Mitt så kallade liv

lovade jag henne att vi skulle baka bullar. Hon älskar bullar och jag var sugen som bare den att baka....

Ja det var alltså söndagmorgon kl:07:31 ungefär.. Allt för att få lite lugn å ro, så kanske jag vid detta svaga tillfälle lovade kanelbullar...

Men dagen gick och jag tänkte att hon glömt.. men ICKE...

17.35 - mamma!!! skulle vi inte baka nu..?....

å så en surmin på det.

Efter lite mutning i form av en klubba och kanske ett stygn av dåligt samvete i mammahjärtat fick vi skjutet upp baket till " en annan dag"...

Idag vid hämtning på förskolan:

 

- mamma...vi skulle ha kanelbullar idag va?

 

En annan mamma som också hämtar, tror säkert jag e jordens sämsta mamma. Vadå servera kanelbullar TILL KVÄLLSMAT...?  skäms på den!!

Hennes son säger att han också vill ha bullar.

Nä men vi ska nog äta pyttipanna får han till svar. Sedan går dom...

 

Där står jag som en blondin ( okej jag e blondin...), stående som ett fån..

-eehh..alltså...eegefleldfjskdjfhksdjfnksdf... lät det typ..

Orkade liksom inte dra hela historien bakom, så den familjen fick åka hemåt i tron om att vi äter kanelbullar till kvällsmat & har världens blondie till morsa...

 

 

ps. om det blev kanelbullar..?

 

ehh....imorgon är ju också en annan dag!