Mitt så kallade liv

D åkte till USA i söndags..känns redan som han vart borta i 2 veckor eller nåt.. Så tråkigt att vara ensam alltså!
Visst det är mysigt med Molly, men att prata med en tvååring hela tiden är kanske inte alltid så givande.
I söndags när han hade åkt så åkte vi till min mormor och fikade och kollade på nyfödda lamm... Molly blev livrädd och börja gallskrika...haha.. Fåren "bäade" för de var hungriga så det var ett rackarns liv i ladugården. Sen dess så säger hon allt i mellan åt att hon var rädd för fåren..
på kvällen åt vi kyckling å pommes frites ( i soffan som man bara får när pappa inte är hemma =)
- mysigt, sa hon då!
sötis!

Men som sagt..ensamt.. Snuttran var sjuk igår, så svärmor ställde upp å sov här inatt. Just för att när snuttran har febran så får hon alltid en sådan fruktansvärd hosta. Låter som hon skall hosta upp allt inom henne + att hon alltid då av det brukar spy.. Och när hon spyr ner sängkläder å allt så blir hon alltid så ledsen över det. Så jag kände bara att inte nog med alla mina sammandragningar och fotbollen mellan bena, så skulle det vara skönt att ha ngn mer här om det skulle bli så. Snuttran hostade rejält igårkväll och spydde ned mig en gång men under natten var det okej. Hon var vaken lite til och från och ville ha lite vatten.
Idag är hon okej och ingen feber men vi stannade hemma då jag tycker det är onödigt att dra henne till dagis för tidigt.

Tycker det känns som veckan gått långt men det är alltså bara tisdag... om 1 vecka är D hemma igen.. Gud va tråkigt. Och så vill jag greja en massa men orkar inte för så fort jag rör mig känns det som så får jag sammandragningar. Helt otroligt hur det bara kan förändras på 1 vecka.
Har inte känt av det så här mycket innan.. Men men.. det lär ju inte bli bättre.. Guldklimparna blir ju inte mindre om man säger så..

Att vara gräsänka är verkligen inte min grej. Längtar efter D...