Mitt så kallade liv

sjunger Cher.

& Jag säger: om jag bara fick backa tiden. Backa tiden tills då du fanns och göra så att du fortfarande skulle finnas.

Ville inte säg att det är över ett halvår sedan nu.. Det känns konstigt, att tiden gått så fort, men ändå inte en dag utan dig i mina tankar.

Så fort jag vaknar önskar jag att du fanns.

När jag somnar för natten önskar jag mig att världen skulle se annorlunda ut och att jag skulle vakna nästa dag och att min mamma fanns.

Så fort tjejerna lär sig något nytt önskar jag du fick vara här för att höra Stella säga: Öllkkk... Neah ropa: EAH, och Molly som är så fruktansvärt förstående och "lillgammal" i sitt funderande.

I allt som dom gör - önskar jag att du bara fick vara en del av.

Se hur dom vuxit, hur dom ändrat sig och blivit stora tjejer. Fått lära känna dom, hur dom utvecklats till två olika personer men ändå är som en. Fått krama dem, fått pussa dem och känna deras dreggliga små läppar.

Önskar bara du hade fått vara här och en del av dem.

Men jag kan inte stanna tiden. Kan inte göra så att du finns.

Och det gör så förbannat ont.

För jag saknar dig.

Nästan mer och mer.

Saknar dig när jag bara tänkt ringa å berätta att jag kommit hem när jag vart iväg med jobbet. Saknar dig när jag bara ville berätta om dagis-bravaderna för dagen. Saknar dig när jag bara tänkt ringa för att fråga nåt. Saknar dig i varje minut jag bara önskar du kunde komma hit. Saknar dig - när jag kommer på mig själv att du aldrig mer kommer se oss igen.

Saknar dig när jag bara vill ha min mamma.

Saknar dig i mitt liv.

 

"If I could reach the stars...."