I brevet till himmelen del 2.

Nu kan dom det mamma. Nu kan dom säga: mormor. Så hade det gått att posta ett brev till himmelen som jag vet kom fram, hade jag nu spelat in när deras små munnar formar sig och säger momo.. 
Jag hade även passat på att spela in när Stella bara pratar så där oavbrutet vid matbordet och bara skall äta OOJJVV...(kalvkorv).
Eller filma en snutt av Neah när hon bryter samman av minsta lilla ting.
Och jag hade också filmat de där små stunderna när bara dom två förstår varandra och kramas. 
Jag vet hur mycket du hade önskat att du fick se dem göra så.
Likaväl hade du velat se hur dom kan bråkas och slåss - så det hade du också fått se en snutt av.
Deras mörka små lockar finns fortfarande kvar - så du hade fortsatt fått en bit av dem för att få känna hur mjukt deras hår är.
I brevet hade jag formulerat alla små knepiga meningar Molly nu kan få ur sig. Berättat om hur hon nu i sin fyraårstrots är aningen besvärlig.
Jag vet att du hade älskat höra om just det.
Hade brevet kommit fram till dig hade jag lagt med en stor puss från tjejerna - för nu formar dom munnen så där fantastiskt mysigt när man ber dem om en puss.
Och jag hade skrivit till dig att Molly är så där mammig som jag vet att du hade sagt att jag också var. 
I brevet hade jag också berättat om hur fort livet rullar på. Allt går i full fart, och man försöker verkligen ta vara på allt. Men tjejerna är högt och lågt och det är ibland svårt att hinna med. 
I brevet hade jag fint vikit ihop teckningen som Molly gjort av din grav.
Och jag hade delat med hennes tankar i brevet om vart hon tror du är.
I brevet hade jag lagt ner den största och varmaste kramen man kan få av tjejerna - för jag vet hur mycket du saknar att få krama dem.
I brevet hade jag berättat om allt som händer i vårt liv, om jobb och allting och om mitt gamla slitna lår. Du hade säkert sagt åt mig att kämpa på. Och det ska jag.
I brevet till himmelen hade jag lagt ner tusen kort på tjejerna för du önskar säkert du fick vara med och se dem växa.
 
Mitt brev till himmelen som jag vet kom fram - hade jag sagt att vi saknar dig och önskar att du kom tillbaka igen.
I brevet från himmelen hade du svarat att det inte går. För änglar bor i himmelen & en ängel är du nu. 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0