Ofta när jag saknar dig..
Så är det precis som i texten jag fann:
& det är precis så som det är.
Visst ibland kanske man tänker på hur längesen det faktiskt var jag hörde din röst och jag vet ju vilken dag som var den sista jag fick prata med dig.
Eller hur längesen det var jag fick hålla om dig. Men som oftast tänker man på de saker i vardagen, saker i mitt liv, saker i vårt liv som du inte får vara med om.
Som de dagar när tvillingarna bara är så där fantastiskt fina mot varandra och kramas - att du aldrig får se det.
Eller dom där gångerna när dom springer emot en och ger en kram - att du inte kan få vara med om det.
Som de stunder då de faktiskt gör att det enda man kan göra är att le åt dem - att du inte kan göra det.
Eller också de stunder då de driver en till vansinne - att du inte får uppleva det och sedan skratta åt det.
Man tänker att det är så förbannat tråkigt att du inte får vara med oss & se dom växa, att se hur dom utvecklas eller få vara med om varje liten sak dom gör.
Och det är just då - i de stunderna - som man saknar som mest.
Men kanske... kanske på ett litet moln finns du och ser dom på håll.
Och kanske du visst får vara med om allt jag inte tror.
Så i stegen jag tar, i stegen dom tar, och stegen vi tar - så saknar jag ändå dig här.
Saknar dig i mitt liv - Mamma.
Kommentarer
Trackback
