Mitt så kallade liv

Skulle jag erkänna att jag ramlat å slagit mig på knät så jag egentligen ville krypa upp till mamma å gråta eller skulle jag vara stor och stark?

Skulle jag leka med Anna eller Sara?

Skulle jag vara på lekis eller fritids?

Skulle jag välja rosa eller rött?

Skulle jag vara blond eller mörk?

Vilken linje skulle jag välja på gymnasiet?

Skulle jag röka eller inte?

Skulle jag resa eller jobba?

Skulle jag flytta eller stanna?

Skulle jag byta jobb?

Skulle jag utbilda mig?

Tusen val och vid varje vägskäl så fanns det tusen vägar att välja på... Hamnade jag rätt? Men om jag gör så? Men om jag gör si?

Tänk om jag skulle...

Skulle jag ha....

Eller....

Varje val har gjort att man nu är den man är. Varje val har skapat den person man blivit. Man skall hellre vara glad för de beslut man gjorde än ångra de man aldrig gjorde.

Idag!

Mamma!

Och det är nu ens första val som mamma ligger i ens händer.. Dagis pratar jag om...Att en enda lapp kan röra till det så i hjärnan. Tusen tankar tänk om..men tänk om...eller...

Det finns ett dagis här och det är givet att hon kommer få det bra där. Alla hennes kompisar är där och dom stormtrivs.

Egentligen ingen stor fråga, men tiden har gått så sjukt fort att man inte kan fatta att lilla tjejen skall in på dagis om ett halvår och att jag skall börja jobba. Jobba har jag ingen rädsla för. Men det är just det där att ens lilla bebis har blivit så stor att hon skall börja dagis.

Alla sa innan man fick barn att tiden gick så fort, och då visste man inte riktigt vad dom menade. Visst dagar går förbi och blir till år. Men så blev man förälder och vips... Så var ett år passerat och man undrar vart den där "bubblan tiden" tog vägen!

Stanna upp..Andas...Se dig omkring..Var glad..Var nöjd..Du lever..Du finns..Ta ett djupt andetag och glöm inte att livet är härligt!