2012 - året i margu.se
- Inledde 2012 med stor smäll - ja vi sprängde postlådan på nyårsnatten alltså.....
- Renoveringen av de sista bitarna på övervåningen blev klar. (Nu kvarstår bara finslipningarna..... )
- Tvillingarna lärde sig krypa & gå - Hej tålamod!!
- Tvillingarna förvandlades till två små söta lugna fina flickor - till två vilda pillande håriga högljudda bollar - HEJ igen tålamod och lärt-sig-andas-för-att-finna-kraft..
- Tre års trotsen knackar på dörren och har ännu inte tackat för sig...
- Lekplats och nedläggning av trädgård - ständigt pågående projekt....
- Sommaren blir varm och het och regnig...
- Men också livets konstigaste och sorgligaste somrar någonsin då mamma ger sig av till himmelen. Dagen det hände spelas fortfarande upp väldigt enkelt i huvudet och man minns exakt doften, ljuset, ljudet och vart jag befann mig när pappa ringde..
- Trots denna sorgliga sommar, väntade en spännande höst med jobb. Behövde en ny start och det fick jag.
- Idag är sista dagen och jag förväntar mig att även denna kvällen avslutas med en stor smäll & en massa massa massa bubbel!
- Till 2013 tar vi med oss: tålamodet, andningen och ännu mer tålamod - man behöver det.. Om man skall fixa ytterligare ett år med världens goaste och vildaste trollungar! Och sedan ska vi visa tre-års-trotsen ut för nu känner vi att den har gjort sitt här!
Gott Nytt år!
Å hur det gick annars?
Varför gå i skidskola när man redan kan åka skidor??
Så resonerade hon från dag ett... Hade gett sig f-n på att kunna det här... Hon slet å hade sig första dagen...
Sen var det dags för skidskola....
Trodde vi ja...
- löjlitttt.... vijjll inte va hääjjjjjjjjj.... skrek hon...
Första dan "tvingade" vi henne...
Sen skrek hon resten av gångerna...
& ja .... jag kan till viss del förstå henne... Hon ville ju åka, det var ju det hon var där för... Inte leka, å kravla i snön som bla. skidskolan handlade om.
Näpp..
så ingen skidskola här inte..
Vi åkte i stoooooooooooooja backarna..
Om hon klarade det?
Envis som en åsna...
Sen, var det mest SSSS - SkrikSkällSkrattSvängar - om man inte
1) stod rätt
2) tog rätt
3) höll rätt
4) höll sig undan
5) hörde va hon sa
6) åkte för nära
7) åkte för långt bort
8) eller bara helt enkelt bara gjorde FEEEEEEEL enligt henne
Då var skrikåskäll festen igång.....
Så det var bäst att hålla sig på tå när fröken KanÅkaSkidorAlldelesSjälv befann sig i backen...
Mardrömsjul - KKKK
Sammanfattning julveckan: KKKK - KinkigaKidsKräkKatastrof...
Allt startade på vägen upp till vinterland...Kräk * 3 innan Torsby... Bra status? Not.. Vi antog det var åksjuka
( eller antog å antog..... vi hoppades då vi delar stuga med 17 andra pers...)
Kräket försvann...
Härligt!
03.00 - första natten... Kräääääääääk....
Sen var det igång.
Den ena efter den andra föll för kräket.. Överallt i hela stugan hördes hulk, pust och stön. Till detta lägger vi till kinkiga kids - sicken katastrof...
Runt julaftonsbordet på kvällen fanns 4 friska personer, resten låg utspridda, ej hungriga och bleka... (jag en av dem..)
Först på Torsdagen satt vi ned tillsammans alla 17 eller 18, hur många vi nu än var, å åt tillsammans...
Ja...sån var våran jul... Lär ju minnas den iallafall.... Har aldrig torkat så mycke kräk å sk-t.....
Så ja till kategorin Mardrömsjul hamnar nog denna veckan.....
Till alla änglar - min ängel Mamma
Första julafton utan dig Mamma.
Mitt ljus är tänt för dig, alltid tänt för dig min ängel.
Det kommer vara konstigt idag, men det är alltid konstigt utan dig nu.
Om tomten fanns önskar jag att han tog med dig ner till oss igen.
Men jag vet ju att det inte går.
Ljusen är tända och paketen under granen, det luktar jul, ute ligger snön och någonstans finns du, och har det lika fint som oss. Och du ser oss därifrån och genom den kalla vinter morgonen viskar du God Jul....
Finns du...
5 månader som gått nu.
5 månader och varje dag undrar man, Vart finns du nu?
Finns du i träden?
Finns du i ljuset?
Finns du i mörkret?
Är det du som stänker ner dom vackra, våta men kalla vita snöflingorna?
Är det du som smeker våra kinder med den nu kalla vinden?
Är det du som droppar ner de våta regndroppar?
Är det du som ger lugn om natten så att vi sover gott?
Finns du i himmelen som vi alltid säger?
Är det du som gör att alla stjärnor lyser så vacker på himmelen?
Finns du inom mig på något sätt?
Är det du som försöker leda min väg när jag velar?
Försöker du hålla om mig när jag är ledsen?
Tar du din hand på min kind och torkar mina tårar fast jag inte känner det?
Ler du åt tjejerna och önskar att dom kunde se dig?
Är det du som gör att solen lyser för oss varje dag?
Är det du som pushar och puttar oss framåt, fastän vi ibland bara önskar att tiden fick stå still?
Försöker du visa dig genom någon ton från himmelen som dom sjöng på begravningen?
Försöker du göra dig hörd när jag önskar att du hör mig?
Lever du vidare i tjejerna så att dom känner dig?
På begravningen läste han dikten som jag skrivit & jag undrade om du fortfarande kan krama mig?
Finns du i tårarna som rinner på kinden?
Håller du om våra hjärtan och gör att saknaden av dig inte gör så ont?
Finns du, och håller om oss så att du inte är så långt ifrån ändå?
Who can say for certain
Maybe you're still here
I feel you all around me
Your memory's so clear
Maybe you're still here
I feel you all around me
Your memory's so clear
Det är inte den riktiga Tomten!
Läser en tidning - Varbergsposten.
Är en bild på en Tomte från nån marknad någonstans..
- kolla Molly där är Tomten..
- eehh...näääää Mamma.. Det är inte Tomten..
- joooooooooo men det ser du väl...
- Nej! Det är inte Tomten.. Det är bara nån...
- Vadå..bara nån.. Ser väl att det är Tomten!!
- eehh. NÄ, mamma... Det är bara nån person... å så säger han: Hohohho....
Skall inte 3 åringar tro på Tomten så dom bara kissar ner sig av ren spänning eller har jag missat nåt?
Får genast ge mig ut å finna den riktiga Tomten annars kan detta gå riktigt fel...
(p.s. vi kompenserade givetvis denna diss av Tomten genom att säg att hon absolut inte fick gå in i klädkammaren för där var Tomten... & han ville ENBART prata med pappa...å då blev hon lite nervös iallafall.)
Trodde jag hade dom..
Det testas här hemma nu..
testas med STORA bokstäver...
Helt otroligt vad två små håriga saker som ser likadana ut och låter exakt samma bara MÅSTE göra SAMMA saker heeeeeeeeeela tiden samt göra saker dom INTE får heeeeeeeeeeeeela tiden.
& gapet....
Förstår inte hur man ska få pli på deras fantastiskt höga volym... Eller heller hur det kan finnas så hög volym i dessa små kroppar...
Dom testar en hela tiden.
Och det den andra inte får,
testar den andre igen..
och så håller dom på...
om och om igen..
om och om igen.
om och om igen.
om och om igen.
om och om igen.
om och om igen.
om och om igen.
om och om igen.
om och om igen.
om och om igen.
om och om igen.
om och om igen.
om och om igen.
om och om igen.
om och om igen.
sen bryter man ihop av antingen galenskap eller så bara IGNORERAR man...
Testade det innan... å så var det tyst...
Tänkte
- yes!!!! 1-0 till mamma....
men sen var det så där otrevligt tyst... Vilket alltid betyder, när man har två stycken hårbollar till vildingar, att dom gör nåt dom INTE skall...
jepp! Mycket riktigt.... Där STÅR dom å sedan Springer i soffan samtidigt som dom slänger med tavlan fram å tillbaks...
Reaktionen på utskällningen??
Ett hånflin...
& så börjar dom om.....
Förstår inte vad det är som gått fel...
Hårboll - Mamma : 1-0
Det blir inga julkort..
I himmelen bor det en ängel. En ängel som heter Mamma.
Hon finns där av en orsak: Cancer.
Denna hemska sjukdom gjorde att vi inte fick ha henne kvar hos oss.
I år skickar vi inga julkort, vi skänker en gåva till Cancerfonden.
Gör det du också!
Så att denna sjukdomen någon gång kan bli besegrad.
Denna hemska sjukdom gjorde att vi inte fick ha henne kvar hos oss.
I år skickar vi inga julkort, vi skänker en gåva till Cancerfonden.
Gör det du också!
Så att denna sjukdomen någon gång kan bli besegrad.
Så att inga fler änglar behöver finnas i himmelen på grund av det.
Så att inga fler döttrar skall förlora deras mammor.
Så att inga fler mammor skall förlora deras barn.
Så att ingen bror skall förlora sin syster.
Så att ingen! ingen någonsin skall behöva förlora någon på grund av denna sjukdomen mera!
En God Jul till er alla
&
Fuck you Cancer!
En het diskussion...
här hemma just nu är:
* Förklara för en tjurig 3 åring att det som är inspelat från TV:n är inget som mamma kan styra över.
tex:
Vi har ett x antal program med nån Polly Pocket inspelat. Programmet är ca 10 min, men både före och efter är det diverse andra program och reklam. Det är dessa hon tycker är kul och blir helt vild och galen när det stoppas..
Vad mamman då försöker förklara är att det är inspelat och jag kan inte göra så mycket mer åt det när hon vill se meejjjjjjjjjjjjjjjjjaaaaa!!
Jag erbjuder att vi kan börja om från början...
Men icke!
Sur som ättika...
Jag ger upp och säger att jag inte kan göra nåt åt detta. Mycket kan superhjältemamma men inte fixa program som är inspelade till att bli Live...
Jo NÅN kan får mamman till svar.
Nej ingen kan det!
Går min väg & hör klassikern:
- dumma mamma...
Vad hände här då?
På en vecka har olivoljehyllan och fondhyllan i kylskåpet byts ut mot hostmediciner, alvedon och pencillin...
Vad hände?
Sjuka barn och många barn lika med att det smittar....
Nu hoppas vi snart detta är över och att vi alla är friska och pigga och att hyllan får tillbaka sitt ordinarie utseende snart... För bara några veckor kvar & sen är det jul och klart vi vill vara pigga när tomten kommer..
Vi som skall träffa den riktiga Tomten i skogen..
Vad hände här?
När stortroll var liten så satt hon still.
Still och lekte med sina saker.
Rörde inte en enda pryl i huset.
Att vi ens hade grindar, hade kunnat vara utan för trapporna var hon aldrig intresserad av.
Så gick det en tid.
Å så skulle stortroll få ett litet syskon.
Som visade sig vara två.
Två troll.
Som pillar på allt, betoning på allt och lystring noll.
Hur kan det bli så olika?
Här skall man gå innan man är 1.
Plocka på det mesta man inte ska.
Leka med leksaker? När man kan stå å hänga i grinden och gapa, svänga runt i morsans gardin, öppna alla öppningsbara skåp som finns å röja, gegga lite i det roliga vattnet i toaletten, röja bland alla parfym flaskor, ständig test om den stora vita dörren är öppen - ytterdörr - då drar vi ut, stå upp ock ned i soffan ( om vi ramlar?...då gör vi bara om det igen) och nästan det jobbiga av allt: Gapar!
Mer högljudda barn finns inte.
Har påbörjat min teori om att tvillingar just är högljudda. Hela tiden behöva hävda sig själv, alltid blir jämförd med en annan som ser exakt likdan ut, tro katten man måste höras...
Vi funderar mer och mer på veckan vi skall spendera tillsammans med x antal andra familjer... Perfekt julklapp till dem alla från oss: Öronproppar!
Så, om den som en gång sa att vi hade det så bra och enkelt med stor-troll - kan vi meddela att vi fick tillbaka allt - gånger 2!
Sista gången...
Tänk om man hade vetat att den dagen jag ringde - skulle bli sista gången jag hörde din röst.
Men man hade ju inte kunnat veta, det förstår jag.
Men det är mer i efterhand man tänker på det. Att just den dagen, den Fredagen var sista gången jag pratade med min mamma. Sista gången jag hörde min mamma säga mitt namn. Sista gången jag sa hej då och visste att du hörde mig. Sista orden från dig var att du skulle sova för du var trött.
Kommer aldrig mer kunna prata med dig. Aldrig mer kunna göra små avstämningar som vi ofta gjorde.
Varje dag en slags statusuppdatering. Vad tjejerna gör. Hur dom mår. Vad dom ätit. Om dom sovit bra. Om dom lärt sig nåt nytt. Om jag trivs på jobbet. Vad D gjort för nåt osv.
Kommer aldrig mer kunna stämma av allt detta med dig. Kommer aldrig mer kunna ringa och fråga om nåt man undrar..
Idag är en sån dag som jag vet vi hade pratat flera gånger. För de små trollen har vart sjuka, och stortroll är jättesjuk, så det är läkarbesök för henne i eftermiddag.
Och jag tänkte innan på, att jag hade ringt och sagt detta till dig och sedan hade du ringt och frågat hur det var.
Sedan hade vi stämt av igen om hur natten varit.
Men nu är det inte så..
Jag kan inte ringa dig.
Och jag vet inte om du hör mig eller inte. Eller om du ser hur sjuk hon är. Vi kanske stämmer av med varandra fast på ett annat sätt.
Jag har ännu inte lärt mig.
& jag blir varje gång, nästan förbannad, över att "nej just det...jag kan inte ringa dig.."
Och det är så fruktansvärt tråkigt att jag inte kan ringa dig och berätta vad tjejerna gör. Hur dom mår. Vad dom ättit, om dom ätit. Eller om dom sovit bra eller har lärt sig nåt nytt. Eller hur goa dom är. Eller hur busiga dom är.
Det är så tråkigt att jag inte bara kan ringa dig för att säga hej.
& ännu tråkigare är det när inte stortroll kan ringa dig som hon brukade göra. För idag hade hon säkert ringt mormor och berättat hur sjuk hon är.
& i förra veckan ville hon att du skulle hämta henne på förskolan - & då sprack mitt hjärta igen.....
