Har dom tappat minnet tro?
Går på stan, fönstershoppar och pratar lite med snuttran då och då..Kollar upp och ser framför mig en person som jag gick i skolan med/umgicks med/vet vem personen är, för X antal år sedan..Förbereder mig för ett enkelt hej men precis när man liksom formar läpparna och själva ljudet av hej skall komma ut ur munnen.. ..så vänder personen ansiktet åt ett annat håll och verkar mer intresserad av stadshusens tak/fiskmåsar/nåt uppe i himlen/A-brunnarna nere på marken eller whatever..helt enkelt av allt annat än att orka/vilja/kunna säga ett hej!
Vet jag skrivit om detta innan men ibland så blir man bara så förvånad... Varför hejar inte folk när man vet att: här möts vi, du vet vem jag är, jag vet vem du är - ett enkelt hej är allt..tänker inte stanna och fråga om ditt livs problem eller vad du gör nu för tiden...
Ja egentligen så kan man väl inte annat än skratta lite åt dem...och istället så skall jag fortsätta med att möta folk, se dem i ögonen och säga hallå/hej, sen får man väl se om man får nåt hej tillbaka, och skulle det inte vara så...vad gör det?
För visst blir man glad ibland när man möter någon som man umgicks med för hundra år sen och bara säger hej till varann?!!
Det är otroligt trevligt tycker jag!
Kommentarer
Trackback
