Mitt så kallade liv

Men sedan hon var sjuk för 3 veckor sedan sover hon så oroligt upplever jag. Hon kan vakna till, eller nej hon e inte vaken utan hon e lessen i sömnen flera gånger under en kväll ibland. Igår var jag nog uppe hos henne 4-5 gånger och då var inte ens klockan 22..hmmm... Vid 00.00 vaknade hon igen i sömnen och var ledsen, eller det är inte så att hon stortjuter, men det är precis som om hon drömmer att ngn jagar henne eller nåt.. Jag tänkte att det kanske var en rap eller fis som satt på tvären så jag lyfte upp henne...Och så bara "baahhhh...." så spydde hon!! Inte på sig själv utan på mig och på golvet...Ropade på D som yrvaket kom och tog henne....Där stod jag med spya rinnandes ned på benet och undrade egentligen vad som hände?

Sedan fick snuttran sova mellan oss...och hon har kanske sovit, men hon har alltså "pratat" nåt så förbannat i sömnen...kan verkligen bebisar göra det??....haha...hon har snackat på och jag inte har sovit så mycket... Vid halv sju låg hon vaken och tjötade på...Vi brydde oss inte om henne och vid 8 somnade vi båda om en liten stund.

Det är ju aldrig så att hon är jätteledsen och gråter som en bebis gör. Det har hon aldrig gjort i stort sett. (förutom när hon ramlar å slår sig förstås..) Men alltså trots hon sovit i 12 timmar så vaknar hon och ligger och leker och tjötar på tills jag kommer.

Men just den här oroliga sömnen undrar jag över... Alla har alltid sagt" jaha vänta bara...snart vänder det.." men jag vägrar tro det och tror att hon kanske e inne i fas med mycket intryck och känslor som skall bearbetas och därför drömmer hon extra mycket. Sen gör kanske inte hennes hosta och lite snorhet saken bättre.

Nu sover hon så gott i sin säng iallafall, och hon gillar att sova lilla snuttran!

Tisdag kväll: Jag & D börjar mäta ut sladd och han klipper av sladd för att montera dit en rätt kontakt som vi kan ha i uttaget över fönstret...Får efter mycket om och men upp den förbenade stjärnan...Och hur ser det ut...jo tjena... Nä ingen bra! Får byta! Men oj då...vi klippte ju av sladden...Men det måste ju gå å byta och hoppas på att dom stjärnorna vi skall ha har samma sladd..

På väg till affären igen på onsdagen funderar jag på om jag skall vara ärlig mot kassörskan och säga som det är att vi klippte av sladden utan att först ens se om stjärnan passade...MEN så kommer jag att tänka på den gången jag hade fått ett spel i födelsedagspresent..Ett spel som jag visste inte var roligt utan ville med ens byta det. Men den som jag fick det utav hade inte kvar kvittot. Men men..på BOKIA där spelet var inhandlat, så tänkte jag att berätttar jag hur det är att detta spelet är tråkigt, helt oöppnat och plomberat och att spelat jag VILL ha säljs här också. Så helt enkelt vill jag bara byta spel!!

Men va tror ni den lilla kossan i kassan säger??

- Har du kvittot?

- Nej tyvärr..men alltså ni säljer ju spelet här och jag vill bara byta till det där spelet istället.. Jag har ju inte ens öppnat det för jag vet att det är tråkigt...

- Nej tyvärr det går inte utan kvitto!!

Förbannad och ledsen går jag med arga steg ut ur affären. Vet att det finns en utväg: Svärmor!!

Jo då..det är sant.. Hon kan det här med att byta och lämna tillbaks saker. Fanns det ett SM i byte-utan-kvitto så skulle hon ha vunnit medalj efter medalj.

Jajemänsan... hon rövar in i affären... Drar en rövare om att hon blivit rånad och dom tog plånboken och tro det eller ej KVITTOT till detta spelat låg i hennes plånbok, men nu vill jag minsann byta detta spelet och ha det spelet istället!!

Och det var ju för fan precis som dom knäböjde för henne! Visst fick hon byta spelet!!!!

Så ja där på väg till lampaffären tänkte jag..nej då skall jag fan inte vara ärlig då.. Väl inne i affären säger jag att jag glömde sladden hemma men det är okej ändå kanske.....

Visste var det det!!!!

Så ja....nu har vi iallafall rätt stjärnor hemma men dom får bli monterade på lördag då D är hemma igen.

Var hemma hos mamma och pappa igår och sov över där. Pappa hade vart uppe i skogen och plockat granris till mig. Så nu har jag pyntat balkongen med granris, det blev jättefint. Och så skulle jag sätta upp belysningen, det gick bra men tror ni den lyste när jag väl var klar?????NEJ!!!!

Men där tog mitt tålamod slut... Får bli en ny belysning för jag orkar verkligen inte felsöka alla lampor å ha mig..

Men nu är det iallafall pyntat och fint här hemma. Första julen i huset! mys mys...

Nu ska vi snart åka till Mollys farmor å göra lite julljus.

Första leendet man fick från det lilla knytet och man var stolt för det.

Att hon är så duktig och snäll så är man stolt.

Men just nu är jag stolt över en annan sak.. Hon åt macka idag alldeles själv för första gången! Jag la upp små bitar på en tallrik och det var lite smått problematiskt för henne innan hon kom på hur man skulle göra..men så...ett tag med de små knubbiga fingrarna och så åt hon..Mmmmmmmmm - sa hon. Och så tog hon vattenflaskan och drack själv ur den också.

Asså blir man stolt eller... Hela hjärtat blev helt varmt!

Min lilla tjej kan äta macka själv!

Sedan klippte vi lite clementin, hon bara älskar clementin. Det var dock lite svårare att greppa dessa små vattniga bitar, men hon kämpade på och fick tag på nån enstaka iallafall!

Tänk bara den dagen hon kryper..går..springer...Åhhh.. Hela hjärtat kommer vara fyllt med stolthet ett bra tag framöver!

Trots vi skall fira jul i sälen i år så längtar jag! Det blir ju ingen vanlig "hemma fira jul" men det kommer bli mysigt ändå. Fastän man inte kommer träffa mamma och pappa och resten av familjen så kommer det bli mys.

Mollys första jul dessutom! 

Det är fredag, och vi planerar in en träff med Andreas & Sara. Dom kommer hem till oss å vi käkar sedan skall vi åka på hockey, D tog ju upp hockeykarriären igen för att åter igen lägga den på hyllan, så han skulle inte vara med att spela men jaja.. Vi käkade och klädde på oss. Molly var jättetrött och somnade ifrån vällingen och vägrade äta gröten.. Strunt samma tänkte vi, hon vaknar väl när hon är hungrig. Under hockeymatchen låg hon i vagnen och sov i sin nya overall, mössa och vantar! SÖT! Hon vaknade till mellan andra och tredje perioden. Då tog jag upp henne och hon fick sin välling. Hon lät lite konstig när hon hostade men jag tänkte inte mer på det. La henne i vagnen och hon somnade om. På väg hem i bilen, hör vi hur hon låter.. Man brukar snacka om "tröskverk" och ja jag kan säg att nu förstår jag vad folk menar när dom säger "låter som ett tröskverk".. Hon rosslade, skällde och hostade när vi kom hem. Tog av henne overallen och hon var superhet hela hon. Tog tempen - 38! Hon hade feber, första gången som hon hade feber. (och visst är det skrattretande att jag 10 timmar tidigare stått och skrytit för BVC sköterskan att Molly hon e minsann aldrig sjuk..har fått pappas immunförsvar! Jo tjena...)

Nere i soffan satt Andreas och Sara och Ludvig och väntade...vi hade ju bestämt att vi skulle värma upp oss med lite lumumba efter hockeyn...Men ju mer vi lyssnade på Molly desto mer kände man oron komma... tog tempen igen och nu hade den stigit.. Ringde till sjukvårdsupplysningen...Väntetid på 15 minuter...längsta 15 minutrarna ever!!

Fick pratat med dem och dom rekommenderade att vi skulle åka till sjukhuset! Fick bli Halmstad eller Göteborg eftersom Varberg inte tar emot småbarn så sent.. Fick bli Halmstad! Så klockan 23.00 packar vi och åker nedåt. Eftersom D druckit öl under kvällen fick jag köra..

Väl nere, då man hunnit tänka många tankar under färden ned, så var man glad att man ändå åkte ned. Molly var jätterosslig och lät hur tät som helst. Fast ändå vid gott mod och skrattade och lekte. Vi fick sätta oss inne på barnakuten.. Kändes så konstigt att sitta där. En helt ovan miljö och på sjukhus med SIN sjuka dotter.. Det var nu helt plötsligt som man insåg att man skulle vara stor. Det var nu man själv skulle vara den tröstande och starka mamman. Det var nu man skulle hålla handen och vara den stora varma famnen. En helt ny känsla som faktiskt var lite skrämmande.

Träffade första sköterskan som var en man. Han hade långt hår, skägg och glasögon (allt som Molly inte tycker om) men det gick bra. Hon skrattade åt honom men blev ledsen när vi tog tempen på henne. Vem skulle inte bli förbannad över det liksom..nåt som åker upp i rumpan me konstig plast på när man e sjuk och trött?

Fick vänta en liten stund sedan kommer en jättesöt läkare in som är en tjej. Hon lyssnar på Molly och Molly tycker det är allmänt kul trots att klockan är 01.00..

Hon konstaterar att det är Falsk Krupp som Molly har och nu skall hon få andas i en mask så att det vidgar luftrören. Tar en liten stund så kommer en annan sköterska in.

Allt går sådär bra, nu börjar snuttran bli jättetrött och är jätteledsen. Det var då man klev in i rollen som skall trösta och finnas där. Vi turades om jag & D och trösta och krama när tårarna sprutade på snuttran.

Det gick bra och vi åkte hemåt vid 03.00.

Väl hemma så sov snuttran. Hon fick sova mellan oss några nätter och jag tror hon kände tryggheten där mellan mamma och pappa.

Hon fick andas i masken, vi fick låna hem en apparat så det kändes tryggt att liksom ha själva medicinen hemma.

Nu är hon bra igen, lite slemmig och hostig.

Men hon e stark lilla snuttran!

Nu har vi klarat av första sjukhus besöket. Hoppas inte det kommer fler, fast det lär det väl göra antar jag och då får man kliva in rollen som den starka och trygga igen. Det var skrämmande och en ovan känsla, fast man visste först inte visste om det var nåt farligt eller inte. När man sedan fick veta att det inte var nåt farligt så kändes det kanske lite bättre men dom är ju så ynkliga och kan ju inte säg vart det gör ont och inte. När man satt där och hade lilla snuttran i famnen, så ville man bara skydda henne från allt ont och dumma sjukdomar. Vill aldrig mer att hon skall behöva bli sjuk, men blir hon det så skall vi ha de största och tryggaste famnarna ever!

8 månader.. På den tiden har den hänt enormt mycket saker.. vi flyttade från vår älskade lägenhet mitt inne i stan och köpte hus på landet.Ett hus med 3 våningar, där vi har totalrenoverat ena våningen...bytt väggar, flyttat väggar, dragit el, lagt golvvärme, bytt kök,badrum.. ja gjort om totalt ALLT... Och under denna tiden har ju självklart våran lilla älskling växt enormt. Viktmässigt exakt det vet jag inte, skall väga henne imorrn. Men skulle gissa på att hon nu väger runt 8-9 kg. Hon har fortfarande kvar sitt mörka hår, som kanske har ljusnat en del, men det växer. Vet inte om hon är den enda 8 månaders bebisen som redan klippt sig 2 gånger.. Hon har slutat amma och äter nu mat & välling duktigt. Hon säger "mammmammmammmamamamamammamama" (alltså MAMMA! ;=) ) Hon skrattar jämnt och är väldigt sällan ledsen. Igår var hon ledsen....haha..det var faktiskt ganska kul.. Hon satt i matstolen och skulle få med mig att börja dansa, då brukar hon digga me huvudet och så sjunger vi..men inte när vi äter tyckte mamma. Så jag sa till henne att sluta annars skulle hon säkert slå huvet i stolen.. Men hon fortsatte...och jag sa sluta...men hon fortsatte..men jag sa sluta..men hon fortsatte och så DONK! Huvet rakt ned i stolskanten..= vrålskrik!! För heter man Molly Nilsson så tål man inte mycket när man slår sig..haha..hon e ju bara allt för söt när hon gråter..Men det gick bra, ingen större skada skedd!

Hon sover...och sover... har från första stund älskat att sova och sover nu från halv åtta - åtta på kvällen till sju - åtta på morgonen, utan att vakna på natten. Hon älskar när man sjunger för henne och brukar digga med huvet när hon hör musik och hon är hur kittlig som helst överallt. Hon sitter själv och tar sig runt några varv på rumpan, hon ligger på magen och drar sig bakåt.

8 månader och för varje dag som går så älskar man henne bara mer och mer!

Hon är vårt allt och våran lilla prinsessa!

Puss på dig älskling!

- du det blåser jättemycket... E det farligt?

-nää det inte e farligt..

Å så höll han om mig...Och jag somnade tillslut.. Och i morse när jag vaknade var jag inte alls utsövd.. Var hur trött som helst.. Tar på krafterna att ligga å vänta på att huset skall blåsa ned..

När snuttran sov sin förmiddagslur så passade även jag på att sova! Var huuuur skönt som helst! Nu är vi båda utvilade och snuttran ligger nakenfis på golvet. Hon är så himla röd i rumpen. Efter hon nu börjat äta mat så skiter hon som en ..ja jag vet inte vad.. Men det är fart på magen om inte annat! Och om hon blir trög i magen ger jag henne av min egna katrinplommonpuré, och vips så sätter det fart på magen. Kan verkligen rekommendera att göra egen katrinplommonpuré, den man köper har lååååångt ifrån samma effekt! Tror jag fick ge snuttran typ 2-3 burkar innan nåt hände. Men med mina egna så räcker det med några teskedar!

Idag har vi unnat oss en riktig slapp-måndag!

Ska fixa lite med fotoboken som man fick från Fuji-film och sedan sätta in kort i albumet kanske.

Sitter faktiskt med mina glasögon på mig nu, har inte fattat innan varför jag fått så ont i huvet på dagarna när man suttit framför datorn.. tills nu... På jobbet har jag liksom glasögon hela tiden och skulle inte kunna jobba utan dem, men här hemma har jag liksom inte tänkt på dem riktigt...tills nu.. En helt ny värld öppnade sig och huvudvärken försvann!

Snuttran kollar dock VÄLDIGT skeptiskt mot mig när hon ser mig med glasögon.. Men sen skriker hon ju även när jag har en handduk på huvudet efter jag duschat...Och igår så kollade hon extremt konstigt på mig när vi var ute å gick och jag hade mössa på mig... Hmm...jaja..

Nu så är tålamodet för fröken snuttran att ligga ned slut så nu får vi på me blöjan och leka lite!