Nu är det slut!!
Jaha.. då var det slut.. Slut på myset..Slut på det där enkla, snabba och smidiga... Slut...
Hon har visat tydliga tecken förut men jag har inte riktigt velat inse.. Igår bet hon mig.. Och idag så dissade hon bröstet totalt.. Tog ett sug sen var det inte intressant längre och hon som ALLTID i snart 8 månader haft mammas bröst som största favoriten... Nää.. så nu e det slut bestämde vi. Hon är en stor tjej nu som kommer klara sig fint utan mammas bröst. Tydligt tecken på det är att hon bara slukade portionen med gröt till frukost. Duktig tjej! Då står hon sig ordentligt till förmidddagsluren vid 10-tiden.
Tänk allra första gången hon låg vid bröstet.. Helt varm och kladdig var hon.. Kolsvart krulligt hår som stod upp som på en riktig trollunge. Hon sökte och sökte och vips så hade hon tag.. Kändes ju väldigt konstigt att ha ett litet kryp som sög på ens bröst.. Men va mysigt! Jag hade ju turen att allt bara fungerade från sekund 1, har hört andra skräckhistorier där amning inte alls fungerar och om såriga bröstvårtor..ajajaj.. Men för mig har det fungerat och jag har ammat på cementgolv, på terasser, på fester, på andra smutsiga golv, i renoveringsobjekt, i damm, i bilar, i stora folksamlingar.. Ja jag tillhör väl den sorten som inte sett nåt problem med att amma överallt i stort sett.. Det har vart smidigt och enkelt - fram med patten bara och så en filt! Perfekt!
Men det har också varit otroligt mysigt det kan man inte sticka under stolen med. Att bara få sitta/ligga ensam med sin lilla tjej och hon äter och äter och efter ett tag så somnar hon. Hon ligger där och snuttar och inget annat i hela världen existerar förutom vi. Det har vart jättemysigt. Först var det konstigt att någon liksom var beroende av just mig, men sen var det bara härligt!
Nu tar vi nästa steg emot mat och alla härliga typer av smaker! Så istället för att packa ned två bröst är det mat och välling som ska med!
Känns som om man avslutar ett kapitel i sin första bok som mamma. Så nu vänder vi blad och med stor spänning ser vi framemot nästa kapitel!
Första gången..drygt en timme gammal..
Första gången..drygt en timme gammal..
Bor vi i en djurpark må tro...
För två veckor sedan fick vi en hyfsad chock när en älg stod i trädgården och käkade på våra äpplen.. Han eller hon var det nog förresten, stod på knäna och käkade äpplena som låg på marken.
Vi filmade och tog en massa kort. En ÄLG i trädgården liksom.
Förra söndagen, ja då var det dags igen. Men då hade hon med sin mamma också.. Å shit va stor mamman var.. Jag som ändå tyckte att älgen som var där först var stor, men detta är tydligen "bara" en kalv...
Mamman bara lyfte lite på benet å tog ett litet steg över staketet så vips var hon inne i vår trädgård..Dom stod där å käka lite och Molly såg dem från fönstret. Hon blev helt till sig och viftade med armarna och hade sig.
Mamman bara lyfte lite på benet å tog ett litet steg över staketet så vips var hon inne i vår trädgård..Dom stod där å käka lite och Molly såg dem från fönstret. Hon blev helt till sig och viftade med armarna och hade sig.
Å så igår... skulle gå ut med snuttran i vagnen...och WHAT!!! Älgen står liksom på vändplatsen som är utanför vårt hus. Vi bor högst upp på gatan.. Han, eller ja förlåt HON bara glor på mig och blir inte ens rädd...men det blir jag, för man har ju hört en massa om att folk blir jagade av älgar runt denna tiden (tro fan det om det är en massa två-benta människor som försöker skjuta dem..vem skulle inte bli förbannad..) iallafall..jag vågade ju inte gå ut på gatan för hon stod ju bara där..Så jag gick in igen, och DÅ är hon helt plötsligt i vår trädgård igen...ligger på knäna å käkar äpplen.. Jag smet snabbt ut på framsidan och hade ingen älg efter mig.
När jag kom gående hemåt lite senare ja då är mamman på ängen bakom vårt hus. Vi stod och tittade på varandra ett bra tag men sedan vände hon om och gick iväg...
Vi verkar ha populära äppelträd verkar det som. Men jag har hört att älgarna kan bli fulla av äpplen, så jag vet inte om det är helt bra att dom lär sig att vara här å äta, så dom inte ger sig på å börja jaga nån på gatan sedan..
Det konstiga är ju att dom inte blir rädda, jag trodde ju dom skulle sticka som ett skott när dom får syn på mig. Men icke...bara kollar på mig som om "va fan glor du på..jag tänker käka upp dina äpplen så stick!"
Att vara mammaledig - fika - slappa - å pilla sig i naveln..... eller inte...
Innan man fick barn så var alla som var mammalediga på en låååång härlig semester......tyckte man.
Men man hörde föräldrar som ofta bekräftade att det inte var så - utan man sov aldrig, gick mest i mysbrallor, hade inte tid för varken dusch eller fixa håret..
När man var gravid så hade man svårt för att kunna föreställa sig att man liksom skulle vara hemma på heltid för att ta hand om ett litet knyte. När jag skrev på föräldaledighetslappen hade jag en stor ågren över när jag skulle tillbaka till jobbet. Jag ändrade datum några gånger och bestämde mig tillslut för april -10.
Lite mer än ett år "behövde" jag väl ändå inte vara hemma....
Snuttran kom och tankesättet har ändrats åt båda hållen måste jag säg.
April-10 är hon bara 13 månader. Och då kanske hon inte ens kan gå, e allmänt liten för att gå på dagis mellan 7-17.30.. (om ni nu undrar vart vår pappa är så skall han inte vara pappaledig än). Så nej under tiden hon funnits har jag ändrat mig och kommer vara hemma till september-10. Man har liksom förstått att tiden hemma är så otroligt värdefull och det är liksom once in a lifetime just den här tiden kommer finnas.
MEN - ibland finns det dagar då man undrar varför man inte jobbar och "gör nåt", ja jag vet jag är mamma och tar hand om mitt barn - dom skall skötas, matas, bytas blöja på, tröstas och en själv skall helst klaga på hur jobbigt det är att vara mamma och helst gnälla lite extra över jobbigt det är (eller?..), MEN jag tycker verkligen inte det. För mig har det måste jag nog erkänna - vart en dans på rosor. Våran lilla tjej har sovit hela nätter alltid - så det där med jobbiga nätter existerar inte. Att sova har hon alltid gjort. Att jag ska gnälla över att hon är gnällig - nej det går inte, för det är hon inte, och om hon nu skulle vara det så är det väl ett barn sätt att kunna meddela världen att något är fel om man nu inte kan prata får man göra sig hörd genom skrik.
Allt för ofta tycker jag mig höra föräldrar på nåt sätt "klaga" över deras barn..(och nu menar jag inte föräldrar med kolikbarn och sömnlösa nätter i flera månader, dom har väl all rätt att få klaga av sig ibland tycker jag) Precis som om när man är förälder till små bebisar så måste man ge uttryck att det är "så himla jobbigt" Glöm tvätt,städ,dig själv för några månader för att ta hand om ett barn tar ALL ens tid. Så glöm att hinna ta på dig rena kläder, dom kommer alltid vara nerkräkta, glöm att gå till frissan, det funkar inte ändå med en frisyr. Glöm att sminka dig du kommer ändå se ut som ett vrak... Nej jag kan faktiskt inte hålla med där. Visst det tar kanske lite längre tid att kanske städa (typ 2 dar..) för då och då behöver man se till att hon får lite uppmärksamhet och vill att du ska dela med dig av din tid. Visst det tar lite längre tid att åka iväg nånstans (så man kommer aldrig i tid längre) , men vadå? Visst det är lite mer komplicerat att handla men okej då..
Allt blir precis vad man gör det till, tror jag. Jag ser inte något problem med att vara mamma, ha barn och samtidigt leva livet som vi lever. Att få barn, visst det ändrar hela ens värld men det behöver väl ändå inte betyda att man behöver ändra hela ens liv ändå, om ni fattar vad jag menar.
Jag talar ur eget perspektiv och kanske...kanske jag återkommer med andra ord efter vårt andra barn (som inte ens finns i planerna men om några år kanske) som då inte alls kanske kommer att bli ett underbarn som snuttran. MEN, min inställning kommer dock alltid vara - det blir vad man gör det till!
Stöter man på problem så är det ju helt otroligt tacksamt att man har andra mammor omkring som man kan tipsa och råda ihop med.
Lös problemet istället för att gnälla sig fast!
Att vara mammaledig - fika - slappa - å pilla sig i naveln... NJAEE nej.. inte riktigt.. Men det är en "ledighet" som mammor har rätt till och som det största problemet för mig är att se till att stanna upp och njuta ordentligt av. Inte se allt för långt framåt utan ta en dag i taget. Jag älskar mitt jobb men jag måste också se till att älska och njuta av denna tiden.
Vet egentligen inte vart jag ville komma men jag tror jag är mest trött på folk som gnäller "här ta mitt barn", det är väl inte barnens fel att dom kom till världen. Det är två människor som bestämde sig för att sätta ett barn till världen. Barnet valde inte att det skulle komma, utan det är resultatet av två människor.
Nej, var tacksam och glad över det miraklet som finns. För det är ju bara hur vackert som helst!
När man väl fått beskedet om lilla miraklet som bor i magen så får man vara beredd på att ta emot allt som ingår i det lilla paketet som man satt till världen.
Solen bländar mig!
Tänk att man fick se solen tillslut ändå.. Har vart såå deprimerande väder nu några dagar, men idag! En riktigt fin höstdag ändå!
Var på IKEA igår och handlade en klädavhängare till hallen. Snygg!
Å så lite annat smått å gott som det alltid blir när man åker till IKEA eller Gekås.... jaja...
Idag så skall vi STÄDA!! Om snuttran tillåter, hon ligger på golvet å säger: mmammmammamamamamamamamammamama och e allmänt gnällig.. Vet inte vad det är med henne men jag tror hon e mest frustrerad över att hon inte kan ta sig nånstans. Hon har dock kommit på att när hon ligger på magen kan hon dra sig bakåt. Och det är ju ett framsteg, ja att hon tar sig nånstans, fast det är bakåt så är det ett framsteg..ni fattar va jag menar ;=)
Och förutom städa tänkte jag försöka ge mig på att baka bullar, sen får det nog faktiskt bli en promenad i solen!
Öppna dörren på glänt ibland..
Det var ingen vanlig dag idag.
Det var inte en vanlig fredag idag.
Det var en fredag då det faktiskt snöade på morgonen men ändå sa hela luften att idag så är det ingen vanlig dag.
Det var en fredag då tankarna fanns hos en familj som förlorat sin son och bror.
Till vänner som förlorat kamraten.
Tanken att någon saknas honom.
Det var en fredag då vi åkte till kyrkan för att ta farväl.
Det var en kyrka som var totalt fullproppad med människor.
Människor som var där av samma anledning, att ta farväl.
Att visa sin tanke.
Att dela sorgen.
Att låta tårarna få rinna fritt i ett antal timmar.
Att se mörkret men ändå få känna ljuset.
Att se ljuset i form av minnen.
Minnen som skapades oavsett om man var familj, vän, kompis, granne eller bara någon man sa hej till.
Alla hade ett minne de tog fram där nånstans i mörkret.
Prästen sa: Sorgen - oftast ett stort mörker. Men det är därför vi behöver öppna dörren och släppa in lite ljus ibland och låta minnen lysa upp just den där sorgen.
Glöm inte att ha dörren på glänt.
Det är svårt.
Svårt att liksom kunna skriva i ord om hur det kan kännas.
Men när tårarna fått falla, när saknaden visat sig kunde man när man tänkte på ett glatt minne kunna le genom tårarna.
Om man öppnade dörren på glänt så kanske inte saknaden blev allt för stor?
Och sorgen kanske inte allt för mörk?
Det var ingen vanlig dag idag.
Det var inte bara en vanlig fredag.
Det var idag.
Idag som vi tog farväl.
Vi vet inte vart du är eller vad du gör.
Men om du låter din familj ha dörren på glänt lite då och då, kanske inte saknaden blir så svår att förstå.
Om du visar dig i deras drömmar och låter dom höra dig någongång
Kanske inte avståndet mellan er känns så jättelång.
Om du bara finns i tanken när dom öppnar dörren på glänt
Vet dom att det var du som ditt ljus ned till dom sänt.
Det var ingen vanlig dag idag...
Sov gott Tobias!
På hemmaplan!
Sov hos mamma och pappa inatt. Det var skönt att slippa ligga vaken större delen av natten som man gör när man är ensam.
Snuttran sov skönt hon också. Vaknade dock precis som igår klockan 04.30 och hade för sig att det var morgon..Hhmmm... börjar detta bli en trend? Min första tanke som slår mig är att hon kanske inte blir tillräckligt mätt på kvällen av amningen längre utan att hon skall börja med välling istället. För när hon var hos min syster i helgen och fick ersättning på kvällen, cirka 300 ml, så sov hon från 20.00 till 09.10 i ett sträck..
Så ja... det blir nog ersättning blandat med välling ikväll så får vi se om vi ska lägga ned amningen kanske.. kanske bara har för lite mys skull isåfall. Min tanke var ju som min vän Annelie föreslog att man skulle amma över svininfluensan som ett extra litet skydd men..ja...jag vet inte..Räcker inte mjölken till så är det ju tyvärr så bara.
Jag brukar ge henne ersättning blandat med välling nu på morgonen och den tar hon i ett svep bara. Dock inte ren välling, det var ingen favorit men ökar man på dosen efterhand med välling så skall det nog gå bra!
Är hemma hos mamma och pappa fortfarande, ganska skönt faktiskt att vara på hemmaplan. Snuttran sover så jag tänkte sätta mig och kolla på gamla foton faktiskt.
Sen åker vi in till stan och ordnar med dop-present till Mollys kusin som döps på söndag.
Och snart är det helg! Fast vi inleder dock helgen med ett ordentligt sorgset tema med mycket tårar....begravning imorrn..usch....
Men imorgon är en annan dag och idag är det en härlig men kall Torsdag och ikväll är det träning!! Mag-fettet here I come!
Snuttran sov skönt hon också. Vaknade dock precis som igår klockan 04.30 och hade för sig att det var morgon..Hhmmm... börjar detta bli en trend? Min första tanke som slår mig är att hon kanske inte blir tillräckligt mätt på kvällen av amningen längre utan att hon skall börja med välling istället. För när hon var hos min syster i helgen och fick ersättning på kvällen, cirka 300 ml, så sov hon från 20.00 till 09.10 i ett sträck..
Så ja... det blir nog ersättning blandat med välling ikväll så får vi se om vi ska lägga ned amningen kanske.. kanske bara har för lite mys skull isåfall. Min tanke var ju som min vän Annelie föreslog att man skulle amma över svininfluensan som ett extra litet skydd men..ja...jag vet inte..Räcker inte mjölken till så är det ju tyvärr så bara.
Jag brukar ge henne ersättning blandat med välling nu på morgonen och den tar hon i ett svep bara. Dock inte ren välling, det var ingen favorit men ökar man på dosen efterhand med välling så skall det nog gå bra!
Är hemma hos mamma och pappa fortfarande, ganska skönt faktiskt att vara på hemmaplan. Snuttran sover så jag tänkte sätta mig och kolla på gamla foton faktiskt.
Sen åker vi in till stan och ordnar med dop-present till Mollys kusin som döps på söndag.
Och snart är det helg! Fast vi inleder dock helgen med ett ordentligt sorgset tema med mycket tårar....begravning imorrn..usch....
Men imorgon är en annan dag och idag är det en härlig men kall Torsdag och ikväll är det träning!! Mag-fettet here I come!
Finns det nåt bättre än att lyssna på vrålhög musik?
Ensam hemma, duschar och lyssnar på abla-hög musik. Finns det nåt bättre som kan få en på bra humör?
I lördags innan festen, så satt D i vardagsrummet och lyssnade på sin musik högt som tusan, och jag var inne på toa och lyssnade på min. Det är det som är det braiga med att ha renoverat förstår ni, då har D sett till att fixa så att det funkar så i vårt hem =)
Kan göra ett tillägg bara att snuttran inte var hemma utan hos syrran när vi spelade såhär högt!
Spela as-högt och göra sig iordning! Me like!
Just nu sover snuttran, så jag kan inte spela så högt, men jag fick fram..ja det är nästan pinsamt men haha.."Where were you last night" med Anki Bagger på Spotify (som e en av jordens bästa uppfinning bla.) och den måste man ju spela högt!! Fastän den e lite nördvarning på den, men vadå, den e ju ändå ganska bra..eller?
Fortsätter spela högt och greja en stund, glad över en ny dag och sen drar vi till snuttrans mormor och morfar på kalas!
En hyfsad natt... Tv:n var min räddning!
D är ju som sagt iväg hela veckan nästan. Åker Finlandsfärjan med jobbet. Och han verkar vara mycket upptagen, har pratat med han en gång sedan igår morse. Känns konstigt eftersom vi brukar prata iallafall några gånger under dagen. Men han jobbar tillsammans med en annan kille och håller föredrag inför en massa folk hela dagarna. Så det är inte alltså bara en nöjesresa =) Det är ljud & bild mässa på hela båten.
Natten har iallafall gått bra. Sov okej.. Har dock haft Tv:n på hela natten..Det var faktiskt skönt, då hörde man den lite lågt och låg inte och lyssnade på en massa andra konstiga ljud och föreställde sig en massa konstiga saker. Jag sov lite från och till. Klockan 4.30 vaknade snuttrade och var ledsen. Då fick jag stänga av Tv:n och hämtade henne till våran säng och hon fick lite mat. Sedan hade hon för sig att det var morgon och började jollra och ha sig. Men eftersom uppmärksamheten från mamma var lika med noll somnade även hon efter en stund. Vaknade av henne igen vid halv åtta och nu har vi gått upp båda två och käkat frukost.
Himlen är klarblå och det är frost ute. Sådant här väder älskar jag! Det är så friskt och härligt. Tror jag skall gå ut och städa i garaget och röja lite utanför.
Sedan fyller min pappa år idag så det blir kalas ikväll. Sover även över hos mamma & pappa, så slipper jag en ensam natt till. Alltså det är inte min grej...gillar det inte alls. Måste skaffa larm, så känner man sig lite tryggare ändå? Man är inte så överdrivet tuff kan jag säg med ett hus på tre våningar och helt ensam i mörkret på nätterna..
Och det blir ju inte bättre av att man skrämmer upp sig själv kan jag säg.. Gu´va löjlig jag e egentligen.....
Nu ska snuttran få lite välling sedan blir det på med vantar och tjocka kläder när vi skall gå ut. Det e kallt idag.. Brrrrrr....
Ha en bra dag!
Jag bara undrar! 112 hallå?
I våras så var jag ute i trädgården och lukade. Jag kröp runt på alla 4 och hörde helt plötsligt nån som pratade... Såg mig runt men det fanns ingen där...Hörde nåt igen...Kollade mig runt men ingen där... Sen kände jag att jag hade mobiltelefonen i fickan..Ja rösten kom nog därifrån...Tog upp mobilen och kollade på displayen..
112...
oh no!!!!
I panik klickade jag bort samtalet....
Jag hade råkat ringa 112... pinsamt....
Första tanken var ju bara NEJ!!! vad gör jag! Och därför klickade jag bort det i ren panik.
Men sen tänkte jag, varför gjorde jag så? Skulle jag sagt nåt om att jag lukade i rabatten och råkat ringa upp?
Skulle jag ringa upp igen och förklara mig?
Tänk om dom ringer upp?
Nej, det var ingen som hörde av sig..
Men nu undrar jag bara såhär, att tänk om jag hade ringt på riktigt men att en mördare eller annan person jagade mig och jag kunde inte säg nåt för att jag gömde mig? Jag ringde för att jag behövde hjälp men kunde inte prata för högt? Och att den som klickat bort samtalet var mördaren?
Hur vet 112 att det var av ett olåst knapplås som gjorde att jag råkat ringa upp och inte att det var på riktigt?
Eller vadå, finns det folk som brukar tjuvringa till 112? Det är väl bara i allvarliga situationer folk ringer dit?
Jag ser bara framför mig att så fort man ringer till 112 får dom upp platsen man befinner sig på på kartan och är liksom direkt på väg att skicka polis eller ambulans?
Det är iallafall så jag intalar mig att det fungerar...
Vet inte jag intalar mig detta bara för att D skall vara borta i veckan?
I vilket fall som helst så vill jag ju veta att 112 är den trygga lösningen när man i stor nöd?
Undrar om man kan ringa 112 och fråga hur det fungerar...? Hmm.. antagligen inte..
112 - jo hallå jag skulle bara undra sak..?
Söndag, precis som förr fastän vi är 3 personer fler nu!
Igår tillbringade vi hela dagen hos M&M. Vi slappade totalt hela dan!
Efter vi hämtat snuttran hos syrran, snuttran som för övrigt hade sovit från 20.00 till 09.00 i ett sträck...ja jag vet, hon e knäpp på att sova =), åkte vi ned till M&M.
Lunch i form av makaroner och korv. Gött!
Sedan lekte Elin, Anton & Molly och när dom två minstingarna somnade somnade även de äldre i soffan..
Molly tycker det är så himla kul med Anton, hon kan bara sitta å skratta åt han på golvet. Och när han går ifrån henne blir hon ledsen. Man ser frustrationen på henne när hon inte kan ta sig någonstans..
Hon blev jätte-ledsen en gång när hon och Anton nocka ihop i soffan.. Det roliga är att Anton, som tål vad som helst, spelar ingen roll om han drar huvudet i golvet eller i bordet han e lika oberörd för det. Men Molly.... hon totalt bryter ihop när hon slår sig. Inget litet skrik inte...nej nej... hon totalt gallskriker! haha.. så söt..
Sedan eldade vi i öppna spisen och fick det varmt och skönt.
Käkade kebabtallrik och kollade på Ensam mamma söker.. eller som D & M kallar det: Lonely mama want´s to fuck!
Sedan var det chips, holiday-dip ( finns ingen godare dip), morötter och ett misslyckat inköp av choklad - hasselnöt/toffee... bläää.. och jag som ändå skulle kunna tänka mig tvinga i mig choklad, bara för att det är choklad liksom men nej...inte denna...
Sedan film och man somnade på golvet.
Precis som en söndag skall vara! Och precis som förr, fastän vi nu har 3 illbattingar som underhåller oss hela tiden!
3 illbattingar som är helt underbara =)
Vin vin livets goda =)
Ikväll är det fest. Är riktigt partysugen. Tror det kanske beror på att jag inte ammar riktigt lika mycket nu och känner mig lite "friare" och vet att jag kommer slippa sitta halva kvällen å pumpa ur mjölk och slabba med det. Utan nu klarar sig brösten utan amning en hel kväll och jag kan koncentrera mig på festen istället.
Molly är hos syrran, kommer gå galant! Hon ska sova där inatt så vi får även en sovmorgon! Härligt!
Nu när man dragit ned på amningen så känner man inte heller riktigt lika stort dåligt samvete över att ta några glas vin. Jag vet att snuttran klarar sig på ersättning, mat och gröt och inte är lika beroende av mig som hon var innan.
Så det känns nästan som man är tillbaka i sitt rätta jag, ja för stunden. Imorrn kommer man ju ångra att man tog det däringa vinet men va fan. En trött söndag skall man väl orka med. Det är ju trots allt ett och ett halvt år sedan man kunde festa loss.
Vin vin : Me like!!
Ibland drar man bara en *suck*
Vi bor på en gata.
På gatan finns det en massa hus.
I husen lever dom så kallade grannarna.
När man möter en granne säger man: Hej!
Ja...förutom vissa då....som liksom verkar ha svårt för det däringa med att hälsa....Klart gatan är ju rätt stor och bred när man möts...säkert 5 meter bred..så dom kanske har dålig syn och inte ser en när man säger Hej till dom?
Innan när jag kom hem, så la jag Molly i vagnen och skulle gå för att hämta posten. När jag kommer ut på gatan ser jag en av de däringa grannarna som verkar ha svårt för att säga hej, komma gående lite längre ned på gatan..Han går på högersidan och jag VET att han är på väg till brevlådan för jag har sett han flera gånger när han kommer hem från jobbet och det första han gör att gå till brevlådan.
Iallafall, han går på högersidan, och hans hus ligger på vänstersidan vilket bekräftar ännu mer att det är just till brevlådorna han skall..
Han är kanske cirka 8 meter ifrån brevlådan när han upptäcker att JAG stannar vid brevlådorna, han trodde säkert att jag skulle ut och gå och då gå förbi brevlådorna bara...Men jag säger hej och stannar vid våran brevlåda.. DÅ ser jag i ögonvrån att han liksom viker av och går in mot sitt hus....
haha..
Allt för att det kan ju trots allt vara lite jobbigt att behöva säga mer än ett hej till en granne kanske?
Eller så är det jag som ser så oerhört hemsk och otrevlig ut...
Eller vad är det som gör att vissa personer bara har så oerhört svårt för att få fram ett litet Hej?
Ja jag vet inte... Jag drar en suck och sen bryr jag mig inte mer...
okej...jag skrattar lite också....
Fotobok!
Fujifilm har ett erbjudande att man får en fotobok om man skriver minst 100 ord om detta på sin blogg.
Och vilket ypperligt tillfälle!
En fotobok är en bok där du själv väljer och vrakar bland dina foton. Du bestämmer själv hur fotoboken skall utformas, hur många bilder du vill ha på en sida, hur stora bilderna skall vara och hur du vill placera dem. Du kan lägga till text till bilderna och skriva ned en rad om minnet du har till bilden.
En fotobok är ett kul minne både för dig som vill göra ett minne från barnets första år, eller familjens solsemester eller minnet från bröllopet! Och det är där det är för mig ett ypperligt tillfälle då bästa vännen skall gifta sig och vad hade inte passat mer bättre än en fotobok om allt om bröllopet.
Man skapar sin egen fotobok via http://www.fujifilm-fotobok.se/ och laddar hem deras fotoboksprogram, sedan är det bara att sätta igång och vips så har du en fotobok i brevlådan efter några dagar!
Bra va!?
Saker jag saknar!
- Sexiga underkläder! Trött på amningsbehåar och amningskupor. Lösning: Sluta amma?
- Kunna shoppa hejvilt till sig SJÄLV! Lösning: Vinn pengar?
- Ta ett glas vin eller två utan att behöva tänka. Lösning: Gör det bara!
- Festa loss utan att bli bakis =/ Lösning: hmmm..skaffa tidsmaskin och åka tillbaka en 10 år eller nåt i tiden?
Bra shopping!
Var på Kungsmässan idag!
Jag & Sara ramlade in där strax efter 10 och vi var hemma för en timme sedan. Tar alltså en hel dag att strosa omkring där.
Fick iallafall köpt det jag kom dit för att köpa: Overall till snuttran.
Hade hittat en på ZARA men den var i baby-rosa och eftersom jag är lite allergisk mot just baby-rosa så blev jag lite tveksam när jag fick se den.. Visst den var fin, men materialet var ej super mot snö och regn (meningen är att hon skall ha overallen när vi firar jul i Sälen).
Men jag hängde iallafall undan den. Passade även på att prova den när hon ändå var vaken, satte henne på ett bord där det låg en massa jeans. Fick tatt på henne overallen och hon blev ju lite kompakt och orörlig, inte så lätt att sitta själv då. Samtidigt som jag höll henne i ena armen försökte jag ta på henne en mössa också, då tappade hon balansen och la sig bakåt på jeansen och ut över bordskanten.. jag höll ju henne givetvis men precis när detta hände så kom en "dam" förbi och liksom flyger fram mot Molly och "fångar" henne, precis som "jag oansvariga mamma" skulle låta henne falla i golvet.. haha..
jaja..
Vidare till Polarn&Pyret men inga fynd. Fanns dock en underbar lila kjol men men..
Hittade en overall på H&M, den var rutig med rosa, vitt, brunt och rosa fleece på insidan. Den var finare än den andra tyckte jag så efter överläggning med D på telefon fick det bli den.
Köpte också en as-mysig vit mössa med en massa ludd. En annan lila mössa med passande vantar som hon skall ha till sin vita jacka. Och så köpte jag ett par rosa vantar till overallen.
Hittade en sådan söt röd bolero på ZARA så den köpte jag också.
E nöjd med mina inköp idag faktiskt.
Nu har snuttran somnat i sin säng och jag tänkte faktiskt passa på att vila lite. Det är ju trots allt träning ikväll så vad passar inte bättre med en uppladdning power-nap i soffan?!?!?!
Varför funkar inte bloggen för Explorer?
Blir tokig!
Nu har jag hittat en fin bloggdesign av en tjej, men ändå krånglar det för er som har webläsare Explorer?
Eller?
Grrrr....
Kan inte bara allt funka!!!
Härliga rutiner!
För ett ganska bra tag sedan så slutade vi med att låta snuttran sova sin kvällsvila. Då hon max fick sova till halv åtta på kvällen, för att sedan somna för natten vid halv tio - tio. Ganska sent, men eftersom hon sovit hela nätterna alltid så gjorde det inget. Men, för ett tag sedan som sagt så kände jag bara att dessa kvällsvilor var till överdrift.. Okej att hon gillar att sova, men varför inte då somna en timme eller två tidigare på kvällen?
Jo! Så vi slutade med detta och började lägga henne tidigare på kvällen.Och nu så sover hon först en timme eller två eller tre på förmiddan. Sedan sover hon en timme eller två...............eller tre på eftermiddan. Och är oftast vaken från 15-16 tiden till halv åtta - åtta då vi nu lägger henne för natten. En helt ny värld nästan har uppenbarat sig. Så mycket mera vuxentid! Okej, vi har fortfarande huset fullt med snickare i form av farfar Leif och farbror Jimmy men ändå.. SNAAAAAAAAAART e dom klara med bastun och då skall nog det normala svensson livet kunna ta form på riktigt.
Att snuttran lägger sig tidigare har bara sina fördelar. Jag kan få vara ensam lite en stund på kvällen, antingen pyssla med saker eller helt enkelt bara slöa ensam i soffan och jag & D kan få umgås lite utan snuttran.
Och snuttran sover till sju halv åtta då D oftast går å hämtar henne på hennes rum. Hon ligger där å jollrar och har sig. Sedan får hon mat och vi myser i sängen en stund sedan är det frukost för mamma som gäller vid åtta halv nio tiden.
Det är bra att hon vaknar vid den tiden, för förut kunde vi liksom sova till tio på dagarna och då får man inte mycket gjort kan jag säg. Hela förmiddan försvinner ju och vips så är det eftermiddag och kväll igen. Nej mycket bättre med denna nya rutinen hon har nu.
Hoppas den håller i sig, för alla brukar ju säg att "snart vänder den"
Men men..det kanske e lika sant som alla påpekat i 7 månader bara för att man har en bebis som gillar att sova och sover hela nätterna och alltid gjort: jaja...snart vänder det!
eller som jag brukar säg:
eller så gör det inte det!!!!
Ingenting!
Jag har fått hjärntorka tror jag.. Det är tomt i huvudet fastän det finns tusen saker jag skull vilja skriva om. Nu har jag suttit hela förmiddan och försökt få ordning på bloggen men det funkar ju inte.. Grrr...
Får hyra in nån IT-snubbe som kan fixa åt mig!
Snuttran sover, hon vaknade vid kvart i sju idag och tjöta på som vanligt. Gick upp ur sängen vid kvart över åtta. Hon somnade vid 10, nu borde hon nog vakna snart, har sovit i en och en halv timme.
Vi skall snart äta lunch och sedan skall vi till Anna, en vän som jag umgicks jättemycket med under högstadiet sen tappade vi kontakten och nu har vi barn som e lika gamla... konstigt hur livet ter sig ibland. Nu har vi skrivit till varandra på Facebook och skall fika i em. Jättekul faktiskt!
Jag e mest sur för att jag inte får ordning på bloggen men va fan! Det löser la sig =)
Nu ska jag göra mig iordning innan snuttran vaknar!
Ett minne av Tobias.
Det finns inte ett ord som vår fråga kan besvara
Varför du inte hos oss längre fick vara.
Tårarna på vår kind, och saknaden efter dig
Blir så enormt stor när verkligheten uppenbarar sig.
Vi tar till oss alla minnen och skratt vi delat
Fast denna sorg ingen av oss hade velat.
Men himlen och stjärnorna ett annat öde bestämde
Och dom ned till jorden en ängeln sände.
Dom tog dig upp till stjärnorna igen
Fast vi hade önskat att du stannat hos oss min vän.
Vi ser stjärnorna, vi känner natten
Och vet att där uppe i den underbara himlen
Finns den finaste skatten.
När verkligheten kommer ifatt en... glöm inte att stanna upp ett tag!
Döden...skrämmande ord va? Död -finns inte mer, kommer aldrig mer tillbaka.. För något år sedan funderade man inte så mycket mer än så. Man lever och man dör - that´s it! Döden var så långt borta! Man lever ju till man e 100..... eller?
Men tiden går och man blir mer och mer kanske oftare påmind om döden..
Efter man fått personer som faktiskt är beroende av en, efter man fått prinsessan så har jag mer och mer blivit rädd för döden. Eller rädd kanske är fel ord.. men respekt för döden och lärt mig att uppskatta livet mer.
Livet är fan kort och det kan fast man inte vet hänga på en skör tråd. Jag är rädd att försvinna från min lilla tjej och missa allt underbart och få henne växa. Jag är rädd att D skall försvinna och aldrig mer komma tillbaka.
Men det funkar ju inte att gå varje dag och vara rädd, nej, istället stannar jag upp ett tag, andas, ser mig omkring, är tacksam över allt fint som finns, är glad över en ny dag, tacksam över att man får leva och att man har en sådan underbar fin dotter som man får dela varje dag med. Tacksam för livet och stannar upp!
Livet är alldeles för kort för att hänga upp sig på små saker, för att tjura över skitsaker, över att gnälla över ditt och datt, när verkligheten väl kommer ifatt dig, så stanna upp och le! Le över att du, att han, att hon, att den som du älskar finns vid din sida.
För imorgon...kan allt vara borta!
Det som hänt som fått mig tänka. Det hände igår... En kille 18 år, bor på vår gata och vi brukar umgås kring jul tillsammans med D:s familj. I somras tog han studenten och hade hela livet framför sig som man brukar säga. I somras såg han säkert alla möjligheter. Igår... så dog han. Han körde av okänd anledning rakt in i en lastbil och dog.
På en enda sekund så förändrades allt...
Det blir aldrig detsamma igen som det tidigare var..för han finns inte mer.
Livet är alldeles för kort för att hänga upp sig på små saker, för att tjura över skitsaker, över att gnälla över ditt och datt, när verkligheten väl kommer ifatt dig, så stanna upp och le! Le över att du, att han, att hon, att den som du älskar finns vid din sida.
För imorgon...kan allt vara borta!
Och glöm inte det viktigaste: Säg till dem du älskar att du älskar dom!
Have you said it?... Have you?
Men tiden går och man blir mer och mer kanske oftare påmind om döden..
Efter man fått personer som faktiskt är beroende av en, efter man fått prinsessan så har jag mer och mer blivit rädd för döden. Eller rädd kanske är fel ord.. men respekt för döden och lärt mig att uppskatta livet mer.
Livet är fan kort och det kan fast man inte vet hänga på en skör tråd. Jag är rädd att försvinna från min lilla tjej och missa allt underbart och få henne växa. Jag är rädd att D skall försvinna och aldrig mer komma tillbaka.
Men det funkar ju inte att gå varje dag och vara rädd, nej, istället stannar jag upp ett tag, andas, ser mig omkring, är tacksam över allt fint som finns, är glad över en ny dag, tacksam över att man får leva och att man har en sådan underbar fin dotter som man får dela varje dag med. Tacksam för livet och stannar upp!
Livet är alldeles för kort för att hänga upp sig på små saker, för att tjura över skitsaker, över att gnälla över ditt och datt, när verkligheten väl kommer ifatt dig, så stanna upp och le! Le över att du, att han, att hon, att den som du älskar finns vid din sida.
För imorgon...kan allt vara borta!
Det som hänt som fått mig tänka. Det hände igår... En kille 18 år, bor på vår gata och vi brukar umgås kring jul tillsammans med D:s familj. I somras tog han studenten och hade hela livet framför sig som man brukar säga. I somras såg han säkert alla möjligheter. Igår... så dog han. Han körde av okänd anledning rakt in i en lastbil och dog.
På en enda sekund så förändrades allt...
Det blir aldrig detsamma igen som det tidigare var..för han finns inte mer.
Livet är alldeles för kort för att hänga upp sig på små saker, för att tjura över skitsaker, över att gnälla över ditt och datt, när verkligheten väl kommer ifatt dig, så stanna upp och le! Le över att du, att han, att hon, att den som du älskar finns vid din sida.
För imorgon...kan allt vara borta!
Och glöm inte det viktigaste: Säg till dem du älskar att du älskar dom!
Have you said it?... Have you?
