Mitt så kallade liv

I måndags var vi hos läkaren med Molly. Vi är så trötta på hennes hosta, och hon likaså. Hon har ju alltid hostat! Ja jag skojar inte om hon hostat i två år nu ungefär, från å till. Men det senaste riktigt illa - kan inte springa, blir arg, bli ledsen, upprörd för då hostar hon så man tror lungorna skall komma upp.

Funkar inte att trycka i henne hennes "krupp-medicin" när vi inte vet om det verkligen berott på det.

Så, i måndags tog jag tjuren vid hornen och ringde BVC. Fick en tid direkt, grymma BVC!

Läkaren var hyfsat säker på att det är astma hon har. Med tanke på att det ligger i släkten - inga konstigheter.

Vi fick med oss hem två olika astma mediciner som skall andas in via en mask morgon / kväll.. Tjoho tänkte jag.. Det blir med mer eller mindre våld som vi skall lyckas med detta på fröken Bestämd!

Men hör å häpna!

Det går huuuuuuur bra som helst. Inget skrik eller bråk. Inte ens en muta behövs. Fatta!

Hon är super duktig och andas på som bara den!

Och nu miraklet:

Fan va glada vi är!

Nu är det bara twinsen som hostar, dregglar, snorar och låter allmänt ansträngda när dom hostar. Men jag är på väg att byta BVC för dem. Har haft dom och Molly på två olika.

Och nu när jag fått den erfarenheten så väger Mollys BVC mycket bättre. Så därför skall jag byta. Efter kikhoste-incidenten med en läkare från tvillingarnas vårdcentral, blev jag lite fundersam. Eftersom allas reaktion typ är: VA...kikhosta???? Finns det? Går det att få?

Och eftersom läkaren inte ens lyssnade eller undersökte Neah när vi var där, så blev ju inte min känsla för den vårdcentralen starkare om man säger så.

Men så snart alla papper är klara och journaler är flyttade så skall vi få en läkartid för tvillingarna på Mollys BVC. Känns skitbra!

Vi är på väg att få hostan ur huset - grymt!