Mitt så kallade liv

Åkandes i bilen säger D
- Vill du ha mer barn?


- ehmmm.. Näää!

Direkt efter svaret, som jag vet är självklart för i denna familjen har vi redan överproducerat antalet kids, så känns hela svaret så där "aj"... sa jag det?
Var det verkligen nej, stopp, finito... Ja men så är det. Och efter det nejjet så är det tomt liksom. Finns inget att diskutera. Det är slut med graviditetandet, kräkandet, tjockandet med magen, kissa på stickan å stänka ner händerna, smygandet tisslandet, det är liksom över. Ett avslutat kapitel. Jag vill inte ha mer barn - men när jag tar orden i min mun så känns det lite sorligt på ett sätt. Att man "redan" är klar me den biten.
Men som sagt - överproduktionen är som sagt ett faktum och vi är mer än nöjda med de fantastiska håriga gapiga roliga söta underbara trollungarna vi har! Och tacksamma för att vi fått dem!

Så - hepp - nu går vi vidare mot nästa kapitel - Att överleva småbarnsåren med tre små trolltjejer utan att bryta ihop.....totalt..
Lär bli ett spännande kapitel...
& våran bok lär i slutändan sälja som smör...!