Mitt så kallade liv

Vi testade ju för ett tag sedan att lägga ned Molly i sängen när det var dags för henne att sova. Hon vart ju totalt störtgalen..vet ej varför hon som alltid älskat sin säng...Men så..en kväll la vi nere henne - hon skrek - jag var där efter 5 minuter sa att hon skulle sova gav henne nallen - hon skrek - D var där efter 5 minuter - hon lugnade sig - D var där igen efter 5 minuter och hon somnade efter det.
Trots att det stack i hjärtat när hon var ledsen i 15 minuter kanske så kan man nu i efterhand säga att det var värt det för nu somnar hon som en stock så fort vi lägger henne i sängen. Aldrig ett skrik eller nånting. Somnar och sover hela natten. Inte ens orolig i sömnen är hon som hon vart tidigare. Hon tittar lite i rummet när man lägger ned henne, sen vänder hon sig på sidan, kramar nallen och somnar.
Det känns verkligen jättebra!
När vi var i Sälen gick vi bara å la henne i resesängen med napp å nallen å så somnade hon. Fast det inte var på hemmaplan så sov hon jättebra hela veckan.

Hon är så duktig!
Förra veckan slog hon sovrekord - då sov hon 13 timmar och 30 minuter =)

Snuttran somnade gott i sin säng ikväll. La henne redan 19 för hon var supertrött. Hon har ju haft kompisar här hela eftermiddan så inte konstigt man blir trött.
Jag la henne i sängen, pussade henne gonatt å satte på speldosan. Hon blev lite ledsen, inte alls det där gallskriket som skar i hjärtat igår,  i cirka 5 minuter sedan somnade hon.
Håller tummarna för att hon sover gott och drömmer fina drömmar hela natten.

Var tvungen att ringa min mammamentor om den här metoden och ja jag fick positiva råd. Läste också en hel artikel om detta och givetvis finns det delade meningar. Men det känns ändå bra, hade kanske resonerat på annat sätt om snuttran gallskrikit i 20 minuter idag. Nu hoppas vi att hon tycker om sin säng i fortsättningen och vet att mamma och pappa finns där på 2 röda om det skulle vara nåt. Och vill hon så får hon sova i våran säng om dom dumma spökena skulle komma.

Imorrn skall vi till jobb å hälsa på. Mollys kompis Ture kommer också att vara där. Får se om dom vill leka med varandra.


Världens finaste snuttra!

Snuttran sov så gott i sin egen säng HELA natten! Inte en gång vaknade hon och var ledsen eller hostade som hon har gjort det senaste. Nej, hon sov gott till 06, då var D inne å satte i nappen och sedan somnade hon om och sov till 7.15 och då tycker jag det är helt okej med morgon.
Så ja...vågar man tro att våran nya taktik fungerar? Får låta det gå några nätter innan jag kan uttala mig mer om detta. Men gråt i 20 minuter då man vet att hon verkligen är supertrött är ju guld värt om hon får sova djupt och skönt hela natten. Man har ju märkt att hon själv varit frusterad när hon vaknat på nätterna och vart ledsen för att hon inte riktigt kunnat kopplat av i sin säng.
Det stod även om den här "5minuter metoden" att barnet somnar djupt om det får göra det i sin säng och vaknar därför inte under natten (vanligtvis), alla barn e ju olika så det är ju omöjligt att säg hur just ens eget barn reagerar tycker jag. Men inatt fungerade det jättebra för snuttran så ikväll kör vi samma rutin.

Och hopppas...hoppas...hoppas.. INTE att solen orkar upp över trätopparna idag... Skall ha mammagruppsträff här i eftermiddag och om solen står på på våra fönster så ser man inte ut för dom är sååååååååååsmutsiga.. Har alltså inte putsat dom sen vi satte in dem i juni...pinsamt..men..ja det har inte blivit av men sanningen är den att jag inte klarar av det själv eftersom utifrån så är det nån meter upp från backen innan fönstrena börjar + att det är en häck precis under.. å ja..ingen stege kan man använda heller.. Skulle vart iväg å köpt en såndär förlängnings-skaft som man kan använda när man skall pusta fönster man inte kommer åt..men ja...det har inte blivit av... jaja...

om 1 vecka är det jul!! MYS MYS MYS! säger jag bara!

Snuttran somnade tillslut.. Jag behövde bara gå in en gång och D en gång och jag tror det hela slutade på cirkus 20 minuter si så där.. Hon var ju jättetrött så man visste ju att hon skrek att frustration att vi lämnade henne där i sängen och att hon inte fick ligga i soffan som hon fått göra några kvällar här nu. Man visste ju att (eller ja visste och visste men jag anade till 99.9 %) att hon inte skrek av smärta eller att hon ramlat och slagit sig.
så nu sover hon så gott i sin säng med nappar & Ninis (henne kanin som hon älskar och har 3 likadana utav). Skall gå å kolla till henne om en stund då hon verkligen somnat in så hon inte hör mig.

Så ja..då kör vi väl på såhär några kvällar och ser om vi får in den här rutinen.hmmm..ja tills snuttran ändrar rutinen och gör nåt helt annat antagligen.
Nu är det filmdax! och imorgon är det mammaträff här hos oss!

Molly har de senaste kvällarna strulat enormt mycket när det gäller att gå att lägga sig. Hon som vi bara har kunnat att gå att lägga i sängen efter vällingen vid 19 tiden har nu förvandlats och blivit en liten skrikis så fort vi lägger henne i sängen. Efter hon ätit vällingen skall hon börjar busa fastän hon är så trött så hon inte vet vad hon heter.. Hon kliar sig i ögonen och är jättetrött men på nåt sätt vägrar hon att vilja visa det för oss. Fast vi fattar ju det liksom.. Hon har ibland fått somna i soffan men nu tycker vi att det är dumt att liksom vänja henne vid det. Sover gör man ju i sin säng. (eller mamma och pappas.)
Så ikväll, för 20 minuter sedan så la vi henne i sängen och hon blev skogstokig. Jag var inne efter 5 minuter och då ligger hon å halvsover men totalt gallskriker.. Jag säger lugnt till henne att hon skall sova och hon blir lugn men så fort hon anar att jag skall gå därifrån skriker hon. Jag går ur rummet och sätter mig här..måste ju göra nåt som inte får ens hjärta att slitas från kroppen när man hon henne gråta. Just nu är D uppe å försöker lugna henne på samma sätt. Men jag hör hennes skrik så jag tror inte att det lyckas så bra..
Fan va svårt alltså! Hur gör man? VAD gör man?
Läste om 5 minuers metoden och det stod att man inte skulle börja med den om man inte orkade stå ut... för det innebar till viss del skrik. Jo tack!
Det stod också att man skulle hålla ut i 30 minuter.

Någongång måste man ju få en fast rutin på läggning och sovning på kvällarna tycker jag. Men jag trodde vi hade en rutin men tydligen tyckte inte snuttran det..
Vet ännu inte om det är hennes tänder som spökar fortfarande....
Ja...det är väl såhär det är,  nån som har ett mammalexicon till salu? ;=)

Snuttran har de senaste nätterna krånglat med sömnen. Hon som sovit å sovit som en stock mest hela nätterna.

Vaknar 00.00 av att snuttran e ledsen..Går yrvaket till hennes rum. Skallen kändes som om den skulle sprängas, asatrött var jag..Gav henne nappen och la nallen till henne..( det är nu hon brukar somna om..) men icke.. så fort hon märkte att jag lämnade rummet skrek hon..Jag tog upp henne, villig att ge upp kampen och låta henne ligga emellan oss, bara jag fick sova.. Men väl inne i vårt rum skriker hon som aldrig förr. Detta beteende är ytterst ovanligt hos Molly Nilsson kan jag tillägga... Gjorde några försök att gosa med henne men nej...hon bara skrek... Lyfte upp henne till slut och gick runt i rummet... RAAAAAAAAAAAP..... sedan sluta hon skrika..

Snuttran..lilla snuttran som alltid älskat att sova! Från första stunden hon tittade ut har hon sovit hela nätter. Kan räkna på mina fingrar de gånger jag fått vara vaken med henne och hon varit ledsen. Det händer alltså inte så ofta..

Först när man väl klämt ut en bebis och insåg att man klarade det så var man stolt för det.

Förra helgen var inte som vilken helg som helst. Börjar från början så ni hänger me!

Lilla snuttran e 8 månader idag.. Tänk för 8 månader sedan då låg vi på BB just nu och hade nog faktiskt precis avslutat telefonsamtalet med Karin min jobbarkompis som satt hemma med värkar.. Vem kunde då ana att Lucas skulle titta ut 7 timmar senare, alltså på samma dag som Molly och att vi skulle tillbringa tiden på BB tillsammans?

Vaknade inatt av vinden och låg bara och väntade på att hela huset skulle falla ihop.. Det knakade och brakade överallt och jag var helt inställd på att flaggstången strax skulle ramla in genom fönstret... Efter 1 timme väckte jag D..

Jaha.. då var det slut.. Slut på myset..Slut på det där enkla, snabba och smidiga... Slut...

Innan man fick barn så var alla som var mammalediga på en låååång härlig semester......tyckte man.

Var på Kungsmässan idag!

För ett ganska bra tag sedan så slutade vi med att låta snuttran sova sin kvällsvila. Då hon max fick sova till halv åtta på kvällen, för att sedan somna för natten vid halv tio - tio. Ganska sent, men eftersom hon sovit hela nätterna alltid så gjorde det inget. Men, för ett tag sedan som sagt så kände jag bara att dessa kvällsvilor var till överdrift.. Okej att hon gillar att sova, men varför inte då somna en timme eller två tidigare på kvällen?

Konstigt hur beroende man kan bli av en enda människa. Att en människa kan få en att skratta när man minst vill det. Att en enda människa kan få en att känna sådan glädje. Att en människa kan få en att fyllas med så mycket stolthet bara genom att se på en och le mot en. Att en människa kan ge så mycket fastän denna lilla människan endast funnits till i 6 månader. Att denna människan på en sekund fyllde ens hjärta med kärlek första gången man såg på henne. På en sekund fångde den mitt hjärta och kommer så alltid göra.
Att se på henne och förundras över att hon är resultatet av mig själv gör att man känner sig stark och stolt. Att se henne ändras från dag till dag och växa gör att man känner sig lycklig över att få dela varje minut av det. Att få veta att för resten av vårt liv kommer hon alltid vara min. Alltid vara min dotter. Alltid vara min människa. Alltid vara den som ger en så mycket genom bara ett ögonkast. Som alltid kommer att ge mig den bottenlösa kärleken som man känner för sitt barn.
Den är störst av allt - den bottenlösa kärleken. Och det är svårt att beskriva hur den känns. Men man vet att för resten av sitt liv kommer man att älska henne - oavsett vad som händer.
Hon är för alltid min dotter. Jag är för alltid hennes mamma. Det är stort!

Snuttran sov i sitt rum inatt. Men vaknade först vid halv elva och var jätteledsen. Vet inte om det var en mardröm eller om det är tänder eller magont som spökar. Hon är lite snorig och näsan rinner. Hon somnade vid bröstet tillslut och somnade sedan i sin säng. Halv tre inatt vaknade hon igen och var ledsen. Jag tog över henne till vår säng och gav henne lite mat. När jag märkte att hon bara låg och snuttade tog jag bort bröstet och hon blev super-ledsen. Då snackar vi inget ynkligt gnäll eller så. Det var riktigt skrik och stora krokodil-tårar. Hon vägrade ta nappen, ville inte ha bröstet eller nåt. Fick ta upp henne och gå runt med henne, först kom en jätterap sen en fis. Efter detta börjar hon blåsa bubblor.. kunde ju inte annat än le åt henne. Gick in till vår säng igen och hon somnade med nallen i handen. Sen sov vi till 7 - 7.30. Jag har dock inte sovit så vidare bra. Blir ju så när hon ligger bredvid en och sparkar och har sig.
Hon är fortfarande snuvig och näsan rinner. Hela förmiddagen har hon vart grinig, inte alls så som hon brukar vara. Ena stunden super-ledsen och läppen bara hänger, sedan jätteglad. Hon har ingen feber, så jag vet inte riktigt vad det är med henne.
Hon somnade till slut vid halv tolv och sover nu.
Vi ska på läkarundersökning med snuttran senare idag. Får se vad dom säger. Antingen är hon på väg att få mer tänder eller så är det en förkylning på g. Hon har ju fortfarande inte haft någon trots allt.

Men efter dryga 6 månader kom alltså första natten med skrik och tårar. Tyckte vi klarade det bra i dessa 30 minuter som det pågick. Är ju otroligt tacksam att man inte har haft det såhär varje natt i 6 månader som vissa föräldrar faktiskt har det. Och man kan ju inte annat än säg: ni måste vara grymma!

Inatt sov snuttran i eget rum för första gången. Det gick jättebra!
Hon somnade vid 20.30 och sov till 7.30. Helt grym e hon!
Hon är så duktig våran lilla tjej.
Bara älskar att sova! =)
Nu har samma rutin stått sig i 2 veckor och det känns väldigt bra.
Hon vaknar vid 7-7.30 och äter. (nästan skönt så jag kommer upp. Man sov alldeles för länge när vi förr låg i sängen till 10 tiden.) Sedan är hon vaken, sitter och leker medans jag käkar frukost. Somnar gör hon igen vid 10-11 tiden. Sover i 1 eller 2 timmar. Äter gröt - leker - ammar och somnar igen vid 14-15 tiden. Sover 1 eller 2 timmar. Äter - ammar - leker - ligger nakenfis - leker - ammar och somnar vid 20.30. Sover hela natten och vaknar lika glad över en ny dag.
Vi har nog en av jordens underbaraste lilla tjej (klart man säger så..) Hon gnäller i stort sett aldrig och kan sitta och leka alldeles själv hur länge som helst. Bara hon har koll på att jag befinner mig nånstans i rummet så sitter hon och tjötar och har sig. Blir hon trött på att sitta ligger hon under sitt gym och leker.
Det är så underbart att vara mammaledig känner jag nu! Det är först nu jag tar till mig det och verkligen njuter!
Visst, ibland har man tankarna på jobbet men man skulle inte vilja missa en sekund utan lilla snuttran. Så det är med oerhör glädje och lycka att man har möjligheten att vara hemma ett helt år till!


Gillar att sova som sagt...




6 månader och stor tjej =)

Snuttran fick sin första rejäla tillsägning idag.. Vet inte om det är rätt eller fel? Antar att det är upp till en själv hur man känner. Men jag tror att hon är såpass medveten att hon fattar saker som är fel om man säger till henne. Jag tror mycket på tonläge. Alltså säger jag med min vanliga fina röst: Nej Molly så får du inte göra. Så fattar hon ju inte skillnaden på rätt eller fel. Men om man är hårdare i röst och ser arg ut och säger med bestämd röst: Nej Molly. AJA!!
Så lär hon sig ju att när mamma gör och säger så så är det nåt jag gör som inte är bra!
Så idag när vi satt å käka gröt så satt hon och drog och drog i haklappen. Efter att jag satt på den 2 gånger efter att hon dragit av den så höjde jag rösten och sa: AJA dig Molly!!
Och så kollade hon på mig med sina stora blå ögon, darrade lite på läppen men släppte haklappen och gjorde inte så mer.
Känns både bra och dåligt men nu vet jag att vissa saker är hon ju fullt medveten om att så ska man inte göra.
Visst hon är bara 6 månader, men ändå.
Tror barn fattar mer än vad man tror och sätter man gränser direkt från början kanske man har hjälp av det senare när allt bus och pill på allt sätter igång på riktigt.
Men vad vet jag.... Det lär väl framtiden visa!