Ge mig:

Två veckor - sen kan ni väl komma?!?!
Idag var det dags för besök för Ultraljud. 35 veckor idag. Sjukt fort tiden gått men ändå inte.. Säger varje kväll (typ) att nu orkar jag fan inte mer. Det spänner, drar, värker, trycker...
Man pustar, stönar, beter sig mer eller mindre som en valross i sängen. Man orkar inte göra nåt, blir trött, andfådd och får sammandragningar allan över att bara titta på tvätthögen.
Och alla frågar dom samma sak: Gör det ont??? Sammandragningarna - gör de ont?
Vadå ont?
Ont som i att föda barn? Nej!
Ont som i att slå i foten i en tröskel? Nja ungefär..
Ont som i att hela magen blir som en fotboll som är STENHÅRD och man har svårt för att få luft och det känns som om rumporna skall tränga igenom skinnet? JA!
Men ont... ja jag vette katten. Det är jädra svårt det där. Men ont långt i från förvärkarna jag minns från innan jag skulle ha Molly.
Så vi avvaktar väl.
Tar det lugnt - som jag gör varje dag..Sover ju i stort sett hela dagarna.

Ultraljud!
Finaste guldklimparna mådde bra!
Ettan som ligger till vänster - huvudet nedåt. 2300 gr och mår bra!
Tvåan till höger då - huvudet uppåt (trodde faktiskt att den låg neråt med huvudet den också men den e en liten bus-rackare som luras. Har alltid vart den som stökat och bökat mest - kommer bli ett busfrö) 2100 gr och mår bra!
Dom har växt som dom skulle och nästa UL om 2 veckor!
Om två veckor får vi stanna kvar i Varberg om nåt skulle hända, tills dess är det Halmstad som gäller. Vill verkligen få vara i Varberg. Så ge mig två veckor till med pust, stånk och stön - jag skall väl härda ut, men sen är ni välkomna att få se dagens ljus precis när ni vill!
Och får ni för er att stanna i 40 veckor - vet jag inte riktigt om jag är villig till att godkänna tyvärr!
Mitt i allt stånkande och stönande, tryck och sammandragningar så är ju detta nåt av det coolaste och finaste som finns. Att ni två finns där inne. Att ni kom till och att vi får vara med om detta. Få förunnat!
Att det är nåt av det vackraste vi får vara med om och att vi ska få vara lyckliga med 3 små underbara barn och få följa er hela livet. Det är coolt!

Kommentarer
Postat av: Anneli

Så skönt att allt ser bra ut! Fy fasiken, fattar att det är tungt nu. Håll ut!

Kram

2011-05-18 @ 20:22:08
URL: http://annelicarlsson.wordpress.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0