De finaste guldklimparna mår prima.
Vi var å tjuvkikade på guldklimparna idag. Jag har känt sen förra fredan att B-bebis inte rör på sig så mycket som A-bebis. Det hela blir en nojjig skräck känsla där man till slut blir beroende & trycker å har sig för att känna minsta lilla. Jag ringde min BM bara för att kolla vad hon tyckte. Hon tog det hela på stort allvar - jag hade i stort sett trott att hon skulle svara den klassiska meningen: Det är normalt - men icke. Hon sa att när man känner som jag så har dom som rutin att alltid följa upp och med tanke på att det är tvillingar så går det inte lika lätt att lyssna på hjärtljuden utan hon tyckte vi skulle åka till förlossningen och få ett ultraljud för att se hur allt stod till.
Sagt å gjort. Världens bästa M ställde såklart upp å tog hand om Molly (som iofs sov) men ändå.
Jag & D åkte upp och fick vänta i över en timme men ändå.. När jag bara skulle gå ut i korridoren för att bara kolla så att dom inte glömt av oss - ser jag att världens bästa läkare är på väg till vårt rum.
Han ler som jordens härligaste och säger: Vi har träffats?!
Kan ni förstå hur skönt det kändes att det var han som var där?
Tänk om vi fått läkaren från förra gången - superdupersminkad brutta med skånsk brytning och vita moonboots.... det säger ju bara sin sak det..
In i ultraljudsrummet och upp på bädden på med kletet och vips så var dom där på skärmen. Letandes efter hjärtat - för det var det enda jag ville se. Att dom båda bankade.
Och det gjorde dom!
Han visade, förklarade, pekade och förklarade igen. Han lugnade min oro och allt kändes bara så j-la bra.
Han e grym!!!! Vill att vi alltid ska få han i fortsättningen!
Han sa att vi kommer ju ha varannan vecka UL och att nåt skulle hända däremellan e ganska osannolikt.
Jag svarade med att vi kommer ses igen på måndag =)
De två kommande ultraljuden har vi honom inbokad sen vet jag inte hur det blir. Men vi ska försöka att få honom resterande gånger också.
Men guldklimparna mår bra! Så ikväll får A-bebis sparka hur mycket den vill. Jag ska bara äta glass och njuta av känslan av guldklimparna!
Men när jag ska sova - ja då får ni faktiskt sova båda två....
Kommentarer
Postat av: Ingrid
Du har en blog awards att hämta hos mig :)
Trackback
