Mitt så kallade liv

Molly är nu 5 månader, ja snart 6 månader faktiskt. Jag har alltså snart varit hemma i 7 månader. Tiden har verkligen bara sprungit iväg. Vi har flyttat till nytt hus och snart avklarat den första renoveringen. Min blogg har börjat om från början och liksom fått en nytändning.
Dagarna flyger iväg och jag vet liksom inte riktigt vad man gjort av tiden. Den som sa att vara mammaledig innebär : kaffe & kaka...nja.. vet inte riktigt om jag kan hålla med. Vissa dagar - visst då har man väl fikat. Men oftast handlar det om att hinna med så mycket på en dag tycker jag. Vaknar och räknar upp alla saker man borde göra, och får man gjort en bråkdel av det är det bra. Jag märker ju att Molly tar mer och mer ens tid och uppmärksamhet. Numera är hon frustrerad över att hon inte kan sitta själv, men snaaaaaart så sitter hon nog faktiskt.
Men hon har varit en exemplarisk bebis som inte gjort mycket väsen av sig.
Men det jag ville komma till var det här med hur man pratar under dagen när man är helt själv. För visst pratar ni också med er själva och bebis? Fastän man inte får nåt svar så..
När jag städar så går jag runt och berättar för henne vad jag gör. När jag lukar i landet berättar jag om allt hemskt ogräs. När jag hänger tvätt berättar jag över att all tvätt är på grund av henne..(nä skoja bara) När jag lagar mat så berättar jag om det. När jag går runt i trädgården så berättar jag om blommorna och när jag handlar berättar jag vad vi handlar osv.osv.
För vem ska man annars prata med under en hel dag? Helt ensam med en liten bebis liksom. Och man måste ju "prata av sig" på nåt sätt. Kan ju inte bara gå runt och vara tyst en hel del dag.
Men idag så togs jag verkligen på sängen eller hur säger man. Jag och Molly var nere i vardagsrummet och jag hade precis käkat frukost. Lars, som gör vårt badrum var hemma hos oss och jobbade. Jag tar Molly och säger som vanligt: Nä du gumman nu är det dags att ta av pyjamasen.. Och så pratar jag lite om att vi måste se till att dammsuga i trappen och putsa fönstrena idag ( sånt där snack som vi brukar starta dagen med. Vi brukar liksom gå igenom dagens schema =)
Lars som hört allt säger: va? Sa du nåt?
- ehhhhh....najjaaeejjjeeeaa... eller ja jag prata med mig själv....eller Molly...
haha..
Då kom jag verkligen på mig själv om hur dumt det måste låta. Men jag tänker iallafall inte sluta prata med Molly och dagens händelser.
Och sen när jag sitter här så tror jag säkert att min blogg också är ett sätt att prata av sig på under en dag.
Alla tankar måste ju ut annars blir ju hjärnan helt överhettad......eller?

Nu ska vi på promenad för Molly säger att hon inte vill sova i sängen idag. (sov i den i 3 timmar igår på dagen men vägrar somna idag)

Och jag svarar: Klart vi går på en promenad och sen kan mamma fortsätta putsa fönstrena medans du sover!