Vi drar till Hawaii....iiiiiiii....
Fest imorrn med tema Hawaii...
Asasköj!
Stortroll hade sagt till D:
- kan inte ja oxå föjja me mamma på lördaaaaaa?
- nej det går inte.
- jo ja vijjjjlll..
- Nej du kan inte det..
-joooooooo ja VIJJLLL!!
- nej det går inte, du vet dom ska dricka sån där dricka som bara vuxna får dricka..
- MEN, det göj inget, ja e inte töjstig ändå!!
...........
Luktar det toadörr öppen?!!!!!
Japp då drar vi! kom igen. Skynda skynda innan morsan kommer på oss.
Hänger du på eller? Skynda dig sa jag..
Yes nu är vi inne!
Vad ska vi riva ner? Äsch strunt samma, tar du det vita runda mjuka grejen som hänger där så öppnar jag det här konstiga locket medans du gör så att den där vita runda grejen blir jättelåååååååååång.
Har du testat att smaka? Kom igen vi gör det...
Tugga fort nu innan morsan kommer.
Ska vi riva ut allt schampo i flaskorna eller vad dom kallar det nu när vi ändå är här inne? ensamma......
Orkar du öppna lådorna förresten? Ska vi hjälpas åt? Bäst att skynda oss, för snart hör hon oss.. Skynda riv ut allt, å e vi snabba nog hinner vi lägga ner allt i den där saken med konstigt lock som du öppnade precis......
Kom ig...
rackarns nu kommer hon...
- AAJJJAAA!!
åååhhh.....nu åker vi ut....men nästa gång....dåååååååååååååååå tar vi det när hon inte ser......mmoohahahahhaha...
Ur huvudet på två vi-känner-på-lukten-så-fort-toa-dörren-är-öppen tvillingar......
Serveras inte middagen inom 3 sekunder - K.A.O.S
Inget är väl perfekt?
Eller?
Man kör hem från jobbet.
Släpper jobbet.
Tänkandes på hur snuttigullgull det ska bli att få se sina små. Hur myspyspyssisuss vi ska ha det nu.
Kommer till förskolan.
Kiddosarna är lugna & fina. Springer emot mig med sina små knubbiga armar som man bara vill äta upp. Vi kramas så där perfekt och alla är glada. Jackorna åker på, för nu vill alla hem!! Skorna på, och vi går gemensamt till bilen. Jag längst fram som en hönsmamma, - kom nu alla mina kycklingar...och dom kommer..
Väl hemma är dom så nöjda över att vara hemma så dom leker lugnt å fint medans jag småpular med middagen. Vi småpratar om dagen och om hur alla haft det.
- Maten är klar!
Alla sätter sig tills bords och vi äter fint och lugnt. Småpratar och alla äter upp sin mat.
Ett litet kvällsdopp på det och pyjamas på. Sedan ligger vi stilla i soffan och läser saga och alla kids somnar som små ljus...
COME AAAAAAAAAAAAN!!!
kom in i verkligheten nu..
Man kör hem från jobbet.
Släpper inte jobbet..utan funderar på alla språk och "skit" inom SAP världen..Hur fanken ska jag lära mig..Hjärnan kokar över...
Väl framme på förskolan... Småtroll bryter ihop. Trötta och säkert glada över att se mig, men deras känslor spolar över och det blir liksom bara: Skrik!
Tvingar på dem jackorna.. En jacka på... Hallå vart tog ni andra vägen?...Näjj inte leka nu...Inte köra dockvagnen nu..Vi ska hem säger man leende...Sticker åt varsitt håll...Skrikandes...Ta på dig jackan nu...Kom igen...Vill hem...Svettas...Krånglat på en jacka till medans en i personal tittar på...Ta på dig nu...Näj men stick inte nu..Skrik..Svett....Kom nu..Japp då lyfter vi...ÅÅÅÅhejjj...så där ja..Bärandes på två...Jackan har åkt ner trekvart för dom kränger å har sig...Håret är ivägen,fan skulle satt upp det ändå.....Kom nu...Väl inne i bilen...Svett...
Innanför dörren...pust...Gallskrik!!!! okej...vi fixar maten typ NU!!!
Skrik samtidigt som man kokar mat..
Matning...Tvillingar gapandes i duo...Småpratar gapandes till varann över bordet...
Badning...Gallskrik..Vill inte bada...Gallskrik...Trött...
Fixar välling då..
Nej men va f-n har du bajsat nu? Suck...Pyjamas på...Gnugg i ögat...
Godnatt mina små underbara änglar. Kryper ihop på sina kuddar...Svett och hjärnan är som smör.
I soffan ligger stortroll och smådregglar lite precis som sin mamma på kudden. Slänger mig på soffan...
Nej attans...måste röja bort maten också...
Vi är nya i detta nu. Trebarnsfamiljen som tränar rutiner på hur-det-är-att-jobba-och-komma-hem-och-fixa-det-man-ska-i-hemmet-också!
Snart kan vi detta också.
Behöver bara tid.
Det vi fokuserar mest på är:
Serveras inte middagen inom 3 sekunder - K.A.O.S
SS
Men ändå - välkommen fina trebarnsfamiljvardag! Kul att se dig igen!
En grötig kopp & en varm hjärna...
Eller nä, hur var det nu.. En varm kopp och en grötig hjärna ska det ju va!
Så sammanfattar jag arbetsdagens första dag!
Startade morgonen med att väcka småtroll, givetvis väckning, hade vi varit lediga hade dom förstås varit uppe å dansat vid sex snåret av sig själva!
Stortroll sa:
Mamma, vet du va ja va i mojjon?? (hon menar alltså: vet du hur trött jag är nu på morgonen)
Sssshheeeeeet tjöttt!!
Men morgonen gick bra ändå. Tio minuter sena i tidsplaneringen men det lär vi oss av å går upp ännu tidigare imorrn...gashhhhhhhhh...
Tänk! Idag drack jag en varm kopp kaffe, åt lunch i 30 min å det enda jag behövde koncentrera mig på var mina händer och min mat! Sedan åt jag en frukt helt utan klabb kladd snor och dreggel.
Älskade Triss ni får ursäkta men mammas första arbetsdag var så fantastiskt skön!
Nja....här bortser jag nu allt jag ska lära mig på typ...fyra dagar, all info, alla "termer", att jag är helt nollad med det jag ska jobba med, mötena på DANSKA, jag upprepar: danska, och att min hjärna nu känns som seg gröt..
Men men, bara jag får min varma kopp med kaffe imorrn så ska jag nog reda ut resten också!
Som inför en barnunges första skoldag..
så beter jag mig nu.
Minns inte direkt känslan jag hade när jag skulle börja skolan, men kan tänka mig att det var åt det här hållet som jag känner nu.
Lite småpirrigt..Förväntasfullt.
Går runt å plockar, och "packar" min nya väska, fatta att jag äger en väska som inte är en skötväska. I know, helt crazy..
Har lagt fram kläder i förberedande syfte, då det är tre trollungar OCH jag som ska vara ready to go kl 07.00 imorrn...jesssässss.......Kan bara se redan nu mina svettningar & utbrott innan alla sitter lugnt å fint i bilen...Men men, nåt man lärt sig under dessa 3 1/2 åren: Aaaaaaaaaaaaaaaandas....
Imorrn ska jag på semester, jo det kommer bli som det. Få dricka en kopp kaffe, varm! Utan på gående fot med ena handen runt koppen och den andra bärandes eller särandes på tre bråkandes å gapandes troll..
Kanske rent av går heeeeeeeelt bananas och dricker UPP kaffet....
Jag är redo.
Jag är klar.
Mammaledigheten är färdig och det ska bli fantastiskt kul att bara få vara jag igen!
2 månader - saknar dig så mycket Mamma.
Konstigt det här.
Får nästan påminna mig själv att varje gång jag tänker ta telefonen å ringa slår det mig
- nä just det...kan inte ringa dig..
Saknar dig så mycket mamma.
2 månader.
Lika fort som 2 månader gått. Lika konstigt som sommaren blev. Lika konstigt är det utan dig.
Jag är inne på min sista dag som mammaledig. Kan du förstå. Hur fort tjejerna vuxit att dom är "stora" nu. Hade du varit med hade du förmodligen varit jättestolt över hur duktiga tvillingarna var vid inskolningen. Dom sköter sig ju helt själva och bryr sig inte om mig ett dugg.
Och ser du hur fantastiskt busiga tvillingarna är?
Att dom verkligen pillar på allt? Och var du med när jag fick åka till akuten i förra veckan med Neah och hennes spräckta ögonbryn? Klätter-apor är dom båda två, precis som jag var tror jag du nu hade sagt...
Jag & Molly var hos dig i går å satte en blomma. Hon undrade om "mojmojjaj" verkligen kan bo i jorden. Jag förklarade att du bor i himmelen, inte i jorden. Och när jag säger det så tittar hon alltid upp och fantiserar dig bland molnen.
Att "ha tänt" hos dig är väldigt viktigt för henne tror jag.
Imorse sa hon: mamma, ska vi inte tända mojmoj?
Klart vi ska, och så tände vi ljuset. Såg du det?
En vän sa: det där med att tiden läker alla sår - skitsnack. Tiden läker inga sår, men man lär sig att leva med det. Lär sig att hantera det.
Och jag tror det är så. Man lär sig, att leva med saknaden. Man lär sig leva med att det gör ont att du inte finns. Man får lära sig att vara glad åt de åren vi fick ha dig kvar.
Och man lär sig leva med att vara glad åt alla fina minnen som finns.
Jag ska inte räkna tårarna som rinner på min kind utan minnena av dig.
Önskar du fanns!
Fuck you cancer.
Kaptiel mammaledighet - check!
Då avrundar vi.
Kaptiel *mammaledighet avslutar vi idag.
Känns stort.
Känns befriande.
Känns skönt.
Känns tomt.
Känns bra.
Känns - konstigt..
Tänk att efter nästan 3 1/2 år är jag liksom färdig. Klar. Finito. Blir zero fler kids i detta hemmet.
Men jag är redo. Klar för nästa utmaningar livet har att bjuda på!
Bör läsas med viss ironi:
*Mammaledighet:
Ledighet å ledighet..nja.. ibland kan tyckas så kanske och ibland inte.
Med tre hela somrar hemma kan jag ju inte annat än säg - lyx!
Och visst är man så otroligt tacksam för att man har fått vara hemma tillsammans med sina små troll - tack Sverige för den förmånen.
3 kids hemma i nästan 3 1/2 år - kallar jag utmaning. stooooooooooor utmaning för psyket.
Med facit i hand ser jag följande av mina erfarenheter på denna sk mammaledigheten:
1 kids - jo hallå tjena...sovmorgon, kaffe i lugn å ro, en liten rumpa byta, en liten ögonsten att hålla ögon på. Här snackar vi ren mammalyx! Utflykter & shoppingturer - sååååå lätta med en kiddos. Den som sa att det var stressigt å sååååååååååååååååå jobbigt med en och att man inte har nååååååååååååån tid alls, återkom senare tack...... (kolikbarn är givetvis ett undantag så där tar jag av mig hatten och imponeras av de som klarat den persen!)
2 kids - här saknar jag tyvärr erfarenhet..
3 kids - här snackar vi! Come an! tänk att man lyckades skapa tre små fina fantastiska underbara hårbollar! Vem trodde det liksom? Tre små rumpor att byta, tre små näsor att torka, tre små händer att få hålla. Mammahjärtat är stooort, mycket stort!
Baksidan? jo det finns en sådan. Dessa tre kan också driva en till vansinne, locka fram en irritaion man inte visste fanns, dom kan manipulera, reta gallfeber och jaga dig upp i atomer. Dessa tre vet sina knep. Dom vet exakt vilka punkter dom skall trycka på för att göra mamma så där vansinnig.
Men, också - dessa tre kan göra så att mammahjärtat slår några varma extra slag, dom gör livet värt att leva, dom får dig att le när man minst anar och dessa tre kommer alltid, alltid äga ditt hjärta!
I varje steg jag tar
I varje steg jag tar så finns du
Två månader sedan jag hörde din röst nu
I varje andetag som jag tar
Önskar jag att du fanns kvar
I varje sekund I varje minut
Önskar jag att livet såg annorlunda ut
I varje dag som går bär jag med dig
Du finns säkert här inom mig
I varje steg jag tar
Saknaden av dig för alltid finns kvar
I varje steg jag tar, håller du om mig och stark mig gör
& när jag lyssnar jag fortfarande dig hör
I varje steg jag tar
Så önskar jag dig hos mig kvar
I varje steg jag tar
Måste leta reda på min jobb-hjärn-halva..
Messade med en kollega igårkväll.
Fick vägvisning om vart jag skall befinna mig på måndag.
Visade sig att en hel avdelning typ gått upp i rök...ja typ...
Har säkert nånstans någongång eventuellt hört att det varit förändringar, men ja...med småkidslivet så kommer lätt det där jobblivet lite i skymundan, saker som:
* hur man snabbast värmer två flaskor välling
* effektivast byter två bajsblöjor helst på samma gång
* tröstar två hårbollar med två armar samtidigt som man reder ut med en treåring att det visst inte är ÅKÄJJJ att tro man bara kan gå å ta en godis i skåpet bara för att man kan när man är 3 år å stoooooooooor tjej...
*eller hur man lär sig handla med tre kiddos
- allt detta blir helt enkelt viktigare!
Men nu är det dags att skaka fram jobb-hjärnan... Gachhhh!! funderar rent på om jag förlagt den nånstans? Har några dagar på mig att skaka fram den bara...
Samtidigt som jag letar reda på den, funderar jag samtidigt på om tvillingarna verkligen fått med sig blöjor till förskolan och vad vi skall äta ikväll. Å på samma gång plockar jag i tvätten och torkar handfatet...
Kalla mig gärna effektiv!
Nu ger det sig om jag hittar den där andra viktigare halvan bara....
Ensam mamma en vecka söker:
* Tålamod
* Kraft
* Energi
Men nu är det bara timmar kvar, sen är D hemma igen.
D har snart vart iväg en vecka...jag upprepar: EN hel fucking vecka...
(När får jag dra iväg på en vecka semester , nej just det "jobbresa" kallades det, heeeeeelt själv liksom..)
Ensam mamma har jag varit,( med backup ngn dag), som kanske ren psykisk-överlevnad-instinkt fick jag ringt in räddningspatrullen i form av farmor&farfargänget igårkväll.
puh, säger jag. Ensam är stark? Vette katten om det just nu passar så väl in på mig...
Nu tar jag igen all min egen tid när trion är på förskolan i 5 timmar. Fatta fort 5 timmar går...
Så många visioner om sånt jag ska få gjort, så lite ork för att orka...
Tar en pralin å slänger mig på soffan - det är jag lätt värd!
Hör min egen röst?
Röjer av frukosten.
Stor-troll tar sin egen tallrik med ej uppäten gröt.
- Mamma...nu säjjer ja att nu blij de inge annat!! Ja tajj inge annan föjje maten! ÅÅKej!!!!
Sedan böjer hon sig ner, som om hon vore hur många meter som helst längre än Neah & Stella.
Tar sig på knäna å frågar om dom ska leka...
Hon är så fin, så ordentlig..
men varför hör jag hela tiden min egen röst från hennes läppar?
När blev jag helt plötsligt barnet å hon mamman?
Igår när vi var ute så säger hon:
- du Maggan. Kan du passa mina barn och pekar på småtrollisarna...
-eehh....???
Doktorn säger:
Du ska inte göra så här:
Å vet ni hur ofta man gör så?!?!!! Speciellt när man har tre vilddjur att jaga, krama, bära, trösta, bälta, kånka på??
Majgaaad detta blir inte lätt!
Dekoration?
Hade pyntat lite vid våran ingång med fina höstäpplen i en skål....
Kom ut & fann följande:
Två av allt - fast inte tillräckligt.
Har hela tiden haft tanken att "vi måste ju ha två av allt för dom är ju faktiskt två".
Diskuterade detta med vän Jen för ett ganska bra tag sen, det var när mina twins fortfarande var två pyriga saker som låg STILL på golvet..
Hon sa då att det spelade ingen roll om dom köpt två saker av allt - för i slutändan så bråkade dom alltid om samma sak fastän det fanns en exakt identisk 30 cm ifrån..
Och jag vet jag tänkte: hmpf...så skall det iallafall inte bli här........ YÄÄÄÄÄ RRRAGGHHJJJJTTTT!!!!
Här finns som sagt två saker av allt (nästan), i uppsättningar av dockor, vagnar, hoppdjur, bilar...you name it, men...
senaste dagarna blir det världskrig varje gång om samma dockvagn, fastän en exakt likadan står bakom en av dem. Dom är så fullt upp i kriget att dom nog glömmer av att istället tänka : hey det finns faktiskt en till sådan här vagn..kan ju lika gärna ta den istället för att stå här å tjafsa..
Men nääääääj då,vi kör den tävlingen istället att den som gapar högst vinner!
Japp där kom den!
Ensam med tre vilddjur, ja ibland är dom faktiskt som tre ena vilddjur....River den ena i gardinen, så klättrar den andra på stolarna eller så gör dom någon slags grupp-pakt och stormar & är på toa å river i toapappret eller står å slickar på de nyputsade fönstrena ( okej då, jag har slutat putsat fönster...=)..
Ordet man upprepar är : AJA!
Reaktionen på det: ..............
Men jag fortsätter kämpa på, för i vårt hem sysslar vi inte med att ta bort en massa, som att ta ner gardiner, plocka undan skohyllor, skruva ner handtag på spisar osvosv....Näpp! Jag anser att dom ska få lära sig vad som är leksaker och vad som INTE är leksaker. Och därav ochså allt mitt ajjanadeåbajjande hit å dit gånger två då...
Men iallafall..
Sitter å äter.
Två hårbollar slabbar å äter.
Ett stycke hårboll vägrar äta.
Grinar å krånglar.
Jag: tjatar å tjatar om att man skall äta...annars får man ont i magen..osvosv..
Vägrar äta.
Tjatar..
Vägrar äta..
Tjatar.
Säger maten är äcklig.
Tjatar ät upp!
Vill inte äta..
Hör mig själv säga det jag faktiskt aldrig trodde jag skulle ta till:
Ät nu! Det finns barn som aldrig får nån mat överhuvudtaget. Så nu äter du upp!!
Om hon åt upp?
Nope!
Vem e du vem e ja...
En tofs, Två tofsar, Rosa, Röd, Långt hår, Lite längre hår...
Likadana...
Samma?
Förstår det blir förvirrande för förskole-fröknarna (å ja för andra också för den delen).
Har försökt förbereda mig liksom, delat upp med färger osv. Men jag antar att det tar sin tid sedan har dom lärt känna varandra på förskolan och vips så behövs inga tofsar eller färger för att skiilja dem åt... Om dom nu inte bara får för sig å bara göra en total tonårsrevolt å raka av sig håret samtidigt, för då får nog även deras mamma lite probs.... shit
Måste hitta fler kännetecken....
Nu e ja tjött på dej!
Hon skäller och gormar... bara för att jag "tvingade" henne att plocka upp cyklar, springcyklar, hjälmar, bilar, vagnar...å gu vet allt som låg utspritt över hela gatan...
Hon e skitsur...
- ahhhhh...jag ojjkaj inte me dej mejj nu mamma... Du bajja tjataj å tjataj... Nu fåj de va slut me deeeeeee!!
Sen vrålar hon lite sådär LottapåBråkmakargatan-aktigt... (vet inte hur hon lärt sig när hon inte ens fått titta på Lotta, tänk då hur detta hade slutat...)
Väl bärandes på allt så säger hon igen:
- ahhhhh...jag ojjkaj inte me dej mejj nu mamma... Du bajja tjataj å tjataj...
Tur förskolan har börjat... Vi behövde nog lite time-out här hemma verkart som..
Sa du att du var 15?
Nähä...du var bara 3 år... okeeeejjjj....
