ok...nu tar jag det lugnt...
E lite offensiv ibland. Men kan liksom inte låta bli att inte göra nåt alls. Men senaste har jag ju känt att det räckt med att jag dammsugit och så har det börjat kännas i magen. Men jag har ändå tagit det lugnt under tiden jag fortsatt göra saker. Som sagt - kan inte bara inte göra nåt..
Envis?
Dum?
Igår var jag och Molly ute i sköna solen och klippte ned lite i trädgården...= sammandragningar fast ändå inte så farligt. Vill ju kunna röra på mig.
Idag var vi ute igen, klippte, krattade och grävde lite.. Not so very good... Rackarns sammandragningar nu.. Okej jag fattar nu..Ska ta det lite lugnt.. eller lugnare iallafall. Vill ju gärna att klimparna ska stanna kvar i magen ett tag till så dumt att göra för mycket. Men ändå så har jag så svårt för att verkligen TA DET LUGNT, förutom ikväll för nu känner jag bara shit va det spänner... Känns som om dom e på väg typ..
Så ikväll blir det soffläge, vila och en massa glass som jag absolut e värd!
Envis?
Dum?
Igår var jag och Molly ute i sköna solen och klippte ned lite i trädgården...= sammandragningar fast ändå inte så farligt. Vill ju kunna röra på mig.
Idag var vi ute igen, klippte, krattade och grävde lite.. Not so very good... Rackarns sammandragningar nu.. Okej jag fattar nu..Ska ta det lite lugnt.. eller lugnare iallafall. Vill ju gärna att klimparna ska stanna kvar i magen ett tag till så dumt att göra för mycket. Men ändå så har jag så svårt för att verkligen TA DET LUGNT, förutom ikväll för nu känner jag bara shit va det spänner... Känns som om dom e på väg typ..
Så ikväll blir det soffläge, vila och en massa glass som jag absolut e värd!
Ensamt...
D åkte till USA i söndags..känns redan som han vart borta i 2 veckor eller nåt.. Så tråkigt att vara ensam alltså!
Visst det är mysigt med Molly, men att prata med en tvååring hela tiden är kanske inte alltid så givande.
I söndags när han hade åkt så åkte vi till min mormor och fikade och kollade på nyfödda lamm... Molly blev livrädd och börja gallskrika...haha.. Fåren "bäade" för de var hungriga så det var ett rackarns liv i ladugården. Sen dess så säger hon allt i mellan åt att hon var rädd för fåren..
på kvällen åt vi kyckling å pommes frites ( i soffan som man bara får när pappa inte är hemma =)
- mysigt, sa hon då!
sötis!
Men som sagt..ensamt.. Snuttran var sjuk igår, så svärmor ställde upp å sov här inatt. Just för att när snuttran har febran så får hon alltid en sådan fruktansvärd hosta. Låter som hon skall hosta upp allt inom henne + att hon alltid då av det brukar spy.. Och när hon spyr ner sängkläder å allt så blir hon alltid så ledsen över det. Så jag kände bara att inte nog med alla mina sammandragningar och fotbollen mellan bena, så skulle det vara skönt att ha ngn mer här om det skulle bli så. Snuttran hostade rejält igårkväll och spydde ned mig en gång men under natten var det okej. Hon var vaken lite til och från och ville ha lite vatten.
Idag är hon okej och ingen feber men vi stannade hemma då jag tycker det är onödigt att dra henne till dagis för tidigt.
Tycker det känns som veckan gått långt men det är alltså bara tisdag... om 1 vecka är D hemma igen.. Gud va tråkigt. Och så vill jag greja en massa men orkar inte för så fort jag rör mig känns det som så får jag sammandragningar. Helt otroligt hur det bara kan förändras på 1 vecka.
Har inte känt av det så här mycket innan.. Men men.. det lär ju inte bli bättre.. Guldklimparna blir ju inte mindre om man säger så..
Att vara gräsänka är verkligen inte min grej. Längtar efter D...
Visst det är mysigt med Molly, men att prata med en tvååring hela tiden är kanske inte alltid så givande.
I söndags när han hade åkt så åkte vi till min mormor och fikade och kollade på nyfödda lamm... Molly blev livrädd och börja gallskrika...haha.. Fåren "bäade" för de var hungriga så det var ett rackarns liv i ladugården. Sen dess så säger hon allt i mellan åt att hon var rädd för fåren..
på kvällen åt vi kyckling å pommes frites ( i soffan som man bara får när pappa inte är hemma =)
- mysigt, sa hon då!
sötis!
Men som sagt..ensamt.. Snuttran var sjuk igår, så svärmor ställde upp å sov här inatt. Just för att när snuttran har febran så får hon alltid en sådan fruktansvärd hosta. Låter som hon skall hosta upp allt inom henne + att hon alltid då av det brukar spy.. Och när hon spyr ner sängkläder å allt så blir hon alltid så ledsen över det. Så jag kände bara att inte nog med alla mina sammandragningar och fotbollen mellan bena, så skulle det vara skönt att ha ngn mer här om det skulle bli så. Snuttran hostade rejält igårkväll och spydde ned mig en gång men under natten var det okej. Hon var vaken lite til och från och ville ha lite vatten.
Idag är hon okej och ingen feber men vi stannade hemma då jag tycker det är onödigt att dra henne till dagis för tidigt.
Tycker det känns som veckan gått långt men det är alltså bara tisdag... om 1 vecka är D hemma igen.. Gud va tråkigt. Och så vill jag greja en massa men orkar inte för så fort jag rör mig känns det som så får jag sammandragningar. Helt otroligt hur det bara kan förändras på 1 vecka.
Har inte känt av det så här mycket innan.. Men men.. det lär ju inte bli bättre.. Guldklimparna blir ju inte mindre om man säger så..
Att vara gräsänka är verkligen inte min grej. Längtar efter D...
De finaste guldklimparna mår prima.
Vi var å tjuvkikade på guldklimparna idag. Jag har känt sen förra fredan att B-bebis inte rör på sig så mycket som A-bebis. Det hela blir en nojjig skräck känsla där man till slut blir beroende & trycker å har sig för att känna minsta lilla. Jag ringde min BM bara för att kolla vad hon tyckte. Hon tog det hela på stort allvar - jag hade i stort sett trott att hon skulle svara den klassiska meningen: Det är normalt - men icke. Hon sa att när man känner som jag så har dom som rutin att alltid följa upp och med tanke på att det är tvillingar så går det inte lika lätt att lyssna på hjärtljuden utan hon tyckte vi skulle åka till förlossningen och få ett ultraljud för att se hur allt stod till.
Sagt å gjort. Världens bästa M ställde såklart upp å tog hand om Molly (som iofs sov) men ändå.
Jag & D åkte upp och fick vänta i över en timme men ändå.. När jag bara skulle gå ut i korridoren för att bara kolla så att dom inte glömt av oss - ser jag att världens bästa läkare är på väg till vårt rum.
Han ler som jordens härligaste och säger: Vi har träffats?!
Kan ni förstå hur skönt det kändes att det var han som var där?
Tänk om vi fått läkaren från förra gången - superdupersminkad brutta med skånsk brytning och vita moonboots.... det säger ju bara sin sak det..
In i ultraljudsrummet och upp på bädden på med kletet och vips så var dom där på skärmen. Letandes efter hjärtat - för det var det enda jag ville se. Att dom båda bankade.
Och det gjorde dom!
Han visade, förklarade, pekade och förklarade igen. Han lugnade min oro och allt kändes bara så j-la bra.
Han e grym!!!! Vill att vi alltid ska få han i fortsättningen!
Han sa att vi kommer ju ha varannan vecka UL och att nåt skulle hända däremellan e ganska osannolikt.
Jag svarade med att vi kommer ses igen på måndag =)
De två kommande ultraljuden har vi honom inbokad sen vet jag inte hur det blir. Men vi ska försöka att få honom resterande gånger också.
Men guldklimparna mår bra! Så ikväll får A-bebis sparka hur mycket den vill. Jag ska bara äta glass och njuta av känslan av guldklimparna!
Men när jag ska sova - ja då får ni faktiskt sova båda två....
Kan det verkligen vara 14 veckor kvar?
Jag är inte stor eller klumpig. Har väl ökat si så där 7 kg hittills (med Molly gick jag upp totalt 9-10kg). Magen e nog det enda som putar ut och har inte än så länge fått nåt fettlager någon annanstans.
Ändå - kan jag inte tro att det kan vara 14 veckor kvar? Då alltså 40 fulla veckor räknat. Våran läkare sa att man som tvilling-graviditet går 37 veckor i snitt, men även kan räkna med - 3 veckor på det...
Men OM vi nu räknar 40 veckor så är det alltså 14 veckor kvar... Om kvällarna kan jag inte förstå hur man ska palla med det.. Det är då dom lever bus i magen och ingen ligger still. Det drar och spänner åt alla håll - sammandragningar allan... Magen e så spänd så en nål i den och jag hade flugit iväg som värsta ballongen som man släpper luften på. Orkar inte göra nåt - dammsuger jag så spänner det i hela magen. Man blir trött och all energi går åt att försöka att inte fokusera på den där obehagliga underbara fina äckliga känslan när dom vänder och sparkar å har sig.
+ att det hela gör det inte bättre när jag fått se Jennies bilder på hennes mage i vecka 30 och framåt.. herre min je... Fatta hur stor mage man kan/ska få?? Helt otroligt...
Som sagt - det hela är coolt, underbart, skrämmande, roligt, farligt, vackert, spännande, överväldigande och fint på samma gång.
Prickigt och så...
Molly fick vattenkoppor i tisdags. Skönt! De flesta kompisarna har haft det så vi har försökt att ses så att det skulle smitta. Känns bra att det är "avklarat" innan A&B anländer känner jag.
Hon har inte så ont av det, värst med prickarna som är i rumpan som hon säger kliar och vill därför duscha hela tiden.
Annars så är hon ganska pigg och leker ganska bra.
Jag har dock vart helt däckad sen i måndags tycker jag.. Ingen energi alls.. På UL i måndags, fick vi ej ha samma läkare som förra gången och my god vilken skillnad det kan vara... Denna läkaren hade bråttom kändes det som, ville bara bocka av i sin kalender vilka patienter hon haft under dagen kändes det som.. Vi var där 8.15 och gick därifrån 8.40..... Men allt var bra med de två, dom växer som dom skall och allt såg bra ut... Vilket man VERKLIGEN får lita på när hon säger så! Om två veckor skall vi träffa vår favorit läkare igen och det känns jättebra!
Jag känner ju twinsen i magen hela tiden så jag är inte så värst orolig att hon skulle ha missat nåt, men hade vi haft henne första gången och inte fått träffa favoriten, då hade vi nog verkligen vart två frågetecken om vad och hur A&B verkligen mår.
Hon sa att allt vatten fanns och att dom var i stort sett identiska i storleken och det är ju hennes ansvar att se att det verkligen är så och då litar vi på det.
Efter UL hade jag besök hos MVC. Tog blodprover och mitt blodvärde är asadåligt.. Inte konstigt man e trött...
Skulle börja med järntabletter, vilket jag är skeptisk till då jag vet att jag mådde pyton med dem när jag väntade Molly. Men jag tänkte ändå att jag ger det en chans då blodvärdet verkligen var dåligt denna gången och jag är TVUNGEN att få upp det.
Tog en tablett i måndags.. spydde i tisdags förmiddag, eftermiddag och kväll.... Tror ni jag är TRÖTT på att spy eller? Har spytt tillräckligt denna graviditeten... Tänkte ändå att jag får försöka stå ut..
Vi åt spenat igårkväll, jag dricker blutsaft och knaprar jordnötter som jag läst skall innehålla järn och till frukost åt jag spenat & ägg....
Imorse när jag vaknade hade jag ont i magen och sen den har jag besökt ett antal gånger under dagen om man säger så.. Funderar på om jag ska ge upp tabletterna redan nu?
Eller hur ska man göra?
Ska man tvinga sig igenom några dagar till?
Det är så satans obehagligt att ha ont i magen nu tycker jag..
Vill att nån ska säg till mig hur jag ska göra..
På MVC när jag ringde dem i tisdags tyckte hon promt att jag skulle fortsätta + att ta en tablett VARJE dag... det har jag alltså inte gjort och mår alltså såhär ändå?...
Precis som jag är lika vilsen i järnträsket är jag i när det gäller jobbfrågan... Hur länge ska jag jobba? SKa jag jobba heltid? SKa jag sluta i april? I mitten? I slutet? NÄR ska jag bestämma mig? Det är snart i slutet av mars liksom...
Kommer jag bli stor som en padda ( svar ja..)
Hur tungt kommer det bli?
Det är mycket frågetecken.. Hoppas allt får ett svar och det får det ju tillslut det vet jag.. Men om nån ändå kunde säg till mig att järnvärdet blir bra, du slutar jobba då och A&B tänkte titta ut DEN dagen =)
