen, men ändå så känns det så extremt annorlunda denna gången. Magen spänner, allt spänner och man känner sig på nåt sätt mer gången än man vad egentligen är, det är en konstig känsla det där...går inte riktigt att förklara.
Men den där underbara känslan av att faktiskt få känna er är så kul. Nu är det på riktigt, nu är det konstaterat, nu är det på väg, nu händer det =)
En vän sa: Se det som en gåva..
En annan sa: hahahahahahhaa...
En annan sa: Det är bara dom som klarar av det som får det!
Många säger: Fräckt och gu´va kul!
Vi tänker: Dubbelt upp = dubbel glädje!
Alla tankar går galet upp och ner och fram och tillbaka. Det oväntade som skall ske har vi ingen aning om hur det kommer bli. Men det kommer bli fantastiskt och spännande att följa - det måste det ju bli.

Idag dax för första besöket hos mvc sen "chockdagen" den 11/1 kl 11..haha. Idag ska vi antagligen planera in resterande besök, man vet liksom inte riktigt vad som gäller nu när det helt plötsligt var 2 i magen.
Nu ska jag och snuttran åka ned till M - och där talar vi verkligen en höggravid kvinna=) - där ligger jag ännu lite i lä..=)
Sen är det dags för barnkalas och sedan symöte - fullt planerat som vanligt på den ledig dag!

Deja vu

Sov hos mamma och pappa inatt, ja eftersom jag fortfarande är en utav dem som tror att det är troll under sängen, mördare i källaren och rånare i trädgården, så sover jag så fort tillfälle ges när inte D är hemma, hos ngn annan. Mina trogna hotell-räddare brukar vara M&M men i onsdags så kom Kathy och räddade mig, vi tog ett glas vin och kollade på Mc Dreamy! Supernajs! Sedan sov vi och Molly vaknade 05.45, smärre chock för stackars Kathy, men vi som i jag och Molly gick ned, kollade på Bollibompa och sedan väckte vi Kathy vid kvart över 8. I Torsdags var det mindre familjekalas hos pappa då han fyllde år, och jag tog givetvis chansen att bädda in mig i det enda återstående barnrummet. Sov gott och vaknade vid halv sju. Gick upp och gjorde mig iordning och mamma stod vid spisen och gjorde varm choklad - å ja då snackar vi inte varm choklad som O´boy utan RIKTIG varm choklad, som får skinn när den blir kall men är bara underbart god när den är varm!! Precis som förr!! Och när jag doppade ostmackan i varma chokladen kändes det precis som när man var 6 år igen -och allt var precis som det skulle!!
Fan va gott!

Kroppen är märklig men ändå grym.

Senaste tiden har man insett hur konstig eller hur grym kroppen kan vara, men ändå på nåt konstigt sätt grym alltså inte grum som elak utan grym på cool.
Exempelvis när vi var på semester i Ystad så ramlade först snuttran på asfalten och slog upp pannan och näsan. Nästa dag ramlade hon ned för husvagnen och spräckte läppen. Blodet spruta och tårarna rann, men sen var det inget mer med det. Endast två dagar senare var allt läkt och det syns inte en skråma = coolt hur kroppen läker.
Exempel på hur grym kroppen är, som i grym som elak = mammas cancer. Tänk att man bär på detta, utan att veta eller ana. Inte ett tecken har kroppen visat på att hallå det är nåt som inte är som det skall här! Och så bara BANG!! Det växer cancer, läkarna har förklarat att den ser ut som en riskaka.... riskaka? usch... Men ändå... 1 vecka sedan så opererades hon och såret på magen är otroligt stort, men det läker. Och idag får hon åka hem... Kan man förstå att fast kroppen är elak så är det grym på att på nåt sätt återhämta sig?
Idag kan hon göra det som man skall kunna, gå på toa osv. Hon är trött men det är ju inte så konstigt efter allt. Nu är det rehab och allt vad det innebär. Men vi håller alla våra tummar på att allt kommer gå bra och att kroppen denna gången är snäll och gör vad den skall - läka!
Tiden läker alla sår eller hur var det nu....

Sommaren är kort!

Rackarns va tiden går fort...Har varken haft tid eller ork till att skriva och på måndag börjar snuttran förskolan.. Broms tack!!

Juni susade förbi och Juli försvann i ett nafs ungefär. Fast vi har ändå hunnit med mycket och då menar jag inte bara semesterfirande och bad i havet utan även lite pyssel i trädgård med betoning på lite.... Det har varit en bra sommar men det blev ändå inte den sommaren man trodde. Det blir aldrig som man tänkt sig och denna gången vet jag verkligen vad de orden innebär. Telefonsamtalet när jag fick veta att mamma fått cancer kommer jag aldrig glömma och det var då det mesta blev som aldrig förut...Cancer...smaka på ordet och det känns aldrig bra på nåt vis.
Detta var för några veckor sedan när "den nya familjemedlemen" som den kallas kom å hälsade på oss. Han är inte välkommen hos oss och i Tisdags opererade dom bort honom. Allt gick bra och nu är det en lång tid med rehab kvar men klart vi ska klara detta! Mamma är stark och det kommer bli bra! Finns inget annat!
Nu blickar vi framåt, tar en dag i taget och snart är det dags för förskola och jobb.. Blir en spännande höst på alla sätt å vis!

Anders Haglund - Life Vision! Han e grym!

Ibland när man går här och funderar över olika saker brukar jag som oftast gå in på lifevision.se och läsa!
Anders Haglunds veckobrev får en alltid till nya tankesätt och få ens vardagliga tankar att ta ny form, ger ny energi!
Man får ett nytt sätt att så på saker & ting.
Varje gång lovar man sig själv att försöka, men så glömmer man och så får man påminna sig själv.
Men nu ska jag försöka iallafall att ta tag i ett av hans råd!
Gör ditt liv till ett mästerverk!

Har du märkt hur vi verkar ha det bättre och bättre samtidigt som vi mår sämre och sämre? En märklig paradox som också återspeglar sig i att vi aldrig har varit så uppkopplade och sammankopplade, men samtidigt aldrig känt oss så ensamma. Men personliga tanke är att det här kanske hör ihop. Vi är trots allt sociala varelser som har svårt att må riktigt bra i själen utan att känna att vi har bra kontakt med andra.

Det som stoppar oss verkar vara att vi hela tiden har så fantastiskt mycket annat som vi ”måste” göra. Vi säger det till andra med en lätt uppgiven axelryckning som om vi inte har något val. Vi måste verkligen ta just det här samtalet, måste gå på det här mötet, måste hinna med det här flyget, måste handla, måste tvätta, måste hämta barn, måste betala räkningar… puuhhh…

Självklart förstår jag att vi alla har vissa saker som vi som ansvarstagande människor känner är bra att hinna med, men samtidigt så har detta slentrianmässiga språkbruk en stor effekt. Din hjärna lyssnar på vad du säger 24 timmar om dygnet, speciellt när du pratar till dig själv. Och sanningen är den att du inte måste någonting. Inte ens äta eller dricka. Allt vi måste är att dö. Resten är ett val.

Det kan ju låta lite krasst, men det är ändå sanningen. Det innebär naturligtvis inte att jag rekommenderar dig att sluta ta hand om din personliga hygien, betala skatter eller något annat som jag tror att vi alla kan vara överens om gör livet lite klart besvärligare om vi inte gör. Det jag vill få fram är ändå att du inte ”måste” göra det. Det är ditt liv och dina val. Det här är själva grunden för den fria viljan.

Naturligtvis får vi alla göra vissa kompromisser. En del saker förstår vi att vi inte kan göra bara för att vi vill. Så vi håller in våra tyglar lite för att passa in. Inget fel på det. Det spelar ingen större roll för det är så vi får ett samhälle att fungera. Men när det gäller dina mer grundläggande val spelar dina val och att du tar ansvar för dem all roll i världen.

Skulle tro att du som läsare av mitt veckobrev redan är anhängare av idén att du väljer din tankar, din attityd och dina handlingar. Att du genom det också är din egen lyckas smed. Ett stort ansvar kan tyckas, men också en otrolig frihet. För det innebär att du inte heller måste upprepa gårdagens ovanor. Du kan göra nya val idag. Även den minsta av förändringar i dina tankebanor, vanor, handlingar och attityder leder till en helt ny framtid när de upprepas dagligen.

Nedan följer lite förslag på vad du kan testa att börja med. Välj något av det och kör igång eller välj något eget som passar dig bättre eller gör inget alls - det är ditt val. Håll dock i åtanke att vad du än väljer att göra så har det också sina naturliga konsekvenser. För precis som när vi blandar blå och gul färg och det blir grönt varje gång, så kan vi träna på att göra mer av vissa saker och mindre av andra - med ökad lycka, framgång och livskvalitet som valbara konsekvenser:

1. Ta hand om din kropp. Kom ut och rör på dig dagligen. Ät mer frukt och grönt. Drick mer vatten. Sluta röka. Minska alkoholintaget till ett minimum. Det här inte raketforskning och varje steg i rätt riktning är som sagt närmare att kunna leva livet fullt ut på dina egna villkor.

2. Utbilda dig själv. Läs åtminstone 30 minuter varje dag. Använd tiden då händerna är upptagna men hjärnan är ledig och lyssna på något inspirerande i bilen, när du är ute och joggar eller när du städar och fejar hemma. Gå på alla utbildningar du har möjlighet till.

3. För framgångsjournal. Ta en stund varje kväll och gå igenom vad som har hänt under dagen. Skriv ner det bästa som hänt och vad du har lärt dig. Att inte reflektera i skrift över dina dagar kan lätt göra så att även de mest magiska av stunder faller i glömska alltför snart.

4. Skratta oftare. Sök aktivt upp personer, sociala situationer, media och annat som får dig att skratta. En dag där du inte har skrattat är ur livskvalitetssynpunkt tämligen bortslösad. Så vad får dig att skratta? Gör mer av det…

5. Var närvarande. Självklart måste vi planera för framtiden och lära av dåtiden, men den enda tidpunkt som det går att leva fullt ut i är nu. Träna dig själv på att verkligen vara där du är med alla dina sinnen. Vad ser du? Vad hör du? Vad känner du? Vad luktar och smakar du? Återgå till att fascinerat varsebli världen omkring dig och känn hur livet strömmar genom kroppen i takt med att du blir mer närvarande i nuet.

Det blir väl ändå inte som på film?

Undrar om livet kommer bli som på film någongång?
Men jag vet inte... asså jag tror nog att var och en familj spelar in sin egen film under livets gång. haha...Ja inte spelar in som spelar in med videokamera utan varje ögonblick i våra liv är en del av våran film som vi kallar livet.
Men ändå kan man ju inte drömma sig bort om önska att den där känslan man får när man tittar på en romantisk komedi, att när man drömmer sig bort och önskar att man fick vara henne i några sekunder. Hon som han bara har ögonen för. Och liksom försvinna i den där kyssen som bara finns på film.. För i verkligheten - den där filmkyssen består mest i en puss som kanske högst varar i två tre sekunder, sen är det färdigpussat. För när pussas man som på film? Ögonen möts och dom sjunker djupare och djupare in i varandra, ansiktena närmar sig sakta varandra och han tar sakta hans hand om hennes huvud och läpparna möts sakta sakta....Och i en lång kyss där allt bara är sååååååååå perfekt.. När inträffar det liksom?
Och hur många gånger drömmer man sig inte bort i filmen och tror att det är som på film när varje morgon består av en timmes träning, dusch i lugn och ro, en latte i handen på väg till ett högt uppsatt jobb där allt bara glider på, hemgång och maten står på bordet med en flaska vin och tända ljus varje kväll. Man somnar naken i sängen med armarna omkring varandra och vaknar till solens sken genom gardinerna.. När inträffar det liksom? Varje morgon består av att man vill sova nån sekund till, välling-blanding, och sedan får man se vart dagen tar en. Kvällarna består mest av tv och flaskan med vin blir aldrig öppnad för man orkar inte.
Nja...livet kanske inte riktigt alltid blir som på film men man gör sin egen film och är glad och nöjd över det. Vill man upp till det sätta lite extra på tillvaron kollar man på en romantisk komedi och drömmer sig bort ett tag.
Jag är glad och nöjd med mitt liv, det är inte det jag menar. Men som på film kommer det nog aldrig bli. Jag har redan dessutom fått den rätte, har mitt jobb som jag älskar och en dotter som man älskar med hela sitt hjärta. Vi dricker vin när vi vill mysa till det (typ varje helg =) och pussas så länge vi tycker det är mysigt.
Men det är kanske därför filmerna finns, så att man kan få drömma sig bort ett tag. Sedan vaknar man och ser sig omkring och inser att man lever, man andas och har människor som man älskar och som älskar en tillbaka. Det är mitt liv - min film!

Får man sätta upp belysningen redan?

Idag har jag värsta längtan efter julen..Vet inte varför men jag längtar sååååå till man får lyssna på julmusik, dricka glögg (starkglögg detta året..yeeeäähhjj), dricka julmust så mycket att man får upp det i näsan, äta julmat, mysa, tända ljus, pirret inför tomten skall komma, mörkret, julmys, göra julgodis, pynta, dekorationer, lukten av gran, lukten hemma hos mamma och pappa på jul...ja jag längtar till ALLT!!
Trots vi skall fira jul i sälen i år så längtar jag! Det blir ju ingen vanlig "hemma fira jul" men det kommer bli mysigt ändå. Fastän man inte kommer träffa mamma och pappa och resten av familjen så kommer det bli mys.
Mollys första jul dessutom! 
Vill börja sätta upp tomtar NU!! Och pynta NU!!
Vill dekorera våran balkong med ljus-slingor NU - får man det??
Hmm...
Om 3 veckor får man lov att börja spela julmusik! Och då tackar man ju Spotify, kommer lyssna ihjäl mig på all julmusik!
Jul Jul Strålande Jul!!

Öppna dörren på glänt ibland..

Det var ingen vanlig dag idag.
Det var inte en vanlig fredag idag.
Det var en fredag då det faktiskt snöade på morgonen men ändå sa hela luften att idag så är det ingen vanlig dag.
Det var en fredag då tankarna fanns hos en familj som förlorat sin son och bror.
Till vänner som förlorat kamraten.
Tanken att någon saknas honom.
Det var en fredag då vi åkte till kyrkan för att ta farväl.
Det var en kyrka som var totalt fullproppad med människor.
Människor som var där av samma anledning, att ta farväl.
Att visa sin tanke.
Att dela sorgen.
Att låta tårarna få rinna fritt i ett antal timmar.
Att se mörkret men ändå få känna ljuset.
Att se ljuset i form av minnen.
Minnen som skapades oavsett om man var familj, vän, kompis, granne eller bara någon man sa hej till.
Alla hade ett minne de tog fram där nånstans i mörkret.
Prästen sa: Sorgen - oftast ett stort mörker. Men det är därför vi behöver öppna dörren och släppa in lite ljus ibland och låta minnen lysa upp just den där sorgen.
Glöm inte att ha dörren på glänt.

Det är svårt.
Svårt att liksom kunna skriva i ord om hur det kan kännas.
Men när tårarna fått falla, när saknaden visat sig kunde man när man tänkte på ett glatt minne kunna le genom tårarna.
Om man öppnade dörren på glänt så kanske inte saknaden blev allt för stor?
Och sorgen kanske inte allt för mörk?
Det var ingen vanlig dag idag.
Det var inte bara en vanlig fredag.
Det var idag.
Idag som vi tog farväl.
Vi vet inte vart du är eller vad du gör.
Men om du låter din familj ha dörren på glänt lite då och då, kanske inte saknaden blir så svår att förstå.
Om du visar dig i deras drömmar och låter dom höra dig någongång
Kanske inte avståndet mellan er känns så jättelång.
Om du bara finns i tanken när dom öppnar dörren på glänt
Vet dom att det var du som ditt ljus ned till dom sänt.
Det var ingen vanlig dag idag...
Sov gott Tobias!

Jag bara undrar! 112 hallå?

I våras så var jag ute i trädgården och lukade. Jag kröp runt på alla 4 och hörde helt plötsligt nån som pratade... Såg mig runt men det fanns ingen där...Hörde nåt igen...Kollade mig runt men ingen där... Sen kände jag att jag hade mobiltelefonen i fickan..Ja rösten kom nog därifrån...Tog upp mobilen och kollade på displayen..
112...
oh no!!!!
I panik klickade jag bort samtalet....
Jag hade råkat ringa 112... pinsamt....
Första tanken var ju bara NEJ!!! vad gör jag! Och därför klickade jag bort det i ren panik.
Men sen tänkte jag, varför gjorde jag så? Skulle jag sagt nåt om att jag lukade i rabatten och råkat ringa upp?
Skulle jag ringa upp igen och förklara mig?
Tänk om dom ringer upp?
Nej, det var ingen som hörde av sig..
Men nu undrar jag bara såhär, att tänk om jag hade ringt på riktigt men att en mördare eller annan person jagade mig och jag kunde inte säg nåt för att jag gömde mig? Jag ringde för att jag behövde hjälp men kunde inte prata för högt? Och att den som klickat bort samtalet var mördaren?
Hur vet 112 att det var av ett olåst knapplås som gjorde att jag råkat ringa upp och inte att det var på riktigt?
Eller vadå, finns det folk som brukar tjuvringa till 112? Det är väl bara i allvarliga situationer folk ringer dit?
Jag ser bara framför mig att så fort man ringer till 112 får dom upp platsen man befinner sig på på kartan och är liksom direkt på väg att skicka polis eller ambulans?
Det är iallafall så jag intalar mig att det fungerar...
Vet inte jag intalar mig detta bara för att D skall vara borta i veckan?
I vilket fall som helst så vill jag ju veta att 112 är den trygga lösningen när man i stor nöd?
Undrar om man kan ringa 112 och fråga hur det fungerar...? Hmm.. antagligen inte..
112 - jo hallå jag skulle bara undra sak..?

Saker jag saknar!

  1. Sexiga underkläder! Trött på amningsbehåar och amningskupor. Lösning: Sluta amma?
  2. Kunna shoppa hejvilt till sig SJÄLV! Lösning: Vinn pengar?
  3. Ta ett glas vin eller två utan att behöva tänka. Lösning: Gör det bara!
  4. Festa loss utan att bli bakis =/ Lösning: hmmm..skaffa tidsmaskin och åka tillbaka en 10 år eller nåt i tiden?

Tidigare inlägg
RSS 2.0