Ett minne av Tobias.

Det finns inte ett ord som vår fråga kan besvara

Varför du inte hos oss längre fick vara.

Tårarna på vår kind, och saknaden efter dig

Blir så enormt stor när verkligheten uppenbarar sig.

Vi tar till oss alla minnen och skratt vi delat

Fast denna sorg ingen av oss hade velat.

Men himlen och stjärnorna ett annat öde bestämde

Och dom ned till jorden en ängeln sände.

Dom tog dig upp till stjärnorna igen

Fast vi hade önskat att du stannat hos oss min vän.

Vi ser stjärnorna, vi känner natten

Och vet att där uppe i den underbara himlen

Finns den finaste skatten.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0