Mitt så kallade liv

Det är så skrämmande hur livet bara kan försvinna. På en enda sekund kan allting förändras för att aldrig bli detsamma igen. På en sekund kan livet raseras och framtiden kommer aldrig se ut som så som vi trodde. På en sekund kan allt bara falla ur ens händer för att aldrig komma åter. På en sekund kan allt förändras och man står där frågande med tåren på kinden och frågar sig själv hur det kunde hända.
Fast man aldrig kanske kommer få svar på sina frågor så kommer man nog för alltid fråga sig " Varför"
Fast man aldrig någonsin kommer kunna förstå, så kommer man säkert varje kväll ligga sömnlös och försöka lösa livets gåta.
Fast man aldrig någonsin kommer kunna klandra sig själv när man vet att det inte fanns något man kunde gjort annorlunda, kommer man ändå klandra sig själv hela livet?
Det finns inga ord som kan få livet att ändra väg.
Det finns inga kramar tillräckligt för att få det att kännas bra.
Det finns inget hopp som gör det möjligt att få bort den sten som satt sig i hjärtat.
Det finns inget som kan göra att framtiden skulle se annorlunda ut.
Det finns inget som kan ändra ödet.
& för alltid kommer säkert man somna till frågan "Varför"

Ta hand om varandra och ta aldrig någonson livet för givet!

Vid 06.30 vaknar jag av henne röst.. "gguuajjjggaaa...iiihhhhhhjjjjj...aaaaaawwhhiiii"...
Sätter mig yrvaket upp i sängen och ber ännu ramsan över vilka förbannat dåliga madrasser vi har eftersom man har så satans ont i ryggen varje gång man vaknar.. Ger snuttran nappen och nallen.. Hon somnar om på två röda.
Vid 08.30 vaknar jag av hennes röst "gguuuuaaaggjjjaaaa..iigggggghhhhahhjjjjj...aawwhiiiiii"
Tittar ned i hennes säng och möter ett stort leende varje gång.
Tar upp henne och byter blöja. Lägger ned henne i våran säng och ger henne nappen (om hon vill ha den, oftast inte..) Går själv på toa och sedan lägger jag bredvid mig henne i sängen. Vi slumrar till och "mörnar" oss en liten stund.
Går sedan ned för att göra frukost, snuttran sover fortfarande.
Vid 09.30 brukar hon vakna och då ser vi oftast på God Morgon på TV4.
Förmiddagen leker vi eller är ute i trädgården. Snuttran sover några timmar i vagnen, hon älskar sin vagn.
Vid 17 tiden brukar hon somna igen och sover till 19.30 max.
Väcker henne annars och möts återigen av ett leende.
Äter gröt! Snuttran älskar gröt!
Ligger å leker vid sitt gym största delen av kvällen. "joooggggggiiiggiijiijjjj...wwasss..iihhjjjaaaaaaa" låter hon hela tiden.
Vid 21.00 börjar ögonen klia och pyjamasen åker på. En sista slurk av bröstet sedan somnar hon antingen vid mitt bröst eller så lägger vi henne i sängen. Och så sover hon till 06.30 och ännu en ny dag börjar med min underbara prinsessa!

Jajemänsan! Det går framåt i renoveringen. Förut kändes det som 1 steg fram och 5 bakåt ungefär, men nu så börjar det ta form. Golvet, det fina golvet, är nu färdiglagt! Köket blir eventuellt färdigställt denna veckan med bänkskivor, vitvaror osv. Köksbordet står hos MIO för avhämtning och sedan... jajemän!
Visst det är finputsning kvar: lister, spot och lite annat. Men ETT GOLV! ETT KÖK!!! hallelulja!!
I söndags städade jag hela källaren och knätorkade alla golven och nu går vi utan skor i vårt hem! Och det är bara en underbar lyx bara det kan jag säg!
Det känns så jä-la bra helt enkelt!
Snart är vi klara och kan kanske möjligtvis börja leva ett "normalt" liv.... ja fram tills vi ger oss på övervåningen då vill säga.. ;=)

Molly fick besök av frisören första gången i fredags!
Hennes lugg hade blivit en aning för lång så vi var tvungna att klippa till den lite.
Jennica & Anders hälsade på & Jennica passade på att ta med saxarna!


E hon inte bara världens sötaste lilla trollunge!

Nyklippt!






Myser me Jenna & Anders

Molly vände sig från rygg till mage precis alldeles själv för första gången! Kunde inte riktigt att man kunde bli så stolt men det blev man!
Hon ligger å leker med sitt "gym" och jag håller på att packa skötväskan inför kvällen. När jag vänder bort blicken för ett ögonblick för att sedan titta till henne, så VIPS, har hon hamnat på magen. Jag är nog lika förvånad som hon. Fram med kameran i högsta hugg för att föreviga ögonblicket. Jag ville ju bara berätta för ALLA, men kom på mig själv att ingen säkert är lika imponerad som jag!
D är ute å klipper gräset så jag måste ju visa alla bilderna jag tog. (ja jag tog ju inte bara en) =)



Såhär glad blev jag när jag hamna på magen =)

Herr Ågren har kommit på besök till Permatsvägen 28:as trädgård.
Han har lyst med sin frånvaro ett tag, eller ja, han har snarare blivit ignorerad i tron om att om man blundar tillräckligt hårt så syns han inte.. Men ack så fel man kan ha..
Nu e han överallt i min trädgård och visar sig i former som: tistlar (som jag först inte trodde var ett ogräs), maskrosor, nällor, överbevuxna buskar, överblommade växter, ogräs...ogräs och åter igen ogräs..
Min trädgård e enorm! Och har man som jag kanske en aning försummat den lite så blir det som det blir.
Herr Ågren skall få sitt imorrn då jag tar upp kampen mot han tillsammans med min kratta, sekatör och arbetshandskarna!




Bara en liten gnutta av vad som är min trädgård

Liten och späd - det man gjorde kände man för. Skrek man så skrek man. Var man trött så sov man. Klockan 18 var det Bolibompa och det var man nöjd med. Man hade alltid någon som tog hand om en och föll man så fångade de alltid en. Vart man vände sig hade man leenden omkring sig och armar som ville hålla en.
Tonåring och finnig - då revolterade man och gjorde det man helst inte skulle. Röka, dricka och var ute alldeles för länge. Känslorna sprudlade och man visste ibland knappt ut eller in.
Husägare och mamma - inom sig känner man en stress som är svår. Trädgården skall lukas, plattorna skall rensas, måste hänga ut tvätten, rensa i jordgubbarna, plocka alla bär och hålla buskarna i trim. Upp till detta renovera hela huset, fatta en massa beslut om kakel, klinkers, blandare, handfat, bastu-inredning osv.osv... Och den viktigaste uppgiften av de alla - vara en mamma! Inte nog med att hela tiden tänka på att försöka ta hand om lilla prinsessan så gott man kan och vara för henne den finaste förebilden. Känslorna går i vågor och ibland på grund av alla hormoner som bara sprutar vill man bara sätta sig ensam i ett rum och bara vara. Nu har också någon slags stress av att börja ge henne matportioner, lämna bort henne till andra, ge henne nappflaskan börjat gnaga inom mig..
Men varför?
Det är väl bara en själv som sätter igång alla dessa tankar och startar den här stressen?
Trädgården kan lukas när det inte öser ner regn - måste inte göras precis NU!
Bären kan plockas när tiden och känslan finns.
Matportioner? Jo när mitt kök är klart... så småningom..
Bortlämning? Det funkar det vet jag.. Men varför lämna bort henne när ingen egentlig anledning finns? Hon är 4 månader gammal så tid kommer komma för det också... eller?
Nappflaskan? Ja den funkar det vet jag.
Men trots att jag har svar på allt så finns det en gnutta dåligt samvete och stress inom mig som gnager.. Varför?

Så alla måsten och den inre stressen har jag självt byggt upp.... eller?
Eller är det det som innebär att vara vuxen - husägare och mamma?

Eller är det helt enkelt så att mina hormoner ger mig ett spratt just nu och att man funderar och oroarsig en aning för mycket trots allt?

På vår avdelning på jobbet rådet en så kallad baby-boom...
Förra året vid den här tiden var vi 3 stycken som ruvade på något som vi så gärna ville berätta för alla.
Först ut var Lotta som bara liksom spottade ut nyheten när vi alla så vackert satt och arbetade och knappade på våra datorer..
"Ja, Klara och Gustaf skall få ett syskon"
PANG!
What?.. va sa hon?
E hon också me barn tänkte jag.. (ingen visste om mig då)
Och vad ingen annan heller visste var att Karin som satt mittemot mig också var på smällen men inget berättat.

Dagarna gick och en dag när jag & Lotta var ensamma, de andra var på semester, då berättade jag nyheten för henne.
"Jo jag e oxå me barn"
Vi skrattade gott och glada åt att vi satt i samma båt..
Efter semesterfirande Karin tillbaks så sitter vi och fikar, jag,Lotta och Karin. Och vad tror ni hon har för nyhet att komma med?
"Jo jag e me barn"
What..
"Jag me"

Lotta var beräknad till 11 januari (om jag inte missminner mig), jag till den 18 februari och Karin den 5 mars.

Lotta kläckte den 27 december, Carl ville ut fortare än planerat! Gött va väl det för Lotta var i kläckstadiet i många veckor..
Jag och Karin pratade om att jag "gott kunde gå över så vi kunde fika på BB"...
Jo tack!!!!
Över gick jag och det med 15 dagar!
Och vilken datum hamnar vi på då?? JOJO!! 5 mars... och vem var beräknad till 5:e mars.. Jo Karin..
Den 4:e mars åker vi in till förlossningen klockan 18.00. Molly föds den 5:e mars klockan 03.49.
Klockan 08.00 den 5:e mars åker Karin in till förlossningen för hennes vatten gått. På parkeringen ser hon vår bil och messar och frågar om jag e här..
Klockan 15.00 när jag kommer upp slår jag en pling till Karin och då är hon hemskickad men har värkar..
Vi skojar och säger att ja men då ses vi imorrn..
Klockan 22.30 föder Karin lille Lukas!
Alltså på samma dag som jag får Molly.

Hur stor e chansen?
Vi skojade länge om att vi skulle fika på BB! Men att föda på samma dag?
På fredag morgonen när vi kommer och går möter vi Karin med sin lilla "balja". Hon fick en kille som hon hela tiden trott var en tjej i magen. Och jag fick en tjej som jag hela tiden trott var en kille i magen..
Så på lördagen sitter vi där på BB, myser med vår bebisar, käkar godis och ser på Melodifestivalen =)

Glömde jag att säg att ena vikarien vi tog in, fick barn den 19:e maj.
Och att chefen nu skall ha barn 31 dec

Å just det ja vi är 5 anställda på vår avdelning ;=)


=)


Molly & Lukas



Molly Lukas & Carl

Nu äntligen är vår prinsessa här
från första blicken vi höll dig så kär.
Med dina blå ögon och ditt mörka hår
vi älskar dig bara mer för var dag som går.
Vart du än i livet vill vandra
skall vi för alltid ha varandra.
Vilka vägar du än väljer att gå
vi för alltid vid din sida skall stå.
När du faller skall vi fånga dig
för du ska se att allt ordnar sig.
Om dina tårar på kinden rinner
skall vi se till att dom försvinner.
Vi vill dela glädje och sorg
Vi ska lära dig allt om kärlekens borg.
Vi ska visa dig världen och allt underbart
Vår kärlek skall lysa så klart.
Vi ska älska dig genom hela livet
att du är vår prinsessa är givet
//

Mamma & Pappa

Innan så hade jag dåligt samvete över att berätta för andra om prinsessan som sover hela nätterna och har gjort det sen vi kom hem från BB. Hon somnar vid 21 på kvällarna och vaknar allt mellan 06-09 på morgonen. För att sedan somna om igen och sova 1 timme eller 2.. Sedan är hon vaken nån timme och sover sedan några timmar.. E vaken lite grann och sover mellan 17-19 eller nåt. När hon är vaken så ligger hon mest å leker.. Visst, hon börjar bli mer medveten och blir lite gnällig när jag går ifrån henne. Men annars så skriker hon i stort sett aldrig utan ler mot de flesta och åt det mesta.
Vet inte vad för under-barn hon är men det är sån hon är helt enkelt.
De första veckorna så sa folk till mig: JAJA...vänta bara!! Snart....så vänder det! Väääänta bara.
Så första veckorna gick man som katten runt het gröt och väntade... man tänkte..okej inatt fick jag sova men imorrn får jag nog inte det.. & på nåt sätt så blev det inte till någon njutning av att hon var så snäll. Man väntade och väntade på att hon skulle börja skrika och vara vaken hela nätterna. Ja för det var ju det alla sa. Det var ju så det skulle vara att vara småbarnsförälder. Man skall ha svarta ringar kring ögonen, smutsiga kläder för att man inte hinner tvätta, fett hår för att man inte orkar duscha ( nej okej inte så överdrivet men ja ni fattar vart jag vill komma)
Men så är det inte här!
Nu har jag slutat lyssna på folk som säger att "snart så vänder det"
Jag försöker att inte ta åt mig åt dom som säger att vi kommer få tillbaka det.
För varför kan det inte vara så att hon helt enkelt bara är sånhär?
Att hon gillar att sova och att man skall vara tacksam för det?
Istället skall man gnälla över hur jobbiga barnen är och det på nåt sätt är okej?
När man har ett snällt barn så ber man nästan om ursäkt och får nästan be om lov över att berätta om att jag är en småbarnsmamma som sover i snitt 9 timmar/natt.
Jag är stolt över min lilla tjej och är så otroligt tacksam över att hon är så snäll som är. Med tanke på all flytt, renovering osv har det underlättat enormt när hon i stort sett sovit sig igenom allting.
Okej om vi får tillbaka det när hon är 15.
Okej om vi får en annan son eller dotter som är sju gånger jävligare.
Det är nu vi lever och det är nu Molly är som hon är, så med glädje vill jag säga:
Jag = småbarnsmamma som sover i snitt 9 timmar/natt!

I augusti så är det dags för bröllop. Ja inte jag då utan min kära vän Kajsa skall gifta sig. För 18 år sedan så träffades jag och Kajsa för första gången. 8 år gamla och hittade på all möjlig galenskap under några år. Våra resor till Österrike e oförglömliga och minnen från dem glömmer man aldrig.
Tanken har slagit mig att jag kanske skall hålla tal på hennes bröllop. Inte för att jag inte skulle våga, det tror jag. Men vad skall man säg? Inte direkt att man vill ta upp gamla ex eller pinsamma grejor inför hela gästfolket.. Nej det får bli ett fint tal isåfall.. Får se om jag vässar hjärnan och får till nåt bra.
Några tips?



Kajsa & Molly på Mollys dop.

läsa på min gamla blogg och gamla inlägg så är adressen dit:
http://blogg.aftonbladet.se/2070

2009-05-31, ja det var då vår lilla prinsessa döptes till Molly Vilda Emilia.Det var en strålande dag och varmt som ......
Prinsessan skötte sig exemplariskt och sov igenom hela mässan. När prästen hällde vatten på hennes mörka hår vaknade hon till och log lite.

Vad som förgyllde hela dagen och hela dopet var musiken. Våra underbara vänner Tommy & Maria körde hela vägen ned från Stockholm för att sjunga för vår prinsessa.
När Maria sjöng " Vila tryggt" (av Sonja Aldén) så kom en liten tår. Andra låten var "Handens fem fingrar" och helt underbar!

Tusen tack för sången och musiken, tänker fortfarande på hur vackert det var!
Ni e grymma!

Så flyttade jag bloggen hit! Aftonbladet var inte längre så bra som det var innan
Så nu börjar jag på ny bana och ska erbjuda er min bloggning på denna sidan. Eftersom inte vårt internet fungerat så bra det senaste har det inte blivit så mycket bloggande, men nu e fingrarna och skallen sugna på att få skriva av sig..
Så ny blogg och nya inlägg är vad som väntar =)

Känns härligt!