När verkligheten kommer ifatt en... glöm inte att stanna upp ett tag!
Döden...skrämmande ord va? Död -finns inte mer, kommer aldrig mer tillbaka.. För något år sedan funderade man inte så mycket mer än så. Man lever och man dör - that´s it! Döden var så långt borta! Man lever ju till man e 100..... eller?
Men tiden går och man blir mer och mer kanske oftare påmind om döden..
Efter man fått personer som faktiskt är beroende av en, efter man fått prinsessan så har jag mer och mer blivit rädd för döden. Eller rädd kanske är fel ord.. men respekt för döden och lärt mig att uppskatta livet mer.
Livet är fan kort och det kan fast man inte vet hänga på en skör tråd. Jag är rädd att försvinna från min lilla tjej och missa allt underbart och få henne växa. Jag är rädd att D skall försvinna och aldrig mer komma tillbaka.
Men det funkar ju inte att gå varje dag och vara rädd, nej, istället stannar jag upp ett tag, andas, ser mig omkring, är tacksam över allt fint som finns, är glad över en ny dag, tacksam över att man får leva och att man har en sådan underbar fin dotter som man får dela varje dag med. Tacksam för livet och stannar upp!
Livet är alldeles för kort för att hänga upp sig på små saker, för att tjura över skitsaker, över att gnälla över ditt och datt, när verkligheten väl kommer ifatt dig, så stanna upp och le! Le över att du, att han, att hon, att den som du älskar finns vid din sida.
För imorgon...kan allt vara borta!
Det som hänt som fått mig tänka. Det hände igår... En kille 18 år, bor på vår gata och vi brukar umgås kring jul tillsammans med D:s familj. I somras tog han studenten och hade hela livet framför sig som man brukar säga. I somras såg han säkert alla möjligheter. Igår... så dog han. Han körde av okänd anledning rakt in i en lastbil och dog.
På en enda sekund så förändrades allt...
Det blir aldrig detsamma igen som det tidigare var..för han finns inte mer.
Livet är alldeles för kort för att hänga upp sig på små saker, för att tjura över skitsaker, över att gnälla över ditt och datt, när verkligheten väl kommer ifatt dig, så stanna upp och le! Le över att du, att han, att hon, att den som du älskar finns vid din sida.
För imorgon...kan allt vara borta!
Och glöm inte det viktigaste: Säg till dem du älskar att du älskar dom!
Have you said it?... Have you?
Men tiden går och man blir mer och mer kanske oftare påmind om döden..
Efter man fått personer som faktiskt är beroende av en, efter man fått prinsessan så har jag mer och mer blivit rädd för döden. Eller rädd kanske är fel ord.. men respekt för döden och lärt mig att uppskatta livet mer.
Livet är fan kort och det kan fast man inte vet hänga på en skör tråd. Jag är rädd att försvinna från min lilla tjej och missa allt underbart och få henne växa. Jag är rädd att D skall försvinna och aldrig mer komma tillbaka.
Men det funkar ju inte att gå varje dag och vara rädd, nej, istället stannar jag upp ett tag, andas, ser mig omkring, är tacksam över allt fint som finns, är glad över en ny dag, tacksam över att man får leva och att man har en sådan underbar fin dotter som man får dela varje dag med. Tacksam för livet och stannar upp!
Livet är alldeles för kort för att hänga upp sig på små saker, för att tjura över skitsaker, över att gnälla över ditt och datt, när verkligheten väl kommer ifatt dig, så stanna upp och le! Le över att du, att han, att hon, att den som du älskar finns vid din sida.
För imorgon...kan allt vara borta!
Det som hänt som fått mig tänka. Det hände igår... En kille 18 år, bor på vår gata och vi brukar umgås kring jul tillsammans med D:s familj. I somras tog han studenten och hade hela livet framför sig som man brukar säga. I somras såg han säkert alla möjligheter. Igår... så dog han. Han körde av okänd anledning rakt in i en lastbil och dog.
På en enda sekund så förändrades allt...
Det blir aldrig detsamma igen som det tidigare var..för han finns inte mer.
Livet är alldeles för kort för att hänga upp sig på små saker, för att tjura över skitsaker, över att gnälla över ditt och datt, när verkligheten väl kommer ifatt dig, så stanna upp och le! Le över att du, att han, att hon, att den som du älskar finns vid din sida.
För imorgon...kan allt vara borta!
Och glöm inte det viktigaste: Säg till dem du älskar att du älskar dom!
Have you said it?... Have you?
Kommentarer
Postat av: Anneli
Jättefint skrivit. Och det är så sant!! Nu ska jag nog gå och väcka D och säga att jag älskar honom!!
Kram på dig och trevlig helg
Trackback
