Ett minne av Tobias.
Det finns inte ett ord som vår fråga kan besvara
Varför du inte hos oss längre fick vara.
Tårarna på vår kind, och saknaden efter dig
Blir så enormt stor när verkligheten uppenbarar sig.
Vi tar till oss alla minnen och skratt vi delat
Fast denna sorg ingen av oss hade velat.
Men himlen och stjärnorna ett annat öde bestämde
Och dom ned till jorden en ängeln sände.
Dom tog dig upp till stjärnorna igen
Fast vi hade önskat att du stannat hos oss min vän.
Vi ser stjärnorna, vi känner natten
Och vet att där uppe i den underbara himlen
Finns den finaste skatten.
Kommentarer
Trackback
