Ledig & så härligt med sol!
Jag & snuttran har precis tagit oss en promenad ned till affären. Vi skall baka bullar, vilket hon mycket tydligt och högt berättade för alla hon mötte i affären...haha..
Än så länge så sköter hon sig faktiskt exemplariskt när vi är i affären. Hon kör sin lilla vagn och frågar om vi ska ha vissa saker, säger man nej så fattar hon och så ställer hon tillbaka det. Blir givetvis sur när hon inte får ta med sig allt godis hem som givetvis står i lagom lockande höjd innan kassorna... Klart man blir sugen.. Men efter olika lockningsmetoder går hon med på " vi äter det en annan dag... på lördag.."
Sen är det promenaden hem.... som enbart består av uppförsbacke, uppförsbacke, uppförsbacke + att dom har stängt av våran gata så man måste gå en omväg som givetvis blir resultatet: ytterligare en backe...*puh* Men vilket härligt väder! Strålande sol och kanske 10 minus - Me like! Bara det inte hade vart så satans halt på våran uppfart.. Snuttran ramlade men satte sig bara på knäna så det var ingen fara, sen konstaterade hon att hon ville åka i vagen istället...
På tal om vagn...
Vilket helt plötsligt blivit ett litet ilandsproblem...Vilken vagn skall man ha till tvillingar? Är mycket inne på Urban Jungle, men jädrans va dom kostar mycket.. Alltså en helt ny med liggdel å allt... Verkar inte finnas så många begagnade heller, men det är ju ett tag kvar innan det behövs så det kan ju hända att man:
1; vinner på lotto innan dess och bara kan köpa vad man vill
2; att det kommer ut fler begagnade på blocket..
Vill iallafall gärna ha en sådan så vi får hålla tummarna. City Mini syskonvagn verkar också se bra, har dock inte sett den i verkligheten riktigt.
Min plan om att vi skulle köpa en syskonvagn för att Molly ska få åka, och sova i den också har ju som sagt spruckit. Nu får det bli ståbräda för hennes del, + att vi har ju singel vagnen City Mini till henne när vi är iväg allihopa.
Å jises...
Varenda gång man kommer på sig själv...2 på en gång?? Kan inte riktigt smälta det...
Nu blir det bullbak! Är SJUKT sugen på kanelbullar & glass!!!!
Det är mycket nu..
Mycket tankar, mycket funderingar, mycket som händer.
inte så konstigt trots allt!
Mitt i det här skall man fortsätta vara den man är, fokusera 100 % och lite till på jobb för att visa framfötterna fastän dom säkert egentligen tänker att den där tjockisen blir vi snart av med..& va skönt =)
Nä då, så illa är det väl inte.
Men oj vad det känns mycket redan. Det spänner lite här och lite där och då har vi alltså halva tiden kvar... sjukt..
Högen med tvätt har legat på bordet hela dan.... strykjärnet ÄR ju på... men varför stryker sig inte tvätten av sig själv?..
Borde kanske ta tag i den där sablans högen nu...eller så lägger jag & Molly oss i soffan istället & väntar på handbollen...
Det blir inte alltid som man tänkt sig..
Jo tack, det kan vi, jag & D var de första att intyga.. Senaste veckan har varit en chockartad-lycko-skräck-mixad vecka!
I Tisdags var det ju dags för vårt första ultraljud. Det är alltid spännande att få se den lilla krabaten som ligger där inne å sprattlar runt. Coolt att få se det lilla hjärtat och hur barnmorskan mäter alla delar som skall mätas.. Fast denna gången...Denna gången skulle det inte bli som det var förra gången med Molly...Denna gången skulle visa sig bli totalt annorlunda och sätta vår värld på en rejäl snurr....
Barnmorskan börjar med att lägga krämen på magen..den är lite kall.. Sedan sätter hon apparaten på magen, kör runt lite, frågar ännu en gång: Ni hade inte varit på något ultraljud innan sa ni?
Sedan stannar hon och frågar om vi kan se det lilla hjärtat...Jo då, där nånstans i den grå bilden ser man ett litetlitetlitet hjärta banka. Sedan säger hon inget mer för att sedan fortsätta: Ser ni?
Ja, vi ser hjärtat...
Ja, här har vi ett hjärta... Ser ni?
Ja vi ser det....
Här är ett hjärta och här...här är ett hjärta till.....
Sedan snurrar världen för oss båda två. Vadå, vad menar du? Hur menar du nu?
Vi kramar varandras händer, skrattar och är nog verkligen båda två just nu som livs levande frågetecken.
Sedan zoomar hon ut och där, där kan man ju klart och tydligt se... det ÄR TVÅ bebisar som sprattlar.. De 2 armarna, 2 benen och hjärtat jag var där för att se att allt var bra med, är nu plötsligt 4 ben, 4 armar, 2 hjärtan och 2 små krabater som sprattlar runt..
Tårar blandat med något nervöst och glädje sprudlande skratt befinner sig i mitt ansikte..
Hur kunde detta hända?
Kunde det verkligen vara så att vi skall ha tvillingar?
Tvillingar...
Galet...
Sjukt..
Spännande..
Dubbel glädje..
I nästan en timme går hon sedan igenom först bebis A och sedan bebis B. Dom har alltså redan fått sina första namn! A till höger och B till vänster. B-bebis lite större huvud än A, men annars identiskt stora/små..
Efter detta så har vi blivit översköljda med glada miner och gratulationsönskningar. Men också mitt i bland detta, våra egna tankar som går upp och ner och fram och tillbaka.
Hur ska vi klara detta?
Hur gör vi med rummen?
Bil?
Ekonomi...
Och efter alla praktiska bitar, som man ändå efter ett tag inser att Allt löser sig!, så kommer ju förstås tankarna om att vi nu verkligen får tro och hoppas att båda två samt jag får må så bra som möjligt under hela graviditeten. Att allt kommer gå bra och att det faktiskt kommer komma två små friska underverk till oss.
Sen att ingenting blev som man tänkt sig, det är en annan sak!
Från att ha bestämt att vi skall ha två barn, så vändes hela världen upp ock ned när det nu skall komma två på en gång.
Mitt i allt det här omtumlande som varit den senaste veckan så kan man faktiskt inte annat än känna sig lyckligt utvald till att få prova lyckan till att faktiskt bli en av alla tvillingmammor. Och när man känner båda i magen - så finns ju inget annat än stor ren lycka!
1 steg fram och 2 steg bak...
Ja ungefär så kan man nog sammanfatta våra "nya" sovrutiner för snuttran..Allt gick bra i 3 kvällar...sen blev hon sjuk och har haft jättehög feber & då fått sova mellan oss....
Idag är hon bättre så ikväll blir det till att börja om från ruta 1 igen....suck... men men...det är väl så det är!
Det här med kräk!
Sen i måndags började vi med snuttran nya sovrutiner. Klockan 19 är det numera dags för pyjamas och tandborstning, sen är det sova i HENNES säng som gäller. Vi har plockat ned ena sidan på spjälsängen, för hon har verkligen fått panik i spjälsängen den senaste tiden och därför somnat i våran säng. Vilket inte är helt ok.
Hon fick dock en stor säng i julklapp men den kommer inte sättas in förrens vi har renoverat klart hennes rum under våren. Men men.
Vi har lagt henne i hennes säng och efter många om och men har hon efter dryga timmen somnat till slut.
Första natten tänkte vi att vi tänder inte i hallen för hon kommer ju ändå ropa på oss om hon vaknar.. Men icke, första natten hörde vi hennes små fötter komma gående och hon stod vid min sängkant med napp och kaninen, tog upp henne och vi somnade om. Så gott!
Så det har gått bra än så länge..
Men inatt då..
Hörde henne hosta, tänkte att ja nu vaknar hon och kommer snart. Men så lät det nåt konstigt och sen vart hon ledsen..Jätteledsen!!
Ställde mig upp och hann precis ut från vårt sovrum då hon kommer springandes, jätteledsen. Bara hon närmar sig känner jag doften av kräk.... Hon är helt förtvivlad över att hon kräkts i sängen, säger det om och om igen.. Vi försöker lugna henne och hon är helt skakig. Hon har kräk på hela sig och i håret.. D tar ner henne och duschar henne. Jag tar tag i madrass & sängkläder - redo för att kräkas jag me. Det är ju inte direkt nåt bebis kräk längre om man säger så...
Slänger in allt i tvätt maskinen, på med ny pyjamas och torkar golvet. Lägger henne i vår säng med badlakan under henne. Spann med vatten och papper och allt är klart för nästa spya tänker vi..
Somnar om och vi sover till halv åtta. När vi vaknar är det precis som om inget hänt.. Hon är som om brukar, leker, stojjar och vi har ätit frukost precis som ingenting.... Konstigt???
Och min största fråga: Vi ska ha kalas ikväll för mig, ÄR detta OK?!?!?!
Aningens frågande kan man ju säg...
Jag ger det nån timme till för att se om frukosten kommer upp..
D tror att det är för att hon har sådan hosta på natten och man hör nästan slemmet åka upp och ned och tror att det var därför hon spydde...
Rackarns va svårt..
Allt mat som står i kylen för 15 pers.... Men sen vill man ju inte heller vara den som smittar ned alla med kräkis.. Hur vet man om det verkligen var kräkis eller inte?
Kan man spy bara en gång om det var det?
Det var nu man skulle ha den där instruktionsboken dom glömde att lämna ut på BB...
Andra gången, sååå annorlunda!
Ja, nåt är det ju som bor i magen just nu. Vet inte vad.. Har känts lite overkligt, som om man inte tagit till sig det ordentligt, inte riktigt infunnit sig i den där bubblan. Men sen verkar det som om andra gången - då finns inte den där bubblan. Det är konstigt, för varje barn i sig är ju ett mirakel och borde förtjäna en bubbla. Men denna gången är det så annorlunda. Dels gick det relativt fort, att man nästan inte var med på det där + som infann sig en dag i oktober.. Och sen följde 10 veckor med kräk,kräk,illamående,illamående,ingen matkänsla och SÖMN!! Nu först - i vecka 17 då är man tillbaka i verkligheten. Men då finns de där tankarna där som D säger till mig att sluta tänka. Kan vi verkligen lyckas denna gången? Är det verkligen möjligt att få en till med två armar & två ben? Att få jordens underverk ytterligare en gång? Kan det verkligen vara möjligt?
Det klart det är!
Men ändå...
Längtar till Tisdag då det är dags för ultraljud. Men denna gången går jag in med respekt och relevans till vad som faktiskt kan hända. Mer medveten och införstådd med de saker som kan gå fel. Sen tänker jag inte på detta dygnet runt, men det finns en mer tydligare bild denna gången. Första gången då levde man i bubblan, det var jag och min mage och det fanns ingenting som kunde rubba oss. Denna gången hör man saker, tar till sig, intalar sig själv att man är frisk och att även denna gång kommer allt gå bra! Såklart!
Sedan en sak som slagit mig denna andra gång.. När folk frågar när det är dags.. Yrar man nåt om midsommar, juni, sommarn... Första gången kunde man exakt nästan på klockslaget meddela personer i sin omgivning om när det skulle vara dags. (sen att jag var en elefant och den tiden inte alls stämde är ju en annan sak..)
Och frågar man kompisar som också är med barn, antingen med nummer 2 eller 3 eller 4, så har dom samma svar om i vilken vecka de är eller när det är dags.. Jo men nångång till våren eller sommarn och nja jag vet inte riktigt vilken vecka jag är i, har ingen koll..
Varför blir det så?
Är inte andra gången eller tredje eller fjärde minst lika viktig som första?
Att få barn, oavsett i vilken turordning, är ju hur otroligt som helst.
Men kanske, att det är annorlunda andra gången då man just har en till att så till och som tar ens tid. Man är ju inte direkt som i första gången när det bara VAR jag & magen. Nu är det jag, magen och snuttran.
Sen ska vi inte tala om kroppsmässigt vilken skillnad...hej å hå...
Och sen att man verkligen gett sig in på detta igen...värkar..sammandragningar...förlossning...uschja.. stoppar undan de tankarna ett tag till och ser längtansfullt framemot UL på Tisdag!
