4 månader - du skulle vara här.
imorgon har det gått 4 månader.
4 månader utan dig.
4 månader.
Tänker på att tvillingarna var 4 månader när vi döpte dom. Och på nåt sätt är jag så glad över att vi tillsammans bestämde att göra din brudklänning till en av dopklänningarna dom hade på sig. Den blev ju så fin och igår när jag såg den, insåg jag hur mycket den betyder nu. Den är så oerhört vacker. Tänk att dom var så fina i sina klänningar.
4 månader utan dig Mamma.
Jag kan nog fortfarande inte förstå att du aldrig finns mer. Det är en konstig känsla, man förstår men samtidigt förstår man inte.
Det finns ju liksom inte att Mamma inte finns. Eller den tanken fanns ju aldrig förut. För mamma skulle ju alltid finnas. Mamma skulle ju alltid vara där. Och mamma skulle alltid vara hemma. Ingen annanstans. Inte långt borta. Och du skulle aldrig försvinna för alltid.
Du skulle ju finnas här och jag skulle ju inte växa upp utan dig. Du skulle ju vara här och ge en massa bra tips som en mamma ska göra. Du skulle ju finnas här och vara med om allt.
Du skulle finnas och du skulle vara här.
Och jag skulle inte behöva vara utan min mamma, för ibland känner man sig så liten så liten och då önskar man att man fick ha mamma igen.
Ibland får man den där känslan, som jag minns från när man var liten, man hade badat, fick ny pyjamas, du bäddade ner mig, jag låg där i sängen bland miljoner nallar och hörde tv:n från vardagsrummet - det var tryggt, för då visste jag vart du fanns. Du fanns bara där på nån minut om jag ropade.
Men om jag ropar nu så svarar du inte. Åtminstone inte så att jag hör dig.
Du skulle vara här.
Och vi skulle inte fått vara utan dig i 4 månader. Utan vi skulle fått ha dig kvar.
Du skulle bara fått vara kvar här.
Och jag skulle inte behöva vara utan min mamma.
Kommentarer
Trackback
