Första gången det skar i mamma-hjärtat
Jag tror jag uppfattar mig själv som en ganska lugn mamma. Från första stund hon kom till oss har jag inte direkt oroat mig för nåt utan tagit det som det är när hon t.ex. varit sjuk, varit på sjukhuset eller varit ledsen. Varför bli hysterisk och oroa sig? Varför stissa upp sig och bara smitta av sig denna upprördhet till henne? Det har varit min teori.
Sedan har jag väl iofs varit rätt van vid barn sedan bra länge och liksom insett att när dom är små och ledsna så är det antingen mat, ny blöja, sova eller bara bära som hjälper. Spelar ingen roll att springa runt å riva sitt hår och undra: VAD ÄR DET FÖR FEL!!!
Jag har tagit det lugnt och var nog relativt lugn när hon hade sitt falska krupp anfall. Det var ju då upp till bevis för att vara mamma. Det var då man skulle vara där, finnas där, krama, hjälpa precis som en mammas uppgift bla innebär.
Men så..hände det...Första gången det skar i hjärtat..
Det var kring Lucia, och det skulle vara Lucia firande på dagis och varken jag eller D kunde inte vara med. D var i Göteborg och jag hade en oerhört (faktiskt) utbildning som jag inte kunde missa. Så med skuret hjärta lämnade jag snuttran på dagis införd hennes fina tomteklänning och mössa. Tänk att vi inte skulle vara där på hennes första lussefirande.. stackars barn... Dagispersonalen tröstade med att det inte är alla som kan vara med, och att detta faktiskt bara är andra året som dom bjuder in föräldrarna. Och att dom skulle ta väl hand om Molly ändå! & det tvekar jag inte en sekund på!
Men när jag stängde dörren å satte mig i bilen kände man bara..åh jag hade velat vara där...=( Men intalade mig sedan att man kan inte vara med alltid och att Molly faktiskt kanske inte ens saknade mig eller D. Alla barnen och personalen var ju där och hon skulle få sjunga, det som hon älskar.
Så med ett litet litet litet hål i hjärtat passerade även denna dag och vi hade lussefirande hos mormor på kvällen istället. Det bedövade mamma-hjärtat lite iallafall =)
Julklappsleken!
Dagen innan julafton är vi alltid inne hos D:s grannar och äter julmat och höjdpunkten: julklappsleken! Galet roligt! Dock utan Tobbe men jag tror säkert att han sitter i granen eller nåt eller ändå försöker ta alla julklappar av Dennis som han alltid brukade göra.
Molly var med och kastade tärningen när vi var hemma hos mina föräldrar i söndags å lekte leken. Hon var väldigt duktig och väntade tills leken var klar och började då därefter att hjälpa mig & D att öppna paketen. Duktiga tjej!
Och jag fick MÅNGA klappar denna gång.. Brukar alltid få 1 eller ingen alls typ. Men denna gången fick jag säkert 6 stycken =)
Laddar inför Torsdag då är det dags igen!
Julledig!
Från idag är jag & snuttran lediga ända fram till 3/1! underbart!
Och tills dess ska vi alltså ha klarat av julen, nyår och min födelsedag...galet...allt på 1 1/2 vecka typ...
Men vi ligger bra till här hemma. Det mesta är klart och nu ska jag bara försöka tagga ned lite och ta det lugnt. Känner tusen hormoner som sprutar ut ur öronen ibland och jag bara mest är förbannad över saker jag inte vet... helt sjukt vad ett litet litet litet rackarns ärta i magen kan ställa till allt säger jag bara. Inte nog med att man kräks i över 10 veckor utan sedan också få känslor och humör att sväng värre än Balder på Liseberg..hej å hå... men men! D e ju så det är!
Idag ska jag & snuttran handla det sista inför julhelgen och fixa lite småärenden.
Sen ska vi bara mysa. Har för mig jag såg en Nalle Puh julfilm i affären för ett tag sedan och är ganska säker på att den kommer inhandlas idag då Heffaklumpen gör mig galen.. Kan aldrig en DVD skiva bli utsliten tro? Eventuellt om den "råkas" kastas ut i det - 14 grader kalla vädret kanske..? nä skoja bara... så illa är det inte.. Mest roligt att Molly börjat prata som Nalle Puh: Åh nej ...Åh nej...
Underbart vackert väder ute, julgranen tänd och mys på högsta nivå - man har det jävligt bra ändå!
