Mitt så kallade liv

Funkar så att föräldern säger typ såhär:

- Näääää...du får inte äta upp maten... Näääää du får inte leka uppe på ditt rum.

Och barnet i fråga gör då precis tvärtom..

Alltså barnet:

Äter upp maten.

Barnet leker på sitt rum.

*

Detta har fungerat otroligt bra. Barnet tycker det är kul. Att göra tvärtemot vad mamma säger är ju lyxigt värre.

Till igår... då vart jag lite fundersam över denna taktik...

*

Vi sitter å äter...

Hon säger:

- Mamma säg att jag inte får äta upp yoghurten.

Sen äter hon, så det sprutar yoghurt ut öronen...

-Mamma säg så igen....

Å så håller vi på...

Till slut kommer jag på mig själv.. Hallå där!! Det är ju jag..mamman i huset som skall lura dig... Här sitter du å erkänner att du hela tiden förstått vad vi menat...?

Jisses...

Sen säger hon:

- Mamma... säg att jag inte ska gå å tvätta mig...

Där ger jag upp...

*

När hon sedan säger att jag skall säga att hon inte får räcka ut tungan.. Då går det över gränsen och mammans tålamod tog slut...

Tror vi lägger ner den här taktiken för ett tag...