Mitt så kallade liv

säger tanten som stannar mig på stan & sedan ställer hon frågan:

Är det tvillingar?....

På just denna frågan, denna fråga som folk i allmänhet nog bara ställer utan ens tänka sig för..
Så är svaret på denna frågan, som alla redan kan ha räknat ut innan dom frågar,

- jo det är tvillingar...
Eller skall jag nästa gång svara: Näää, dom är bara födda väldigt tätt... 6 minuter för att vara exakt...
Bara för att se hur reaktionen blir..?
Nää, jag håller mig till klassikern att det är tvillingar. Bara för att inte förvirra...=)

Sedan dyker dom ner i vagnen,pratar, jollrar och leker... Å där står jag..
Stolt?
Glad?
Förvånad?
Förundrad?
Arg?
Rädd?

Njae... jag vet inte.. Mest imponerad. Av hur tvillingar imponerar på folk, och att folk i allmänhet plötsligt har så lätt för att komma fram, prata, ge mig en blick - om den så är medlidande eller glädjande. För jag kan inte ens längre räkna till om hur många gånger jag fått kommentarerna: Åh, då har du att göra... Eller.. Åh, va kul med tvillingar.. Du måste vara världens lyckligaste..
Jag kan inte heller ens räkna till hur mycket nya människor jag pratat med det senaste året. Det är roligt, det är inte det jag menar.
Men jag blir bara så förvånad över hur glada och imponerande alla blir av tvillingar. Jag var nog inte så beredd på det, eller jo, det kanske jag kunde räknat ut när det var 7 personer i rummet när dom föddes, varav en var en sköterska som "bara ville vara med å se och frågade om det var okej mitt i värkarna..."

& visst, man kan ju bara sitta en hel dag å titta på dom.. Två likadana, två samma - som blev av oss... Bara hela den biten hur allt fungerar är ju helt stört.
Sen att hela världen typ vändes upp å ned ett tag där när vi fick veta.
Så ja tvillingar är kul. Och folk verkar tycka det är fantastiskt kul.

Så sluta inte säga Åhhhhhhhh... men ha inte heller fördomen om att allt är jobbigare med tvillingar. Man gör bara allt en gång och sen gör man samma sak igen.
=))

sa min mentor J om tvillinglivet.

peeewww.. "Bara" två månader kvar nu då! Sen klarar vi allt!
Igår var jag redo att stämpla ut dock.
Skrikande gråtande krypande pillande bråkande ramlande rivande ajjabajjande barn runt omkring mina fötter heeeeeela dan * 2... Å bättre lär det inte bli!
Hejjåhå!

Längtar till sol,bad och strand då dom kan få "springa" nakenfisar och äta sand,pilla på snäckor och riva ner strandtälten som de små bebisarna ligger å sussar i, äta för mycket bullar så dom får sockerkick, svälja havsvatten och gegga med geggamojja i strandkanten.

Tittar ut å ser att det ös-regnar... buuuuuuuuuuuuu!!

Dom ramsorna man drar när man sätter foten i en legobit för så där hundraelftegången är inte så barnvänliga har jag kommit på..(kommit på å kommit på men när ens treåring vid alla "rätta" tillfällen säger: aj som fan, jällla skiitt, förstår man att det kanske är dags att iallafall börja träna på ens ordförråd eller förmildra orden iallafall...svära är ju faktiskt inte så fint)
Så därför försöker jag numera hålla mig till min vänliga-men-lite-fula-ord-som-är-ok-lista!

istället för
* F.n  - Rackarns
* J..lar - Järnspikars
* H.lv.te - Attans bananer

Lätt??
Nja.. Den där legobiten som nu helt plötsligt ligger på ett annat ställe gör så förbenat ont när jag trampar på den ytterligare en gång så jag biter mig i tungan, går in på toa å drar min ramsa.
Kommer ut från toan å hon som ligger i soffan säger: gjorde det ont som fajjjn?

Okej dax för ordentlig skärpning i familjen!

D kollar på mig och frågar:

- vad tror du dom säger?

- ja ibland undrar man ju faktiskt...


Som dom håller på...DAdadadadadadadaadaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa..dddadadadadadadadadaaaaaa...

Undrar om det är så våra kompisar som inte kan rövarspråket känner sig när vi som speciellt utvalda i att kunna prata rövarspråket, drar en konversation på rövarspråket...
måste vara så....

HA!

Ja då händer det nåt..
Helt plötsligt förvandlas kompiskretsen till en enda stor familj.
Vi har vårt ställe, betoning på vårt, på stranden och måtte den som tar vår plats förbannas.. Än så länge ingen som vågat sig på det...puhh...
Men iallafall kring tiden juni, juli, augusti - då är vi en enda stor familj - vi kallar oss då zigenare av vårt slag.
Det är kids, stolar, handdukar, leksaker, pannkakor, solkräm, tidningar, soltält, ammande bröst, nakna rumpor, barnvagnar, mat, dricka - what so ever, man behöver på en strand, där finns liksom allt - överallt!

Och det bästa av allt - den tiden, just den tiden - ligger framför oss!
När vi väl slått läger - lämnar vi inte det förens solen gått ner eller sommaren tagit slut!

Igår var jag krassel.. Så även idag. Halsen känns som ett äpple stannar kvar.. men det börjar släppa.

När jag var borta i lördags hade stora trollungen sagt följande vid matbordet på kvällen:

Japp!

Vi har sen ett tag tillbaka kört med tvärtemot-uppfostran i vårt hem.

Lärdomar från senaste dagarna:

Emil sa:

Stella skulle låna min telefon i lördags.

Men när hon lagt sig upp och ned på stolen för si så där femtioelftegången ryker tålamodet..

Japp!

Veckan kunde inte startat bättre!