Mitt så kallade liv

Hade vart roligare att ha varit där på Liseberg.
Senaste tidens bergochdalbana har inte vart kul. Inget roligt alls.
Har vart sorg,saknad,tårar,minnen,glädjen,tacksamhet,orolighet,ilska,tomhet och ja allt..uppochner..hejjåhå...
Bäst att hänga med på tåget, för stannar man så fastnar man nog, och jag har nån teori om att det inte är bra, lika bra att känna allt det här, trots det går upp å ner.
Allt man vill och känner ska man vara.
För tillfället, eller ja ganska länge, har jag nog mest känt att det är så jävla tråkigt rent ut sagt att du inte fick vara kvar här och vara med oss.
Men vi fortsätter bergochdalbanan framåt så ska vi nog se att vi kanske kommer fram en dag. En dag då man säkert på nåt konstigt sätt lärt sig att leva med denna saknaden som gör så förbenat ont.
Blogga är också mitt sätt att få skriva av mig. Vet att du älskade att läsa min blogg. Och jag vet att du även läser den nu. Så det är inte bara för mig, utan för dig också som jag tänker fortsätta. Jag fortsätter min resa framåt och tar dig med!
Fast hade hellre sett att du följde mig så jag kunde se dig såklart!
Fuck you cancer!