Andra gången, sååå annorlunda!
Ja, nåt är det ju som bor i magen just nu. Vet inte vad.. Har känts lite overkligt, som om man inte tagit till sig det ordentligt, inte riktigt infunnit sig i den där bubblan. Men sen verkar det som om andra gången - då finns inte den där bubblan. Det är konstigt, för varje barn i sig är ju ett mirakel och borde förtjäna en bubbla. Men denna gången är det så annorlunda. Dels gick det relativt fort, att man nästan inte var med på det där + som infann sig en dag i oktober.. Och sen följde 10 veckor med kräk,kräk,illamående,illamående,ingen matkänsla och SÖMN!! Nu först - i vecka 17 då är man tillbaka i verkligheten. Men då finns de där tankarna där som D säger till mig att sluta tänka. Kan vi verkligen lyckas denna gången? Är det verkligen möjligt att få en till med två armar & två ben? Att få jordens underverk ytterligare en gång? Kan det verkligen vara möjligt?
Det klart det är!
Men ändå...
Längtar till Tisdag då det är dags för ultraljud. Men denna gången går jag in med respekt och relevans till vad som faktiskt kan hända. Mer medveten och införstådd med de saker som kan gå fel. Sen tänker jag inte på detta dygnet runt, men det finns en mer tydligare bild denna gången. Första gången då levde man i bubblan, det var jag och min mage och det fanns ingenting som kunde rubba oss. Denna gången hör man saker, tar till sig, intalar sig själv att man är frisk och att även denna gång kommer allt gå bra! Såklart!
Sedan en sak som slagit mig denna andra gång.. När folk frågar när det är dags.. Yrar man nåt om midsommar, juni, sommarn... Första gången kunde man exakt nästan på klockslaget meddela personer i sin omgivning om när det skulle vara dags. (sen att jag var en elefant och den tiden inte alls stämde är ju en annan sak..)
Och frågar man kompisar som också är med barn, antingen med nummer 2 eller 3 eller 4, så har dom samma svar om i vilken vecka de är eller när det är dags.. Jo men nångång till våren eller sommarn och nja jag vet inte riktigt vilken vecka jag är i, har ingen koll..
Varför blir det så?
Är inte andra gången eller tredje eller fjärde minst lika viktig som första?
Att få barn, oavsett i vilken turordning, är ju hur otroligt som helst.
Men kanske, att det är annorlunda andra gången då man just har en till att så till och som tar ens tid. Man är ju inte direkt som i första gången när det bara VAR jag & magen. Nu är det jag, magen och snuttran.
Sen ska vi inte tala om kroppsmässigt vilken skillnad...hej å hå...
Och sen att man verkligen gett sig in på detta igen...värkar..sammandragningar...förlossning...uschja.. stoppar undan de tankarna ett tag till och ser längtansfullt framemot UL på Tisdag!
Kommentarer
Postat av: Emma - mamma till Meja och Alvin
Spännande med UL, ska ni ta reda på vilket kön det är?
Kram
Trackback
