Mitt så kallade liv

Idag kl 9 var vi på förskolan för första gången. Molly möttes av Anton som gav henne en stor kram å puss... pojkvännen liksom...

Igår skulle jag, snuttran, Jenna & Nikki åka tåg ned till Lotta för att hälsa på. Jag var i god tid (för att vara vi) och jag och snuttran kom till stan vid 11 tiden och tåget skulle gå 11.20... jag körde runt som en galning för att hitta parkering nära stationen...hittade inte en enda som man fick stå hur länge man ville på.. Tillslut, typ 11.05 kom en tjej gående med sin barnvagn och skall bege sig..YES! Denna tar vi!!.. stannade bilen en bit bakom henne och hon började packa ihop.........och hon krängde...och drog och slet i denna stackars barnvagn...inte gjorde det bättre att jag stod bakom med motorn på antar jag... hon blev antagligen helt genomsvett och jag likaså när jag såg hur klockan tickade.... efter 5-10 minuter så fick hon äntligen ihop den och la in den i bilen...in med ungen i bilen och så gjorde hon en sån där "torka svett i pannan gest mot mig och vi skrattade båda två" sen så parkerade jag...Jenna ringde och frågade vart jag var...11.15....jag parkerar & skyndar mig!!

ja nu är det dags! eller ja snart iallafall..Jobb!
Åh jag längtar!! (får man säg så..?)
Åh jag längtar efter tjattret, skrattet, jobbet, arbetet, min plats, SAP, jobbarkompisarna & kanske tillockmed efter det äckliga kaffet, torra uppvärmda bakeoff frallor till frukost, fika med apelsiner, irritaionen över att inte veta vad som skall hända i företaget...=), och ja allt!
Jag vill verkligen börja jobba känner jag!
Tror både jag & snuttran fått tillräcklig dos av denna mammaledigheten för denna gången. Snuttran älskar att leka med andra barn och kommer klara sig galant på förskolan, ingen tvekan.
Och den senaste tiden har hon verkligen ändrat sig och går numera utmed bord och väggar och snart......snart...kanske hon kan gå! Hon har hela sommaren på sig att öva!

16 augusti börjar inskolningen och vi har en hel underbar sommar framför oss, men vi ser redan framemot en höst med jobb och ett nytt liv med hämtning & lämning osv.
Har inga problem alls med att börja jobba! Och det känns skönt!
Jag är mätt på att vara mammaledig nu helt enkelt! Och det får man väl lov till att vara?

I söndags så var vi ute i stort sett hela dan och bara gottade oss. Fastän vi egentligen har en stor trädgård att hitta på saker i som borde göras så tog vi ledigt denna dagen! Var hos Krille & Sandy och kollade på när dom arbetade, vi satt mest på deras trädäck & solade oss =)
Molly skulle helst vara I grävskopan när K körde eller vara I grushögen när dom grävde.





stenar är kul

Idag var det träff hos Jennie & twinsen! Trevligt som vanligt! Det bjöds på spagetti & köttfärsås och till kaffet en go Almondy med apelsinsmak!
Men det värsta av allt!! På promenaden.......går vi på rad alla tre, jag Anne & Jennie....ser nåt svart lite längre fram på vägen...och VAD!!!
JOOOOOO......en ORM!!!!! som snokade.......
Vi backade undan som om det vart värsta boa ormen vi mötte för i våra ögon VAR det en sån!!!!
Stod långt om länge och diskuterade HUR kommer vi förbi....slutade med att vi SPRANG typ i diket med vagnarna....
Ormen? ja han märkte la knappt oss....han snokade vidare....


vågade inte gå så nära först....visste ju inte om han skulle hoppa/flyga på mig..



seeeeeee den e faktiskt STOR



Väl inne och i säkerthet hittade Ture sin nya favvo! = gåstolen!




Detta var "sista" gången som Anneli var med på ett tag. Hon börjar jobba på måndag! Spännande!
Molly kommer sakna Ture så vi kommer säkert ses snart igen!

Min vän Anneli "påstår" (skojar) att flickor är bråkigare än pojkar, iallafall i hennes umgängeskrets, och när det gäller de senaste kvällarna av nattning kan jag inte annat än bara hålla med..Anneli säger att av hennes kompisar som har döttrar så är det dom hittills som "bråkats" mest, förutom Molly som så är ett lysande exempel på hur sådana där mirakel bebisar skall bete sig...som att sova hela nätter, inte skrika, bara sitta still, aldrig amma på natten (slog mig häromdan att jag faktiskt ALDRIG gett henne mat i natten, inte ens på BB....skumt...) Men nu har det vänt! Nu är hon "bråkig", eller det ska jag inte heller säg, just nu får hon sina kindtänder å vem får inte lov till att vara lite skrikig då, men eftersom man inte är van vid det liksom så blir sååååå skrikigt... (stackars oss eller vadå...?=)
Senaste kvällarna har hon även börjat krångla med nattning, hon som man bara kunde gå upp med, lägga i sängen och platt fall söv fram till morgontimmarna... Nu när man frågar henne: ska vi ta ninis & appis å gå å lägga oss?
svarar hon med en rynkande näsa:
nääscchhhh....och skakar på huvet..
unge...
Men men...vem bestämmer?
jo mamma!
Så hopp i säng, eftersom jag VET att hon är trött...inte sovit ens en timme idag liksom..
Gallskrik!
mamma ger sig inte...
skak i rumpan...
Gallskrik!
skak i rumpan..

ZZZZZzzzzzzzzzzzzzzz...
Får bara se hur länge...Senaste har hon typ sovit i nån minut/timme för att sedan börja gråta..
Vet inte om hon testar oss eller om hon drömmer eller vad det är...

Vet heller inte om det spelar nån roll om hon vart en kille..... Tror mest Anne skojar när hon säger så så vi tar det inte så allvarligt =)
Killarna kommer säkert ha sin sträviga period, och tjejerna sin...
Kan ju bara ana vad man har att vänta som mamma till en hormon-galen-skrikig-revolt-dotter på 16 bast....
Och till er mammor med söner....en målbrotts-vankande-med hormoner som sprutar-son är nog inte så gohällig han heller =)
haha...



Snuttran har iallafall ont i tänderna och det går ju över det kan jag iallafall konstatera! Skönt att man som mamma vet NÅT iallafall =)

Den senaste veckan har det bara hänt så mycket för snuttran. En dag så ville hon bara klänga och klättra på ALLT! Hon ställer sig utmed saker och helst klättrar hon upp på allt hon kommer åt. Hon går med gåvagnen, nu inte bara på knäna utan kan faktiskt gå några steg. Dock så har hon ju temprament som en liten myra (om dom nu har dåligt temprament eller inte vet jag inte..men snuttran saknar det dock precis som sin far), så hon blir TOKIG när det går emot henne och bara ställer sig å gapar å skriker. Det senaste har hon också börjat slå? efter mig när hon blir arg...inget bra tecken...
men men..det är väl bara att kämpa på och försöka lära henne vad som är rätt och fel.
Hennes temprament får vi allt jobba med också tror jag.
Men som sagt, det roliga är ju att hon nu faktiskt är INTRESSERAD av att hon faktiskt har TVÅ ben som alla andra barn.
När vi var nere hos Elin & Anton i helgen så gick hon ganska mycket med gåvagnen, då var hon så inne i att kolla på dom så hon liksom glömde av att hon liksom gick! Duktiga lilla snuttran!

Nu ska vi ned till affären å handla sen kommer Lina & Livia på lunch!
& igårkväll var jag,D och Kathy ute på en riktig lång-promme i skogen som jag tänkte presentera för Lina i em om hon vill förstås =)
Den var ju barnvagnsvänlig iallafall!

Igår träffade vi Hanna & Nils ute i lekparken. Kom på mig själv när vi stod där att snuttran faktiskt aldrig riktigt gungat... elaka mamma...
Satte henne i gungan! Och OJ va kul hon tyckte det var!






Nils gillade mest att gräva






Att gräva är kul! Kolla in sanden som den flyger....oojhhääjjäääää som snuttran säger!





Så nu vet vi vad vi ska införskaffa: Sandlåda och GUNGOR! eller så går vi helt enkelt till lekplatsen oftare.. =)

Snuttrans nya ord: oojhhjjjjäääääääää.... Detta efter hon antingen kastat ned vattenflaskan från bordet, kastat ned skorna ned i källartrappen eller "råkat" tappat ngt annat...
Hon snörper ihop hela munnen och så: oohhjjjääääääääää...

Mmmm...jättemycket OJ! säger vi då! Du gjorde det ju inte alls med mening...

Idag övar vi på hur bilen låter: TUTUT!
Hon försöker så gott hon kan...men nja...en bit kvar!
Kan man eller har man inte ens lust till att gå eller stå på benen så övar vi på det verbala istället här i vårt hem =)



oojjhäjäääääää...säger hon igår när hon råkat kasta iväg lite sand/grus...

En natt till med KRÅNGEL! för det är precis vad det är...Det är inga tänder, det är ingen febran, det är inga mardrömmar...Det är bara rent krångel!

Igår så ringde telefonen....
- Hejsan..Ja Molly har ju fått dagisplats!!

YÄÄEEHHJJJJ!!!
Blev så glad och lättad. Har vart ett litet orosmoln det här nämligen...Har ju verkigen velat få in henne på enda dagiset som finns här vi bor eftersom dagmamma inte är ett alternativ för oss.Och igår fick vi bekräftat!!
she´s in!!!
Och på samma avdelning om kompisarna Anton,Ludvig & Ebba. Gu va kul!!

Jag e glad!
fast så är det ju frågan när jag ska börja jobba......plötsligt så kom det så nära.....september....Fast framför oss har vi en härligt underbart sommar!!!

Jag anser mig själv vara en person som har ett ganska gott tålamod. Om man iallafall jämför mig och D. Jag har inga större problem med att sitta å titta på snuttran när hon kladdar ned sig själv å lite till när hon äter yoghurt, D däremot får dåndimpen direkt och ska torka...torka...torka.. (kanske inte så mycket med tålamod men jag har mer tålamod att låta henne försöka lära sig, så därför får hon kladda å slabba lite)
Jag kan försöka ge mig på saker jag aldrig gjort innan, som att snickra ihop en pall, borra, skruva...ja you name it...och klarar jag inte det med en gång, kanske jag funderar eller läser bruksanvisning (vilket verkar vara helt förbjudet för killar att göra...) jag försöker in i det minsta med att försöka och JAG KAN SJÄLV har nog alltid varit en röst inom mig som sagt. D däremot går gärna den enkla vägen och låter andra i hans närvaro hjälpa istället för att själv lära.
En gång brast mitt tålamod kan jag dock säg, och det var efter att D hållt på i ungefär 1 minut med att försöka byta däck på Bobbcaren, då sket han i det..jag tänkte a men va fan...så svårt kan det inte vara...MEN det var det... bilen var sååååååå när att flyga ut genom dörra..så då tog jag också den enkla fuskvägen = svärfar..
Men när det kommer till nätter då man inte får sova...då vet jag inte om mitt tålamod existerar... Snuttran vaknade till ock från några gånger vid 23 tiden...var ledsen....var tyst...var ledsen...var tyst...
å jag låg bara å tänkte jaja..ingen idé att somna för snart vaknar hon ju (typiskt mammasyndrom tror jag..) å irritationen växte på grund av att jag ville ju sova...
Hämtade henne in till oss vid halv ett då var jag trött på att springa fram å tillbaka... Då börjar det.... Jollret, sparkandet och kastandet med nallen å nappen hit å dit... Får panik vid 2 tiden av att hon å jag fortfarande e vakna... Lägger tillbaka henne i sängen... somnar inte i min säng för jag tänker ingen idé att somna för snart vaknar hon ju....
10 min senare...skrik....tystnad....skrik....tystnad...jämmer.....tystnad...skrik...... Går tillbaka å hämtar henne orkar inte ligga å vänta på gallskrik, lika bra att hon får sova mellan oss....spark, joller, prat, kast, napp ut, nalle hit, nalle dit...PANIK!! blir arg...hur man nu kan bli det? men jag blir irri på henne när hon håller på...hör ju henne gäspa emellanåt... Tillbaka till hennes säng medans jag drar en ramsa om att nu ska vi SOVA....Tyst!
03....Skrik.....jämmer......
jag: orkar inte....suck....
D vaknar å går bort.... kommer efter en stund med henne igen...lägger henne mellan oss å somnar på 1 sekund å snarkar sen....(typiskt pappasyndrom)
å där ligger jag...större ögon än jag vet inte vad....ingen idé att somna, hon sover ju inte heller.... spark, jämmer, napp ut, napp in, nallen bort, hämta nallen, spark, gäsp.......tystnad.....prat......jämmer......gäsp....
04.00....sover hon nu? så jag kan somna eller????
Jo det gör hon nog..eller nej.... 04.15 - prat...spark....napp ut....napp in......
SSSSSSSSCCCCCCCHHHHHHHHHHHHHH är det enda jag orkar med......
D snarkar....
Jag : ingen idé att somna, hon vaknar ju säkert snart....
04.20.....TYST!!!!
07.30 - ppapaaappapapappapappapapapapappaa....
SCCCCCCCHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH......
08.30- daddaäädääädäää............
ok då får det väl vara morgon nu.....

Tålamodet som jag tappade mellan 23-04 har återhämtat sig...dock inte mina ögon å mitt huvud...men men...

Ibland så slår det mig, varje gång jag ser på henne så tar hon mitt hjärta med storm. Varje gång hon ler så smälter man inombords. Visste inte man kunde känna sådan här stor kärlek. Våra ögon möts och jag vet att hon är min, bara min! För alltid.
Hon är mitt.
Hon är mitt allt.
Min dotter.
För evigt!

Jag minns den dagen då du föddes
Och hur jag höll dig i min famn
Jag minns din doft och hur din hud var varm
Det jag kände var så starkt

En liten ängel kom till mig
Och all min längtan blev till verklighet
Jag vill vara här för dig

Min lilla ängel en dröm har blivit sann
Jag finns intill dig och jag håller om din hand
Känn ingen rädsla jag finns ju här om natten
För dig, lilla ängel du betyder allt för mig

Du ligger här bredvid och jag vill att du skall veta
Jag skall aldrig nånsin lämna dig
Du kan vara trygg hos mig

För den mening som du gett mitt liv
För all den kärlek som jag känner nu
Du betyder allt för mig

Min lilla ängel en dröm har blivit sann
Jag finns intill dig och jag håller om din hand
Känn ingen rädsla, jag finns ju här om natten
För dig lilla ängel du betyder allt för mig

Ditt lilla leende, gör det så underbart
Att få vakna varje dag
Att få känna hur jag älskar dig

Min lilla ängel...

Jag &  snuttran somnade 10 och vaknade 12.45..oj..men det kändes knappt som jag sovit nåt alls när jag vaknade..
Vi åt middag sen begav vi oss ut för dagens promme....kändes inte alls bra...ont i kroppen och ont i halsen...gick inte alls så fort som jag brukar men vart ändå genomsvett..
brrr...nu fryser jag och har ont i kroppen...
snuttran sover ute i vagnen och jag slänger mig i soffan å slappar..
Har inte gjort många knop idag kan jag säg =)

Somnar vid 23...Vaknar vid 00.10 - snuttran ledsen..Mardröm tänker jag och går dit..Ger napp å nalle...somnar nästan om så jag trippar ut ur rummet...00.20 - gallskrik...Tar med henne till vårt rum i tron om att hon ska somna om direkt som hon gör...00.40 - sprattel sprattel....
01.10 - gaghahhahaggga...mmmammaaa...mmmammmmaaaaa....01.20 - Sittandes i sängen och bankar på täcket..Nu får det vara nog! Tillbaka med henne till hennes säng...02.00 - gallskrik och jämmer...Hämtar henne igen...orkar liksom inget annat..E trött och vill SOVA!!!
02.20 - gagggahhggahhaaa...mamma....maaammmmaaa...mammamamamamama....
Jag: SCHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH! och försöker klia henne på pannan eller hålla henne om rumpan...men då börjar hon skratta.......Vid den här tidpunkten känner jag:
1 - kan lika gärna gå upp..nu har hon ju lyckats väcka mig så jag kommer ändå inte somna om..
2 - jag lägger henne i sängen och stänger dörren....(klart jag inte skulle göra men när den lilla trötthetsdjävulen sitter på axeln...)
3 - Hon kan ju liksom inte vara vaken HELA natten...snart somnar hon väl??

02.40 - hon tystnar..men sen hör jag hur hon inte sover ändå..Ligger å pillar på nallen och vänder sig fram å tebaks..
03.10 - ett brak hörs utanför..TJUVAR är det första jag tänker! Snuttran har nog somnat nu...Jag går upp å tänder men ser inget konstigt..
03.20 - Ligger i sängen med STORA ögon..väntar bara på att jag skall höra nåt utanför eller att snuttran vaknar igen.. Ingen idé att somna om då ju....
03.30 - Undrar om gargagedörren e låst??

07.00 - gaggahhggahhaaa..mammmmaam..mmamamammamamam...
Vad händer? Vem tog mina ögon?
Svullna ögon och trötthetsdjävulen på axeln....Vad hände? Drack jag igår? eller varför e jag bakis???
Just det ja...har inte fått sova mina skönhetstimmar som jag fått göra i stort sett varje natt sedan hon föddes...
E lite sur på henne..ger henne en blick och hon tar nallen som skall ge mamma en puss och så skrattar hon och tjötar på...Allt e plötsligt borta, trötthet och surheten..

Men nu längtar jag till förmiddagsvilan för då skall jag verkligen gå å lägga mig...E inte van vid sådana här beteenden och med en nästan bakis-skalle dagen efter...

Snuttrans första födelsedag är avklarad. Inte för att jag tror att hon förstod värst mycket av det men ändå.. Hon fick första paketet på morgonen i form av ett bollhav! Hon lekte däri hela eftermiddan i stort sett. Trots att det var för lite bollar tyckte hon att det var jättekul!
På kvällen fick hon sin Bobbycar, och blev som tokig på den. Hon ville bara ÅKA..men först skulle jag & pappa D byta hjul på den till gummihjul för det sägs vara bättre mot trägolvet... Jag kan säg att pappa D har INGET tålamod så efter 10 sekunder gav han upp... Efter 30-45 minuter och en blodig handled gav jag upp. Bilen var SÅÅÅ nära på att åka ut genom dörren och aldrig mer få sätta sina hjul oavsett om det var gummihjul eller inte i vårt hus igen!
Hur f-n kan det vara så svårt att få bytt hjul på en j-dra leksaksbil??
Nej så det blev ingen bilåkning för snuttran, bilen överlämnades till farfar som ordnade med den till dagen efter...
Snuttran var så trött så hon somnade vid 20 tiden, precis innan Krille & Sandy kom med paket=(
På lördan var det fullt ös med barnkalas, Magnus kom ensam med barnen och Mia stannade hemma för att ordna med lite grejer...Alla mammor frågade sig: Är du här ENSAM med barnen???
Fråga: Är det verkligen så ovanligt med en pappa på barnkalas? =)
Så pappa D och Magnus medverkade under hela barnkalaset!
Lördag kväll och snuttran överöstes med paket från mormor,morfar,farmor,farfar och farbror!
Hon somnade vid 20 tiden och var jättetrött, fast vi hann sjunga för henne och hon tittade på oss med stora ögon!
Tårta får hon smaka på nästa år, fastän mormor och farmor tyckte såååååååååååååååååååååååå synd om henne.... ZZzzzz.... säger vi bara =) Det hinns med att äta socker å godis under kommande år ändå tror vi
Vid 23 tiden vaknade snuttran igen (tror det var av att Anton var så ledsen som hon vaknade) Hon gick inte till att få att somna om, och kom in i nån andra andningn och blev pigg...Gästerna gick hem, och Elin sov över. Jag & snuttran sov på luftmadrassen och jag sov inge vidare..
Vid 7 tiden var det morgon och på eftermiddan var det kalas igen!
På kvällen var vi alla trötta och snuttran lekte med alla sina nya saker..
Det var en fin helg med sin första ettåring =)


Första paketet


Bollhav med för lite bollar =)



Kompisar på barnkalas



Mycket paket...



Och här gömde sig en jättekul bondgård!





Tänk att ett år gått! Helt sjukt men helt underbart!

Igår morse hade jag en blä dag. Inget var kul och inget kände man för att göra. Tydligen hade Anneli samma känsla hemma hos sig! och hade vi inte bott så "långt" (handlar om några ynka mil så det är inte så att man direkt tar vagnen å promenixar dit men ändå..), men hade vi bott nämre varann hade vi säkert suttit å surat ihop hela dan =)
Ingeting var roligt och om snuttran bara råkade gnälla till så var det ASjobbigt..
Vet inte varför man får sådana där downisar men det är väl bara helt enkelt så. Det är inte alltid lika kul att vara ensam hemma, ta hand om barn, hus, städ, tvätt osv. så ENKELT är det. Fastän jag tror att det är ganska många mammor som inte vågar erkänna det. Läste en artikel i MAMA om detta, och oftast är det precis som om mammor får dåligt samvete på nåt sätt om man bara rakt ut skulle säg: jag vill bara dra ifrån ALLT just idag!
Men ibland ÄR det ju bara så. Inte för att jag för fem öre skulle överge snuttran - aldrig i min värld. Men ibland så blir man bara trött på att vara mammledig tror jag. Man saknar vuxen-umgänge, kunna snacka skit på fikarasten, ha en diskussion med säljarna om varför det är si eller så, snacka utbildning med chefen, känna att man utvecklas på det sociala planet...osv.
Mitt liv som mammaledig är underbart men ibland är det bara blääähh och det är väl nåt man får lära sig och erkänna för sig själv.

Igår när allt var som mest bläähh...och jag hade lagt snuttran i sängen för att sova förmiddan, hörde jag henne tjöta däruppe och kasta nappar ut ur sängen, solen strålade med så starka strålar att man knappt kunde titta med öppna ögon här inne, det slog mig: Vad f-n gör jag inne???
Så ut med vagnen och snuttran och ut på en långpromenad. I en timme med bara fleece på mig ( ja jag hade byxor också..) så funderade jag på allt underbart och hur jädrans bra man har det, jag la upp en plan över bröllopet i skallen och vips så vart allt blääähiigt borta!
Solen strålade och allt var bara härligt!
Jag erkände för mig själv att fastän allt är så underbart i mitt liv, så ibland så får man faktiskt lov till att känna känslan blääähhhhh för en dag. Det är inte förbjudet men det är inte heller nåt man inte kan göra nåt åt!
Så enkelt är det!

Jag blir så arg på mig själv ibland..För nästan varje kväll somnar man i soffan...alldeles för tidigt kan tilläggas.. Förstår inte varför man e så trött?!!!!
På dagarna känner jag mig hyfsat pigg liksom. Har ju oftast fått sova hela nätterna, snuttran kanske vaknar till vid 00-01 tiden men då är det bara att gå dit, sätta i nappen, ge nallen å så somnar hon oftast om. Sen har hon börjat vakna vid 5 tiden, men då hämtar jag henne och när hon inte krånglar brukar hon somna om direkt och så sover vi till 7. Så det är ju inte det att jag är uppe hela nätterna liksom, så att det är det som är anledningen till att man är trött på kvällarna..
Jag blir så arg på mig själv, för varje kväll så får man dåligt samvete när man somnat för D är ju hemma vid 17-18 tiden, sköj då om jag ligger å sover vid 20 tiden..
Nej skärpning!!

Idag är det en BLÄÄÄÄÄÄÄ dag känner jag...Åh...jag är rastlös, känner inte att vara hemma, känner inte för att göra nånting faktiskt, vill gå ut å gå men vill inte gå ensam sen finns det ju inga roliga ställen att promenera på här när det är typ igensnöat på de ynka promenadställena bläääähhh, kanske skulle ta å städa inför barnkalaset imorrn...men bläähhh...
Skulle egentligen bara dratt nåt gammelt över mig.....men orkar inte...

Ta tag i dagen nu å ska försöka rycka upp mig!

För exakt 1 år sedan låg vi alla 3 och sov i förlossningssalen. Det var fullt på BB så vi fick vänta tills vi fick ett rum. Snuttran: 49 cm och 3475 gr låg under "grislampan" för hon skulle bli varm. Allt var varmt, underbart och vi befann oss i den beryktade "bubblan".
Nu...
Snuttran: 74,5 cm och 9333 gr, har blivit en stor liten tjej, fortfarande mycket hår, kan vinka, kryper med en egen liten stil, säga tacktack, pussas med pussmun, säger mamamamamammamama, säger papapapapapapapapapapapa, skrattar bara helt underbart och är bara världens sötaste prinsessa.

Tiden har gått otroligt fort. Men varje dag, varje timme, varje minut, varje sekund har varit otroligt roligt och underbart att få vara med om.

Igår träffade vi Jennas lilla Nikki, Molly vart helt till sig och skulle bara klappa och titta på henne hela tiden. När man såg Nikki var det såååå svårt att komma ihåg att Molly faktsiskt vart så liten. Att hon vart så pyrig och pytteliten. Man längtade lite tillbaka och ville kliva in i bubblan igen. Men på ett sätt så är ju den delen avklarad med snuttran och nu är varje dag bara rolig för nu kan på ett eller annat sätt kommunicera med henne och den där gosigospyripyr tiden är över. Den där dom bara sover och ligger å snuttar på bröstet. Nu ska hon äta själv och visar sin egen vilja med enorm VILJA om man säger så..
Jenna sa att hon ville föralltid ha det som dom har det nu. Bara gosa!
Och det ville man, när man var där. Men nu när man ser tillbaka på det minns man och myser inombords men tittar på snuttran och allt blir bara roligare för varje dag.

Idag blir det bara en massa bus. Fick en sån kul idé att göra ett eget bollhav när jag läste på Doroteas blogg.
Så nu har jag inhandlat bollar och skall sätta upp resesängen och sen i med alla bollarna och sedan skall snuttran få leka där hur mycket hon vill.
Pappa D kommer hem tidigare och så skall vi bara mysa hela family.
Sen imorrn fm är det barnkalas och sen är det kalas imorrn kväll. Nytt kalas söndag em och barnkalas igen på onsdag...puhh... Stor familj, många syskon och mycket vänner blir mycket kalas =)


Grattis min älskade snuttran. Mamma älskar dig!

Bara några dagar gammal



1 år senare..

Kom på mig själv precis...
Sitter i soffan, en kopp kaffe i handen, läser nya tidningen "Mama", musik i högtalarna och TV:n e på, snuttran sover.. och jag...jag bara gör ingenting! och det känns så JÄVLA BRA rent ut sagt!
Och utan att få dåligt samvete för att jag inte gjort ditt eller datt...inga röster i skallen som säger: Sluta tänk om nån ser dig! Gå å röj med dig! Sitt inte bara här!! Du måste göra det, och du måste göra så!
För första gången på nästan ett år tog jag tid till mig och slappnade verkligen av för att läsa en tidning och dricka kaffet och bara vara!

Och herregud vad skönt det är!


Tack Sverige för denna valmöjligheten till att kunna vara hemma med sitt barn hur länge man vill och kan!